Stephen King-tisdag: CHRISTINE (1983)

19 juli, 2016

Christine är en av dom bästa Stephen King-böckerna jag hittills läst. Okej, det var länge sedan jag läste den sist men jag minns den som otroligt bra, speciellt om man betänker hur lökig berättelsen är – egentligen.

En mordisk Plymouth Fury ´58 som lagar sig själv, kan framföras på vägar utan förare och som verkar vara smått galen, jag kan inte låta bli att tänka att Christine är en självklar inspirationskälla till Quentin Dupieux film Rubber. Döda ting som har känslor och som dödar utan att till synes själv kunna få en skråma, den finns en hel del såna “typer” i filmvärlden, kolla bara på Terminator.

Men nu handlar dagens film om en bil, en 50-talare och filmen utspelar sig på 50-talet med allt vad det innebär av tidstypisk musik och övrig feeling. Mysigt. Trivsamt. Keith Gordon spelar Arnie Cunningham, huvudrollen, den unga nörden och ägaren till den röda mordiska bilen och föga förvånande blev det inte skådespelaryrket som betalar hans lön som vuxen. Han sadlade om en smula och försörjer sig numera mest som TV-serieregissör och har hoppat in och regisserat avsnitt i allt från The Killing, Dexter och amerikanska Bron (The Bridge) till Homeland, The Leftovers och Fargo.

Utan att riskera att bli spydig så är detta inte skådisarnas film, nej verkligen inte. Det här är Christines film. Köper man känslan i filmen och premisserna med bilen så funkar den. Tycker man hela historien är blaj, ja då är det klart filmen är en flopp.

För egen del tycker jag John Carpenter lyckats så bra man kan med grundförutsättningarna och även om filmen inte är den fullträff jag tyckte mig se 1994 så är det en fullt godkänd film, trivsam för stunden. Och ärligt talat, vad är det första man tänker om man en mörk kväll plötsligt ser en bils strålkastare riktas mot en?

 

 

.

Nästa tisdag dyker en annan King-film upp här på bloggen, en som innehåller betydligt färre bilar.

{ 16 comments… read them below or add one }

filmitch juli 19, 2016 kl. 11:26

Såg denna nyss och måste säga att du är vääääldigt snäll med ditt betyg.

Svara

Fiffi juli 19, 2016 kl. 20:35

filmitch:
Tycker du? Fick du inga mysnostalgivibbar alls?

Svara

filmitch juli 20, 2016 kl. 21:44

Nej tyvärr men det var dessa jag hoppades på när jag såg om rullen.

Svara

Torso juli 19, 2016 kl. 14:51

Tre av fem är rättvist betyg tycker jag. Inget större fel på skådespelarna, Harry Dean Stanton (detektiven) & Robert Prosky (flummiga ägaren till garage verkstaden) ger filmen ett litet lyft med sina biroller. Finns några bortklippta scener som skulle ha gjort det hela något mer begripligt mot slutet, då en viss “romans” uppstår. Men det kanske ansågs oväsentligt i en sån här film.

Lyssnade nyligen på en intervju där John Carpenter berättade om att han inte hade något intresse av att göra filmen, att han helt enkelt gjorde filmen för att få jobb. “The Thing” var en ju en flopp på biograferna strax innan, vilket ifs skylls på “E.T.” och inte Carpenter, men förtroendet för honom kanske redan hade börjat sina. Han har dock uppskattat “Christine” på äldre dar. Stephen King gillade däremot filmen från början men blev senare plötsligt omvänd. Carpenter trodde att det hade med hans drogmissbruk att göra, att han var lite ur balans…

Oj! Här bubblar jag över med massa smörja…

Svara

Fiffi juli 19, 2016 kl. 20:36

Torso:
Det var allt annat än smörja! Men vem var drogmissbrukare, Carpenter eller King? 😉

Svara

Torso juli 20, 2016 kl. 07:35

King. 🙂 “But he’s ok now” fyllde Carpenter på efteråt.

Svara

Fiffi juli 20, 2016 kl. 08:47

Torso:
Aha! Tack! 🙂

Svara

filmitch juli 20, 2016 kl. 21:45

King skriver ganska öppenhjärtigt om sitt drogmissbruk i den läsvärda boken On writing.

Svara

Fredrik juli 19, 2016 kl. 14:52

Som sagt, rätt lökig film. Bästa scenen: busarna försöker bryta sig in i Christine, som svarar med att slå på stereon och spela Little Richards “Keep a knockin” på högsta volym.

Keith Gordon gjorde ju lite kul när det begav sig ändå, “Back to School” med Rodney Dangerfield och en jätteung Robert Downey Jr (filmen har ju Rocky-koppling – Burt Young är med i den) är riktigt kul (vill jag minnas), och miniserien “Wild Palms” var suverän.

Svara

Fiffi juli 19, 2016 kl. 20:38

Fredrik:
Klart den är rätt lökig men ändå….mysig liksom. Jag tycker det allra bästa ändå är att du gav Zootropolis 5/5! 😀

Svara

Torso juli 20, 2016 kl. 07:53

En hyfsat nördig och onödig vetskap jag bär med mig är att Adrienne Barbeau som spelar Dangerfields fru i filmen ”Back to School”, är Carpenters exfru. Hon var för övrigt med i “The Fog” & “Escape From New York”. Såg en bit av “Back to School” häromdagen. 🙂

Svara

Pappan juli 19, 2016 kl. 15:07

Har alltid rankat denna som en av de bästa filmerna baserat på en Stephen King-bok. Sett till kvaliteten på filmen, alltså, inte hur lojal filmen är till källmaterialet. John Carpenter gör sällan mig besviken och här gör han det verkligen inte. Tycker den är underhållande som fasen med ett skönt score och fina miljöer. Gillar man denna rekommenderar jag filmen The Car från 1977 med James Brolin. Den kan nog tamejfan vara snäppet bättre än Christine.

Svara

Fiffi juli 19, 2016 kl. 20:39

Pappan:
Tusen tack för tipset! Den filmen ska jag givetvis leta upp! 🙂

Svara

Sofia juli 21, 2016 kl. 15:26

Jag älskar ju historien och därför håller jag med Filmitch om att en trea är ett väääldigt snällt betyg… 😉

https://bilderord.wordpress.com/2011/05/13/christine-1983/

Svara

Fiffi juli 21, 2016 kl. 18:06

Sofia:
Boken är nåt i hästväg bra, det är den verkligen. Men nog är filmen lite bättre än en…etta? 😉

Svara

Sofia juli 22, 2016 kl. 06:47

Nä, inte när jag såg den i alla fall 🙂 Kanske skulle jag vara snällare vid en omtitt…

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: