A SIMPLE FAVOR

28 september, 2018

Minns du dom där lite smarta och snygga thrillerfilmerna från 90-talet? Color of night med Bruce Willis till exempel? Filmer som handlar om snygga människor, lite twistar och turnar i manuset, lite romance, lite död, lite Hitchcock-vibbar. Allt är lite smoooooth, jävligt snyggt och med sköna toner i form av både musik och muzak i bakgrunden. A simple favor är precis en sån typ av film.

Anna Kendrick är bitsk och snabb i truten och Blake Lively är assnygg i sina kostymer OCH grov i mun som en byggarbetare. Från 90-talet. Alltså en byggarbetare från 90-talet. Old-school-gubbe i jävligt slick förpackning.

Det känns som A simple favor kommer vara filmen där alla vi som inte sett Blake Lively som Serena van der Woodsen i Gossip Girl fattar grejen – på riktigt. Alltså hon är sjukt jävla bra här tycker jag.

Paul Feig är en regissör som främst är känd för komiska filmer som Bridesmaids, nya Ghostbusters, The Heat och Spy (med Melissa McCarthy) och visst är även A simple favor rolig (vissa scener jädrigt roliga till och med) men filmen är verkligen inte en renodlad komedi. Den har  det mesta faktiskt. Lite av varje genremässigt, ungefär som jag försökte förklara i början av texten.

Det filmen också har är ett manus som inte är helt bearbetat sista halvtimmen. Det känns onödigt utdraget och det är lite synd på en annars välklippt, tajt och extremt underhållande produkt. Jag hade riktigt kul i biosalongen och betygsmässigt hamnar filmen på en extremt stark trea. Kanske borde jag ge den en fyra enbart för att den har hög omtittningspotential men det får bli en trea. Den är som sagt för lång och ibland lite väl omständig men bortsett från det, klart sevärd! En perfekt fredagsfilm ända ut i dom röda armvärmar-fingerspetsarna!

Jag såg filmen med ett gäng filmspanarvänner på Malmö Filmdagar. När deras recensioner dyker upp kan du hitta länkarna här:
Jojje
Carl
Henke
Sofia

{ 2 comments… read them below or add one }

Henke september 28, 2018 kl. 10:29

Håller helt mer fast filmen var rolig nog för att hamna på fyran för mig. Det där med omtittningspotentialen är en tung faktor (ibland).

Kendrick och Lively var helt perfekta i sina roller. Och jag är ett stort fan av Kendrick. Hon är fantastisk.

Jag kopplade också stilen och känslan med vissa filmer från nittiotalet. 🤗

Svara

Sofia september 28, 2018 kl. 17:51

Säger inget om 90-talskänsla men Color of Night?! Du och jag har nog inte sett samma film i just det fallet 😀

Ja, jag fattar grejen med Blake. Äntligen! Jag vet inte om jag skulle säga att filmen känns onödigt utdragen mot slutet, däremot försökte den kanske bli lite väl smart för sitt eget bästa. Det var många fram-och-tillbaka-vändningar som alla inte var helt nödvändiga

https://bilderord.wordpress.com/2011/04/08/color-of-night-1994/

Svara

Leave a Comment

{ 2 trackbacks }

Previous post:

Next post: