CREED II

29 november, 2018

Det är 33 år sedan jag – och resten av publiken i den fullsatta stora biosalongen mitt i vår huvudstad – stod upp till eftertexterna och klappade händerna åt Rocky Balboa och hans vinnartal till den ryska publiken i Rocky IV. 1985 alltså. Jag var tretton år då. Tretton år och hade precis varit med om en bioupplevelse som skulle sätta sig allra allra längst in i mitt filmhjärta.

Rocky Balboa alltså, han är på nåt sätt essensen av vad en filmkaraktär kan vara. Hur han blev till, var han är nu. Stallones resa med den fiktiva slagskämpen vid sin sida, honom han har att tacka för allt. Verkligen för allt.

När jag sitter i salong 5 på pissbiografen Filmstaden Heron och Creed II börjar sköljs allt över mig. Det är dags igen. Jag ska få se Rocky och Ivan Drago tillsammans på vita duken igen, en “repris” av Rocky IV, filmen som i mångt och mycket definierar mig och definitivt min tonårstid. En 6-7-8-typ minuter in i filmen ska Adonis Creed (Michael B Jordan) fria till sin flickvän Bianca (Tessa Thompson) och han ber Rocky om råd och Rocky börjar beskriva hur det gick till när han friade till sin Adrian, Adrian som inte finns länge men som är är i allra högsta grad med i Rockys liv fortfarande. Sen den dagen det blev han och Adrian har det aldrig funnits någon annan kvinna och med den insikten i bakhuvudet känns Rockysagan som en av världens mest romantiska filmserier, hur macho den än låtsas vara på ytan.

Rocky symboliserar den eviga kärleken, både den till boxningen och kvinnan i hans liv. Så jävla fint. Och nu är det Adonis tur att ha träffat på en fantastisk kvinna som han älskar över allt annat och Creed II löser detta på ett otroligt modernt sätt. Den unga muskliga überkillen ber den gamle räven om råd. Två manly-mans pratar känslor och det blir dammigt i rummet, ja jävlar det blir det. Va fan händer?? Tårarna rinner och vad har det gått, tio minuter? Min kropp bara tar över och jag orkar inte hålla emot. Rocky minns sin Adrian och man riktigt ser kärleken i hans ögon samtidigt som sorgen tar över. Ensamheten. Underbara underbara människa.

Samtidigt i Kiev, Ukraina, tränar en viss Ivan Drago (Dolph Lundgren) sin jätte till son vid namn Viktor (Florian Munteanu). Han bultar skiten ur alla sina motståndare och har väl egentligen bara en sak i sikte: att åka till USA och göra detsamma med den nyblivna världsmästaren Adonis Creed. Att det är pappa Ivan som fick in det dödande slaget på Adonis pappa för 33 år sedan kryddar såklart dagens anrättning en hel del då Creed II är en orgie i hämnd, i att stå upp för sin far, i rädslan att tappa ansiktet och vara en liten lort.

Men. MEN. Creed II är SÅ mycket mer. Creed II är den ULTIMATA nutida BOXNINGSFILMEN då den väver in vardagliga händelser och allmän skit i berättelsen, sånt som händer vanligt folk och det gör filmen medmänsklig och ruff på ett sätt jag smälter inför. Det är dramatik på alla nivåer samtidigt och det är därför speltiden på 130 minuter bara rinner förbi. Rinner på samma sätt som mina tårar.

Rocky Balboa har funnits hos mig i princip hela mitt liv, han är gammal nu och åren går – men inte bara för honom. Filmen kommer åt mig på så många plan. Jag minns hur det var då, 1985, vem jag var då och jag känner att trots att jag är väldigt mycket äldre nu så är jag exakt samma person längst inne. Kärnan är densamma. Kan det vara så att jag ÄR Rocky? Han är också densamma. Han är samma Rocky som 1976 när han träffade Adrian och boxades för livet. Samma Rocky som när han enade öst och väst i Ryssland 1985. Samma Rocky som när han la dom röda rosorna vid Adrians grav i Rocky Balboa 2006.

Fyra Rockyfilmer landar på samma betyg hos mig. Det allra högsta. Ikoniska filmer alla fyra men på olika sätt. Med Creed II visar Sylvester Stallone att Rocky är kvar för att stanna en liten stund till och jag gör mig beredd för gråtfest i Creed III (också) vad det lider. Fram tills dess kommer jag njuta av en omtitt av Creed II men INTE på bio. Verkligen INTE på bio.

Den här filmen lyckades med något som jag trodde var heeeeeelt omöjligt. Den har tagit sig EXTREMT långt upp på The Ultimate Sylvester Stallone-topplista! Hur högt? Kolla efter får du se!

{ 6 comments… read them below or add one }

Sofia november 29, 2018 kl. 10:08

Så jäkla härligt! Är det Rocky IV-kopplingen som ger den här reaktionen till Creed II men inte Creed I?

Svara

Fiffi november 29, 2018 kl. 11:21

Sofia:
Jag vet inte om det beror på Rocky IV-kopplingen i sig, jag tror kanske inte det. Jag tror att jag var mer ljummen inför Creed pga alla nya karaktärer. Nu sitter dom plus att man brakar på med Drago (mfl), det går inte att värja sig liksom 🙂

Svara

Pappan december 5, 2018 kl. 16:13

Kan skriva under på nästan allt, riktigt jävla bra film, emotionell som inihelvete, ett kärleksbrev till alla fans. Älskade Dragos story också.

Lite chockad över att den hamnade så högt på listan dock, både IV och Rocky Balboa 😮

Svara

Fiffi december 5, 2018 kl. 18:32

Pappan:
Verkligen, ett fint, handskrivet, parfymindränkt kärleksbrev till alla oss fans som alltid går vid Rockys sida.

Det finns fyra fulländade Rockyfilmer, första, fyran. Rocky Balboa och Creed II och alla fyra har självklara platser superhögt på listan 🙂

Svara

Pappan december 5, 2018 kl. 19:50

Jag är väldigt svag för trean också, Mr. T är så jävla cool! 🙂 Är sjukt sotis över att du såg fyran på bio, jag föddes det året så jag missade ju allt som gick på bio under mitt favoritårtionde av film :/

Här är jag, utklädd till Rocky Balboa både 2007 och 2018, för övrigt:

http://pappaalskarfilm.blogg.se/2018/december/rocky-balboa-creed-jag-2.html

Svara

Fiffi december 5, 2018 kl. 19:54

Pappan:
SÅ klockrent, med skinnjackan, hatten och allt! Snyggt jobbat!! 😀

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: