GAME OF THRONES SÄSONG 3

22 maj, 2014

För 3,5 vecka sedan hade jag inte sett ett enda avsnitt av Game of Thrones. Jag hade bara muttrat. Tänkt att det inte var nåt för mig.

För 2,5 vecka sedan såg jag klart första säsongen. Lite motvilligt till en början kanske men sen började jag käka avsnitt som en utsvulten äter lagad mat (tänk dig djup tallrik, köttgryta och utan bestick). För 1,5 vecka sedan var säsong 2 avklarad och nu har jag alltså sett den tredje. Detta alltså i maj månad, den månad på året som kan ge vilken förälder som helst novalucolcravings men jag lyckades planera in den här säsongen riktigt bra och ja, det gick ju som smort. Dessutom uppmuntrar Henkes filmrum till långsittningar och i söndags klämde vi hela fem avsnitt på raken, då går det undan.

Jag var en anings sval när jag summerade den andra säsongen. Den kändes ojämnare än den första, det som var bra var JÄTTEBRA och det som var lite mindre intressant var verkligen inte intressant alls. Tre personlighetssvaga män hade mycket fokus vilket drog ner mitt betyg. Hur skulle då säsong 3 kännas? Hur mycket screentime skulle dom beiga männen Robb Stark, Jon Snow och Theon Greyjoy få nu? Skulle jag gäspa mig igenom tio timmar i väntan på Daenerys Targaryen med sitt blonda hår, sin blåa skrud och tre schyssta drakar? Det visade sig att all min oro var obefogad. Redan i första avsnittet kände jag av en vind som luktade helt annorlunda än dom tio avsnitt jag just tagit mig igenom (och nej, det var inte Henke som fes).

Varning för grova säsong-3-spoilers här nedanför. Nu kanske vi är nere på 85% av jordens befolkning som redan sett dessa avsnitt men OM nån mot förmodan inte sett serien och inte vill bli spoilad alls, sluta läs nu.

Mina tankar om tredje säsongen:

– Det snurrade i skallen som om jorden uppfunnits på nytt under denna säsong men analyserar jag avsnitten tuggar dom mest på i samma tempo som förut. Det vandras i snö, det vandras i sand, det är möten runt bordet med den isande Tywin Lannister vid kortändan och Tyrion känns mer och mer human för vart avsnitt som går. Men även om historien inte gör några riktiga kullerbyttor så känns avsnitten mastigare, mustigare, fyllda med ännu MER än i dom föregående säsongerna.

– Nåt som gör denna säsong till nåt av det bättre jag sett är användandet av alla härliga birollskaraktärer. Hodor fortsätter att grymta “Hodor” som enda svar på alla frågor, Gilly som blivit mamma och inte direkt tillhör begåvningsreserven är fortfarande utseendemässigt otroligt lik Mat-Tina, tortyrgalningen Ramsay Snow, den gamla frispråkiga kvinnan Olenna Tyrell (spelad av Diana Riggs som även spelade James Bonds fru Tracy i I hennes majestäts hemliga tjänst) som är så sjukt charmig att jag märker att jag lägger huvudet på sned när hon är i bild och Podrick, denne GIGANT (med Ernst-Hugo Järegård-uttal) i svennebananskrud, denne obetydlige unge man som tydligen utför något så speciellt mellan lakanen att dom prostituerade inte ens vill ha betalt.

– Säsong tre är även dom omaka parens säsong. Det blir härliga krockar mellan personligheter – och mycket sevärda scener – när den 191 centimeter långa Brienne ska “vakta” seriens badass-snygging Jamie Lannister eller när Arya Stark och The Hound rider omkring på samma häst och ska försöka samsas. Alla scener med dessa fyra känns som denna säsongs efterrätter. Smaskigt som fan, otroligt smart skrivet manus, bra skådespelarinsatser och – som vanligt i den här serien – man har ingen aning om vad som komma skall. Det går inte att ta något för givet.

– Så var det då avsnittet som heter “The Rains of Castamere”, jag antar att det är samma avsnitt som även kallas The Red Wedding. Det är i vilket fall det enda avsnitt jag hört talas om innan jag började titta på serien. Jag har hört att det finns youtubeklipp på TV-tittare och deras reaktioner, folk har tokreagerat, överreagerat, skrikit och gråtit när dom sett detta avsnitt och ja, man kan väl säga så mycket som att jag inte direkt lät när eftertexterna rullade. Jag var tyst. Knäpptyst tror jag. Dagen efter kom chocken, det blev nån slags fördröjning. Jag insåg att återigen försvann karaktärer från serien som jag trodde var någon form av huvudpersoner. Ingen går säker i Game of Thrones-världen. Ingen. Alls.

– Vad gäller allt det nakna, kvinnokroppar som uppvisas som hästar på marknad, här är det något lugnare med den varan. Säsong 1 och 2 slår mycket mer på stora trumman när det gäller sex-biten, säsong 3 har mer klegg-fokus. Det är blodigt, köttigt, klaffsigt, mer död och stympning i närbild. Åsså blodiglar. Blodiglar är äckliga tycker jag.

– Jag har fnissat och skrattat högt många gånger under denna säsong, jag har förfasats över mänsklig elakhet och beräknande as, jag har längtat efter drakar och hoppats på det bästa. Men det bästa existerar inte. Det finns inga lyckliga slut, inga ljusglimtar som visar sig längre än det tar att fnissa till, det är sånt kompakt jävla mörker och så många sjuka maktgalna människor att ingenting kan sluta väl. Jag fortsätter dock hoppas att Daenerys tar över världen, att Arya hittar trygghet nånstans, att Brienne och Jamie blir BFF:s och att dom där vita vålnaderna ska ta död på tråkmånsen Jon Snow en gång för alla.

Nu kör jag igång med säsong 4. Snart är jag ikapp resten av världen!

Här är mina tankar om säsong 1 och här är säsong 2 och här är Henkes sammanfattning av denna tredje säsong. Steffo har sammanfattat dom första tre säsongerna i ett härligt mastigt inlägg som hittas här.

{ 25 comments… read them below or add one }

Steffo maj 22, 2014 kl. 07:37

Härligt! Och att du snart är ikapp också!

Red Weeediiing!!
(Henke sa att du var ovanligt tyst när du gick! 😉 )

Svara

Fiffi maj 22, 2014 kl. 07:44

Steffo:
Haha, jo… Det fanns inte så mycket att tillägga, vad ska man säga? Alla dör ju. Hela tiden. När man minst anar det. Fan, det går ju inte att greppa hur mycket elände denna serie faktiskt rymmer. Klart man blir tyst – eller skriker, som en hel del andra bevisligen gör. Dagen efter kände jag mig mer ledsen, tom liksom. Underlig känsla, det är ju ändå “bara” en TV-serie.

Svara

Steffo maj 22, 2014 kl. 07:51

Känner igen det där. Man liksom blir ett med karaktärerna. När man börjar känna för dem alltså. Och här är det verkligen “all bets are off”!

Vem som kan ju plötsligt tas av dag! Styrkan med serien vill jag hävda.
Att den så kaxigt vet sin potential och sitt starka persongalleri att den inte behöver lita på utpekade figurer hela tiden!

Fördelen med att dra ikapp säsonger är ju att man bara kan mata på avsnitt nästan hela tiden. Ett sorts begär som uppstår efter ett tag. Genast besvärligare när man måste vänta en vecka… 😉

Svara

Fiffi maj 22, 2014 kl. 07:54

Steffo:
Känner mig redan rädd för din sista mening. Har bara 6 avsnitt kvar att se nu…. Ja, första avsnittet av säsong 4 är avklarad 🙂

Svara

Steffo maj 22, 2014 kl. 07:56

Rock on! 🙂

Svara

Henke maj 22, 2014 kl. 09:09

Otroligt bra säsong. Jag vet inte varför jag såg den som en mellis efter första titten. Kanske allt vandrande i öknen utan att komma fram någon gång. Eller allt vandrande i snön, fast de kom ju fram till muren till slut.

Arya+The Hound samt Jamie+Brienne är säsongens bästa duos. Tyrion gaskade upp sig jämfört med säsong 2 och hans munhuggande med Joffrey och andra scener från the small council var ofta mycket bra. Ramsay Snow börjar bli något av en favorit i all sin galenskap. Scenerna med korven i sista avsnittet går ju inte att inte älska.

Svara

Henke maj 22, 2014 kl. 13:41

Lite mer svar…

Nej jag håller med! Detta är en mycket bra säsong och inte en mellis. Det var mycket njutbart att se om den i två och en halv sittningar. Det blev maffigare och flera av trådarna växte. Älskar Arya och The Hound, en gryende Big Daddy och Hit Girl combo där? Kick-Ass referens.

Gillar såklart också den nya favoriten Jamie och Lady “My word!” Brienne. På tal om det citatet så är några andra favoriter Fru Bond/Diana Rigg/Lady Olenna the Queen of Thorns, Podrick med förmågan och den spritt språngandes Ramsay Snow. Lord Varys är sedan länge en stor favvis, och kanske seriens bästa skådespelare i Conleth Hill.

Kul att se drakarna växa till sig. Men snart är det dags för Dany att få för sig att hoppa på en båt och åka över det smala havet… Hon har gått omkring i öknen och letat efter slavar så att det räcker nu. Dracarys!

Svara

Fiffi maj 22, 2014 kl. 21:39

Henke:
Är Lord Varys en favorit? Hmmmm. Ja kanske det 🙂 Släpptes inte tråden med hans “gömda byte” lite för lättvindigt förresten?

Svara

Henke maj 22, 2014 kl. 21:42

Tror dock inte att den tråden är släppt. Och om den är det så var den kanske bara till för att vi skulle få veta hans historia. Jodå. Han är en rejäl favorit OCH skådespelaren som gör honom är klockren i rollen.

Svara

Fiffi maj 22, 2014 kl. 21:47

Henke:
Man blir lite bortskämd med just klockrena skådisar i rollerna, det finns ett gäng som är alldeles galet perfekt castade (och ett litet gäng som inte är det *host* Jon Snow) men jag har nog inte tänkt på hur bra just Varys-skådisen än. Men å andra sidan, hade han varit mindre bra hade jag tänkt på det 😉

Svara

Fiffi maj 22, 2014 kl. 21:38

Henke:
Korvscenen är verkligen för härlig. Och makaber. Och härlig. Finns en lite liknande grej i början av säsong 4 när det klipps från en närbild på Theon till att Tyrion äter korv i nästa scen. Det hade jag antagligen inte tänkt på på samma sätt om jag sett serien som “man ska”, dvs med ett år emellan.

Svara

Cecilia maj 22, 2014 kl. 09:21

Strålande sammanfattning, och jag känner igen känslorna angående Jon Snow, liksom duosarna Aryhound och Braime 😉

Är riktig avis på att du får sitta och plöja avsnitt efter avsnitt när en annan har fått i sig serien likt en svulten varg som kastats till ett köttstycke i veckan… För att sedan vänta ETT år på säsong 4. Första säsongen såg jag dock i ett race, sedan var det bara att vänta. Inför säsong 5 kommer jag köra igenom hela serien tror jag, och kanske till och med skriva något.

Angående “Red Wedding” var min reaktion ett stort “gaaaasp” och en hand mot magen (Talisa-spegling). Sedan grav tystnad och chocktillstånd resten av kvällen. Känns inte som att det var ett år sedan jag såg det avsnittet.

Svara

Fiffi maj 22, 2014 kl. 21:41

Cecilia:
Så som jag tittar på denna serien nu är nog egentligen enda sättet för mig att titta på serier. Att hålla på och vänta, att se ett avsnitt i veckan, jag är alldeles för otålig för det. Men snart har jag ju inget val, snart finns det inga fler avsnitt att plöja….hemska tanke.

Svara

Henke maj 22, 2014 kl. 21:43

Hemska tanke? Vänta en vecka på nästa? Tänk då på hur det kommer kännas efter avsnitt 10… Super-duper-hemska tanke. Inte igen kvider jag…

Svara

Fiffi maj 22, 2014 kl. 21:48

Henke:
Det är tur att fotbollen drar igång snart. Det är den eller tunga mediciner mot abstinensen 😉

Svara

Vrångmannen maj 22, 2014 kl. 09:34

Men guuuuu, se säsong 4 någon gång nurå! Det är så spännande HJÄÄÄÄÄLP! 🙂
En annan serie som jag gillar som fasen men som är av en helt annan “kaliber” (hehehe) är denna
https://www.youtube.com/watch?v=VI7haj7HTCA
ÖSET! 🙂

Svara

Fiffi maj 22, 2014 kl. 21:44

Vrångmannen:
Jag käääämpar på, herreguuuuud jag gör allt jag kan för att komma ikapp nu.

Cool trailer! Känns som en höjdare 🙂

Svara

Vrångmannen maj 22, 2014 kl. 21:50

Ligger ju i fas nu med säsong 4 och tycker det är lite jobbigt. Ett avsnitt i veckan är inte nog! Var ju i samma sits som dig med tre säsonger framför mig av serien som var en snackis på jobbet. Gillar ju att kunna se många avsnitt i taget 🙂

Banshee är härlig. En fantastiskt galen och evil skurk också (dansken Ulrich Thomsen) med sköna one liners. Rekommenderas!

Svara

Fiffi maj 22, 2014 kl. 21:51

Vrångmannen:
Hur många säsonger finns det av Banshee?

Svara

Vrångmannen maj 23, 2014 kl. 08:08

Två smarriga säsonger. Tredje under inspelning med premiär 2015.

Svara

Fiffi maj 23, 2014 kl. 12:32

Vrångmannen:
Två, det är bra. Serier som bara har kommit ut med en säsong går bort efter att jag såg The Fall och fick panik när det tog slut. Var tvungen att andas i en påse.

Svara

filmitch maj 22, 2014 kl. 18:45

Trots att jag kände till The Red wedding så lyckades man överraska mig då det var blodigare än i boken.

Svara

Fiffi maj 22, 2014 kl. 21:45

filmitch:
Härligt att även du blev överraskad. Jag trodde nog att dom första två skulle stryka med men inte den sista (den som varit med längst).

Svara

Snowangel maj 24, 2014 kl. 15:25

klar med 3:an?! I maj o med all solen – duktig flicka, du har kämpat väl! 🙂
Instämmer i övrigt med Vrångmannen -Men guuuuu, se säsong 4 någon gång nurå!!! sol är ändå inte bra för hälsan. väl.

Svara

Fiffi maj 24, 2014 kl. 16:47

Snowangel:
Solen skiter jag i, jag är ändå albino. 😉 Jag är snart ikapp med säsong fyra, snaaaaaart snaaaaaaaart. Ligger endast ETT avsnitt efter resten av världen nu 🙂

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: