Fredagsfemman # 103

24 januari, 2014

5. Sweeney Jöback, Peter Todd

Det här med filmer som blir musikaler och musikaler som blir film kan vara tricky. Sweeney Todd började som musikal, hade premiär på Broadway redan 1979 och blev sedan film med Johnny Depp och Helena Bonham Carter framför kameran och Tim Burton (nähä??) bakom. Filmen var inte helgjuten då jag var (och är) ganska trött på den där trion (min recension hittas här) men nu har jag varit på Stockholms Stadsteater och sett Peter Jöback i rollen som Johnn….f´låt Sweeney och Vanna Rosenberg som Fru Lovett och det var inte en helgjuten upplevelse det heller. Men det är alltid härligt att se teateruppsättningar live på scen. Även en 3/5-musikal är värd vartenda öre.

.

.

4. Oldboy-sort-of-besvikelsen

Idag skulle den amerikanska versionen av Oldboy haft biopremiär om inte SF bara helt sonika plockat bort den från repertoaren. Jag och kollegan hade planerat detta biobesök sedan långt innan jul. Vi skulle se om det magnifika originalet och sen gå på bio och toksåga remaken, det var liksom redan bestämt. Vi skulle alltså göra som den amerikanska biopubliken redan gjort. Dom få som såg den. Oldboy är alltså en av förra årets största floppar men samtidigt, för att klassas som en flopp, kräver det inte att någon är förvånad?

.

.

3. Fittstimmet

”Sverige är enligt alla mätningar ett av världens mest jämställda och välmående länder. Kanske ska vi vara tacksamma för att vi slipper strida för vår överlevnad. Därför finns det också utrymme för feminister att sväva iväg, högt ovanför dom grundläggande frågorna. Men det blir kanske för spektakulärt när könsrollerna ska suddas ut helt, för långt ifrån verkligheten, från människors riktiga problem.” Orden är Belinda Olssons. På SVT går just nu en programserie som heter ”Fittstim – Min kamp” där Belinda ”tar tempen” på dagens feminism. Jag häpnar. Är detta på riktigt? Är serien gjord enbart för att reta gallfeber på folk, driver hon med oss eller vad fan handlar detta om? Och vad har en mamma som inte vill berätta könet på sitt barn för någon med feminism att göra? Det är väl inte feminism, det är galenskap.

.

.

2. Den nyfunna filmtittarmoralen

Det går en film på biograferna nu, en liten anspråkslös kortfilm med okända namn i rollistan som heter The Wolf of Wall Street. Nåja. Tvärtom såklart. Men ingen filmintresserad människa har kunnat undgå snacket efteråt, tankarna om det eventuellt ickemoraliska i att som Martin Scorsese  göra en film om detta prakt-as Jordan Belfort som faktiskt finns på riktigt och som tjänar pengar på att filmen blir en flipp. Bland svenska bloggar har det även diskuterats kring det eventuellt omoraliska i att faktiskt gilla, hylla och bli underhållen av en film som denna. Min tanke idag är varför inte samma diskussioner kom upp gällande Pain & Gain? En vidrig och SANN historia som togs till vita duken av en annan välkänd regissör (Michael Bay), en historia som blev till en twistad actiondramakomedi med charmiga snubbar i huvudrollerna, glassigt, ballt och snyggt filmat, men där männen inte ”bara” lurat folk på pengar och varit moraliskt förkastliga gällande annat (som Belfort och gänget), dom kidnappade, torterade och mördade folk och dömdes till döden för sina handlingar. Vad beror skillnaden i? Varför blev det inte liknande diskussioner om Pain & Gain? Beror det enbart på att färre personer har sett den eller är det något annat?

.

.

1. Gillian Anderson

Det bästa jag sett på mycket mycket länge är TV-serien The Fall med Gillian Anderson i huvudrollen. Jag hyperventilerade när avsnitt 5 tog slut och det visade sig att det inte fanns fler. Det är frustrerande så det fradgar sig i munnen, spännande, kolsvart, välgjort och JAG VILL HA MEEEEEEER. NUUUUUUUU.

 

{ 12 comments… read them below or add one }

filmitch januari 24, 2014 kl. 09:30

4 – Irriterande när filmer försvinner från repertoaren – mkt irriterande. Bra som dåliga.
3. Har inte sett programmet men väl följt debatten på kultursidorna. Uttalar mig inte innan jag/om jag ser programmet.
2. Det var mer kritik i USA om filmen har jag läst. Har sett den och till ytan är det en underhållande film men då det är en BOATS får man lite dålig smak i filmen då filmen framställs som en komedi.
1. Mer Gillian åt folket – NU. Under tiden har jag tyvärr fastnat för både Big Bang theory och Downton Abbey -när ska jag hinna med att de film 🙁

Svara

Fiffi januari 24, 2014 kl. 15:38

filmitch:
4. Jag håller med dig där. Är SF inte hundra på en film, lägg inte upp den på hemsidan alls.
1. Det ständiga gisslet. För få timmar på dygnet helt enkelt 😉

Svara

Sofia januari 24, 2014 kl. 10:26

4: Med tanke på alla andra halvdana remakes man klämmer in på repertoaren måste den verkligen vara kapitalt usel för att inte ens få komma upp.
3: Säger som Filmitch, har inte sett. Däremot har jag alltid tyckt att det är lite synd att själva ordet feminism får betyda något som ska gälla för alla kön, hade velat ha en mer neutral term för det.
2: Jag upplever att de flesta som sett filmen har nämnt den punkten, men någon stordiskussion blev det ju knappast.
1: Åh, ytterligare en bra serie som jag prioriterat bort 😉 Just nu görs bara plats för film, vampyrböcker och kanske, kanske Sherlock…

Bra fredag på dig!

Svara

Fiffi januari 24, 2014 kl. 15:41

Sofia:
4. Jag tror dessutom att det finns ett visst grundintresse för Oldboy (även om man inte tror på den) som inte finns i en del annat som går upp (och som ändå blir en flopp).
2. Inte alls samma diskussion som med TWoWS men å andra sidan har nog inte lika många sett Pain & Gain.

Hoppas du också får en bra fredag 🙂

Svara

Niklas januari 24, 2014 kl. 11:38

Intressant angående Pain & Gain. Minns inte riktigt hur diskussionerna gick när filmen kom, men vet att vi tog upp det i vårt avsnitt, så HELT obefintlig var inte kritiken 🙂

Länkar till avsnittet ifall du vill lyssna: http://tnepod.wordpress.com/2013/09/14/episod-75-pain-gain-och-superman/

Svara

Fiffi januari 24, 2014 kl. 15:43

Niklas:
Nejdå, obefintlig var den inte, inte hos er i alla fall. Men bland filmbloggarna var det knappt en bris jämfört med stormen Wolf of Wall Street. Å andra sidan hade ni ett bra snack om Wolfie också 🙂

Svara

Henke januari 24, 2014 kl. 11:48

4. Tänker nog se den ändå när den dyker upp på video…

3. Har inte sett programmet. Vore intressant att höra din kritik mot programmet lite mer ingående än att det existerar.

2. Har inte sett den, men låter ju som en intressant diskussion och jämförelse med The Wolf. Diskussionerna om The Wolf måste vara de mest intressanta vi haft sen Filmspanarna startades! Yipeee!

1. Inte sett. Lång lista med osett, men den slängs in där någonstans. 🙂

Svara

Fiffi januari 24, 2014 kl. 15:51

Henke:
4. Jag med 🙂

3. Min kritik mot programmet är att första programmet fokuserar på såna ytterligheter vad gäller extrema kvinnor att jag inte ens kan kalla deras ”kamp” för feminism, hela programmet är ett hån mot tjejer/kvinnor som försöker få till sin vanliga vardag på ett jämlikt sätt. Det andra programmet fokuserar på män, på hur männen mår när kvinnor bara ”kör på”, vill rätta till orättvisor, kräver att det tas ut pappaledighet osv och på hur ”synd” det är om Pär Ström. Jag förstår inte detta program heller.

Feminism handlar (väl?) om män och kvinnors lika värde, om ekonomisk och social rättvisa mellan könen, samma rättigheter, samma skyldigheter. Ganska simpelt tycker jag. Men att göra ett TV-program som fokuserar på detta ur ett enkelt perspektiv blir kanske inte bra TV? Säga vad man vill, Belinda Olsson har lyckats få igång debatten i alla fall och det kanske var hela baktanken med programmet? 🙂

2. Du kanske skulle se den? Kan bli ett intressant inlägg: TWoWS VS Pain&Gain VS Philomena 😉

Svara

Steffo januari 24, 2014 kl. 12:18

Tjo!
Som sagt, diskussionerna runt Wolfen är verkligen intressanta….LIKSOM jämförelsen med Pain & Gain. Ett LEVANDE filmbloggarklimat! 🙂

Hav förtröstan om Gillian. Älskade också serien ju…OCH nu nås man av nyheter att ny ”säsong” börjar spelas in framåt februari! PEPP!

Go Helg!

Svara

Fiffi januari 24, 2014 kl. 15:53

Steffo:
Visst är det härligt med filmer som sätter igång tankar på detta vis. 🙂

Go Gillian och Go helg!

Svara

Voldo januari 24, 2014 kl. 16:43

Har sett första avsnittet av Fittstimmet, det var inte alls så givande som jag hoppats på. Kändes mest som att jag såg en dokumentär om udda människor, likt Aschbergs ”Outsiders” ungefär.

Svara

Fiffi januari 24, 2014 kl. 17:42

Voldo:
Håller helt med dig. Som en dokumentär om udda filurer var första avsnittet klockrent, om feminism kanske inte så mycket.

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: