DEN OVILLIGE FUNDAMENTALISTEN

10 oktober, 2013

Det kan inte vara helt enkelt att vara pakistanier boende i New York efter 9/11.

Min text om filmen hade kunnat sluta där. Min hjärna tycker liksom att det räcker. Det är ju exakt vad filmen handlar om och ska inte en recension beskriva kärnan av en film kort, koncist och käckt? Så. Räcker det?

Inte?

Nähä.

Vad synd.

Jag kan nämligen inte förklara filmen smartare än så. Jag försöker googla mig runt bland andra recensioner för att få inspiration. Kommer in på Sydsvenskan, läser och skakar på huvudet. Vad står det? Jag fattar inte.

“Romansen använder sig av skådespelarnas ikoniska status som popkändisar – Ahmeds bakgrund som hiphopartisten Riz MC och Hudsons som Hollywoodbrat. I romanen utvecklas Ericas inåtvända fantasivärld till psykos, medan Nair i en utsökt ironi över västvärldens kulturklimat utvecklar den till ett rasistiskt konstprojekt i tiden.”

“Den nya vågen av etniskt hat talar om kultur i stället för hudfärg men ekvationen är densamma: Khan är kulturellt förutbestämd till fundamentalist, och alla försök att bemöta anklagelserna ses med än mer misstänksamhet eftersom han då är smygfundamentalist. Logiken känns igen från antisemitismens historia.”

“Styrkan i ”Den ovillige fundamentalisten” ligger i de sammansatta och allt annat än behagsjuka rollporträtten av människor som historiens fångar i en värld som gjorts svartvit av krigstrummornas propaganda om gott mot ont, civilisation mot barbari, vi mot dem. En värld där människor förminskas till stereotyper av den Den Enda Vägens fundamentalism, som berövar oss rätten till oss själva och våra livsval.”

Fan vad jag avskyr filmrecensioner som kräver ett utsövt intellekt och en balja starkt bryggkaffe för att man ska förstå vad skribenten menar. Sydsvenskans Michael Tapper tappar bort mig helt här. Jag tycker inte min första mening är så tokig längre. Det kan inte vara helt enkelt att vara pakistanier boende i New York efter 9/11. Du fattar vad jag menar, både före och efter du sett filmen.

{ 12 comments… read them below or add one }

Henke oktober 10, 2013 kl. 07:16

Ah! Dessa proffsrecensenter. Så pretto. Så självbelåtna. Så, jag skiter i vad de skriver. Sluta läs dem! 🙂

Svara

Fiffi oktober 10, 2013 kl. 17:19

Henke:
Det händer så väldigt sällan att jag läser papperstidningarnas recensioner men varje gång jag gör det så påminns jag om varför jag inte läser dom så ofta 😉

Svara

Sofia oktober 10, 2013 kl. 07:43

Börja samla citat för nästa seminarium om filmkritikens vara eller icke vara?

Svara

Fiffi oktober 10, 2013 kl. 17:20

Sofia:
Absolut! Går att hitta mååååånga 🙂

Svara

Linn oktober 10, 2013 kl. 12:11

Haha skönt att det inte bara är jag som har svårt att hänga med.
Kände mig lite halvtrög 😉

Svara

Fiffi oktober 10, 2013 kl. 17:21

Linn:
Hahaha, ja det är lätt att göra det. Jag läste texten flera gånger och bara “whaaaaat” varför fattar jag inte? När det känns enklare och roligare att läsa Dags att deklarera-broschyren än en filmrecension då är det nånting lite knas.

Svara

David oktober 10, 2013 kl. 12:32

Lite intellektuellt överarbetad, visst. Men jag funderar över annat:

Ovillig eller ofrivillig? Titeln säger det första, men vad jag läser om filmen så borde titeln vara det andra. Man kan ju faktiskt vara frivillig fast ovillig, inte sant?

Svara

Fiffi oktober 10, 2013 kl. 17:23

David:
Intressant tanke. Hmmmm. Visst kan man vara frivillig och ovillig. Ofrivillig och villig, funkar det också? Inte lika bra väl? 😉

Svara

Sofia oktober 11, 2013 kl. 09:21

Det låter som att man på svenska krånglat till det lite. originaltiteln är ju The Reluctant Fundamentalist, vilket jag snarare skulle översätta som Den tveksamme fundamentalisten.

Svara

Fiffi oktober 11, 2013 kl. 14:20

Sofia:
Och tveksam är ett betydligt bättre ord i sammanhanget än ovillig.

Svara

Johan oktober 11, 2013 kl. 10:13

Din recension var allt annat än behagsjuk

Svara

Fiffi oktober 11, 2013 kl. 14:21

Johan:
Tack. Tror jag.

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: