DEN SISTA MATCHEN

16 juli, 2015

Okej. Nyp mig i armen tack! Filmen börjar och Sylvester Stallones namn står med versaler över hela TV-rutan. Fullt normalt. Men det är sen det kommer. Chocken. Michael Caine är andra namn. Max von Sydow tredje. Och sen kommer PELÉ! WTF!

Jag vet inte vad som är tokigast, Stallone och Dolly Parton i samma film eller Stallone och Pelé? Men alldeles oavsett vilket, när Filmitch kläcker ur sig att det finns en film med Stallone där han spelar fotboll mot nazister – och står i mål! – så är det klart att jag letar upp den. Det är dessutom en Stallonefilm jag inte sett och inte ens visste fanns. Full pott i överraskningsmoment alltså!

Om jag ska försöka beskriva Den sista matchen i en mening, skulle det gå? Jag försöker. Det är som en sportfilmsvariant av Den stora flykten. Om jag beskriver den i några fler meningar så handlar den om allierade krigsfångar som sitter i ett tyskt fångläger under andra världskriget och den tyske majoren Karl von Steiner (Max von Sydow) får en strålande idé. Han tycker att fångarna ska möta dom tyska nazisterna i en fotbollsmatch “för att mäta moralen”.

Den brittiske kaptenen John Colby (Michael Caine) är även en känd fotbollsspelare och von Steiner känner igenom honom. Det finns en beigeistrad fotbollsälskare i många av oss och ja, faktiskt även i en tysk höjdare som major von Steiner.

Killarna säger naturligtvis ja till att spela den här matchen och självklart har dom en slug baktanke: dom ska rymma! Dom ska ta sig ut genom omklädningsrummet och sedan….FREEEDOOOOM!

Legendaren John Huston har regisserat denna film som trots att den är gjord 1981 känns väldigt mycket 60-tal i färger, känsla och musik. Jämförelsen med Den stora flykten är liksom inte enbart för att det ska rymmas och ha sig, det är allt. Rubbet.

Sylvester Stallone spelar den amerikanske kaptenen Robert Hatch och det är stor humor att se honom provspela. Han vill sågärnasågärnasågärna bli uttagen i fotbollslaget och han springer som en vansinnig efter den där bollen som han aldrig får tag i. Det är roligt att se även om jag inte är säker på att det SKA vara roligt.

Annars är det inte mycket med filmen som är vare sig kul eller engagerande. Den är mest…lång. Två timmar känns som tjugotvå trots att Stallone är med i många scener. Som tur är utger sig inte filmen för att vara baserad på en verklig historia. Det ska den ha plus i kanten för.

{ 4 comments… read them below or add one }

filmitch juli 16, 2015 kl. 09:25

Kul att du tog dig tid och såg den synd bara att den inte föll helt i god jord. Vill minnas att jag gillade filmen men det är några år sedan sist.

Svara

Fiffi juli 17, 2015 kl. 07:31

filmitch:
Den var inte helt oäven, Stallonefilmer är sällan det 😉 Men den var alldeles för utdragen, onödigt långa scener.

Tack för tipset! Alldeles oavsett betyget så var det en film jag såg med glädje 🙂

Svara

Sofia juli 17, 2015 kl. 12:49

Det måste vara extremt ovanligt med en Stallone-film som du inte kände till?! Trodde du hade hans filmografi intatuerad i hjärnbarken 🙂

Svara

Fiffi juli 17, 2015 kl. 13:41

Sofia:
Jätteovanligt. Jättekonstigt. Samtidigt, jätteroligt. Jag trodde jag hade alla hans filmer i min VHS-samling men det saknades en. 😉

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: