BÄST FÖRE

27 mars, 2013

I söndags eftermiddag, i ett försök att mentalt få vila en stund i en biosalong bestämde jag mig för att bjuda mina barn och min mamma på en film som inte borde kunna göra en fluga förnär. Det var liksom kravet, det måste vara en mellanmjölksfilm så menlös att inga känslor sattes på prov och den nya svenska filmen Bäst före kändes som det perfekta alternativet bland dom aktuella biofilmerna.

Ska sanningen fram var tanken att vi skulle gå redan i lördags men då samtliga salonger i lagom närhet var fullbokade väntade vi en dag till. Jag blev faktiskt förvånad när jag skulle boka för det här är en film jag inte hört ett dyft om innan den hux flux dök upp på repertoaren men när vi gick in i den fullsatta salongen förstod jag att det var många 60-plussare som hade bra mycket bättre koll än jag på detta pensionärsromcomdrama.

Bosse (Brasse Brännström) är teckningslärare och precis nybliven pensionär. Han blir lämnad av sin fru sedan typ trettio år (Anki Lidén) som helst sonika kastar ett skilsmässopapper framför näsan på honom. Hans förtidspensionerade och otäckt snåle polare Anders (Göran Ragnerstam) drömmer om att ta fram ett nytt frågesportformat för TV som ska göra honom rik och den notoriskt otrogne rektorn  Lennart (Kjell Bergqvist) får en allvarlig sjukdom. Dom tre vännerna vinner en liten sudd på travet och bestämmer sig för att ta en tur med Silja Galaxy för att festa loss och leva loppan i 24-timmar. Det går sådär.

Alltså, det ÄR ganska mysigt att höra människorna omkring mig skratta så hjärtligt och gott åt dråpligheterna i filmen. Dom oooooar på rätt ställen, jag hör till och med en och annan snyftning och jag känner mig varm till sinnes av att det finns filmer som denna, filmer som ingen med all vilja i världen kan säga är ett mästerverk men som helt klart hittar fram till sin publik.

Om Bäst före hade förhalats alternativt tidigarelagts och hamnat mer i rätt tid för guldbaggenomineringar så hade Brasse Brännström utan minsta tvekan nominerats för en Guldbagge för Bästa manliga huvudroll OCH med all säkerhet vunnit. Jag håller tummen för att han inte glöms bort när det blir dags för 2013-års filmer att premieras för hans porträtt av Bosse är minst lika hjärtskärande som Michael Segerströms Bernard i Darling eller Sven-Bertil Taubes George i En enkel till Antibes.

Betygen från oss fyra biobesökare blev som följer:

14-årig son:

15-årig dotter:

40-årig moi:

66-årig mormor:

{ 9 comments… read them below or add one }

Sofia mars 27, 2013 kl. 09:59

När amerikanska män krisar köper de HD, när svenska män krisar tar de finlandsfärjan?

Svara

Fiffi mars 27, 2013 kl. 10:18

Sofia:
Haha, ja precis 😉

Svara

Joel Burman mars 28, 2013 kl. 19:17

Klockren analys!!! 🙂 Wild Hogs är för övrigt lite underskattad tycker jag. 🙂

Svara

Joel Burman mars 28, 2013 kl. 19:18

Wow du smashar in Joel rekommendationerna här… ska gå på bio i helgen hade jag tänkt och vette f*n om det inte lutar åt den här nu.

Svara

Fiffi mars 29, 2013 kl. 11:03

Joel:
Det finns sämre filmer på repertoaren 😉

Svara

Vrångmannen mars 29, 2013 kl. 02:02

Ah! Den ärliga fina ettan i betyg… 🙂

Svara

Fiffi mars 29, 2013 kl. 11:04

Vrångmannen:
Solklar, stenhård och obarmhärtig etta från henne 😉

Svara

Joel Burman mars 29, 2013 kl. 12:31

Bra iniativ med familje recension förresten!

Svara

Fiffi mars 29, 2013 kl. 17:19

Joel:
Tack. Kan nog bli fler framöver 🙂

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: