GREENBERG

9 oktober, 2010

Ben Stiller är en typ av skådespelare som genom egna val och ohejdad vana försatt sig själv i ett fack som gör att jag som åskådare förväntar mig kasta-skruvmejslar-i-ansiktet-humor (a la Dodgeball) eller hjärndött bluescreen-äventyr (a la Natt på museet).

Jag förväntar mig inte att se honom i rollen som dramatisk skådespelare. Men det är fine. Tanken är god. Antagligen ville Ben Stiller prova nåt nytt, visa oss en annorlunda sida av honom och bredda sin repertoar. Om det tilltyget kan jag bara säga: Ben, gör inte om det.

Greenberg är en sorglig historia. Nja, inte kanske historien i sig, eller jo, den med faktiskt, men Ben Stiller själv är riktigt sorglig. Med håret utväxt ett par centimeter så det liksom blir en liten hundlock i nacken får han samma frisyr som många statligt anställda kvinnor mellan 55 och 62 har. Dessutom ger det hans redan stora huvud yttligare en dimension och begreppet vattenskalle ligger rätt långt fram på min tunga och skvalpar.

Nu är det inte Ben Stillers utseende jag ska recensera men tyvärr är det svårt att låta bli när det är han som står mitt emellan storyn och min åsikt. Jag kan liksom inte se förbi honom. Han har huvudrollen, han tar plats och den platsen han tar är han inte man nog att fylla. För att göra en jämförelse, Jim Carrey i den enormt överskattade The eternal sunshine of the spotless mind. Nu blåser jag i stora bröltutan ett tag – BRÖÖÖÖÖÖHÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖL – nejnejnej vad det inte funkade. Carrey har visserligen gjort bra ifrån sig i andra seriösa roller men där, nonono, icke!

Filmens höjdpunkter, de som gör att jag klarar av att se den utan att använda spypåsen, är samtliga scener med Rhys Ifans. Där är en snubbe jag gärna skulle snacka skit och dricka lakritsshots med en kväll, eller två.

Vill du läsa en mer nyanserad text om Greenberg, klicka här och läs AddePladdes recension.

 

{ 18 comments… read them below or add one }

Nit89ram oktober 10, 2010 kl. 08:06

Jag som nästan bara har hört gott om den här filmen och att det skulle bara Stillers svar på Sandlers Punch-Drunk Love. Alltså en film där deras skådespelartalanger tas på allvar och utnyttjas så gott det går.

Bra skrivet och härligt att få en motvikt mot alla positiva recensioner 🙂

Svara

f i f f i oktober 10, 2010 kl. 08:59

Nit89ram:
Det finns en anledning till att jag fortfarande inte skrivit en recension om Punch drunk love – jag måste se om den för att kunna skriva något vettigt och jag kommer ALDRIGALDRIGALDRIG att se om den skiten igen.
Och jag gillar ändå Adam Sandler även i filmer som andra sågar (typ Grown ups).

Jag tycker Ben Stillers skådespelartalang tas betydligt mer på allvar i alla flamsrullar han gör. Det här är BARA larvigt.

Svara

Sofia oktober 10, 2010 kl. 09:51

Egentligen kan jag inte säga så mycket om Ben Stillers övergång till Allvarlig Film (om man nu inte ska räkna Royal Tenenbaums), men som jag redan påpekat i en annan blogg har jag svårt för Baumbach så jag tror inte att jag skulle vara något större fan av den här filmen heller.

Men av de tre skådisar som nämnts är det ju Carrey som överlägset klarat övergången bäst (gillade Eternal Sunshine…, men det kan vi ta en annan gång). Vad Herr Sandler beträffar har jag inte orkat se klart Spangliesh och Punch Drunk Love hyser jag samma känslor inför som Fiffi tycks göra.

Svara

addepladde oktober 10, 2010 kl. 11:12

Det är ju klart att jag avgudar Eternal Sunshine och tycker bra om Punch Drunk. Det är lustigt det där med smak.

Tack för länken! 😀

Svara

f i f f i oktober 10, 2010 kl. 11:18

Sofia & addepladde:
Kanske är läge för en tre-om-en om Eternal sunshine? 😀

Svara

addepladde oktober 10, 2010 kl. 12:13

Bra idé! Nu var det för länge sen jag såg den för att jag ska få ihop en bautatext, men en liten text skulle jag allt kunna få ihop. 🙂

Svara

f i f f i oktober 10, 2010 kl. 12:42

addepladde:
You´ve got mail.

Svara

RJ oktober 11, 2010 kl. 15:38

Min åsikt ligger någonstans mellan dig och AddePladdes. Är inte riktigt säker vad jag tyckte. 🙂

Svara

addepladde oktober 11, 2010 kl. 17:30

När man inte riktit vet vad man tycker så är The AddePladde Way alltid ett säkert kort 😉

Svara

Sofia oktober 11, 2010 kl. 18:24

@addepladde: Livsvisdomen är WWAPD? 😀

Svara

f i f f i oktober 11, 2010 kl. 19:35

RJ:
DÅ är det en skum film, om man inte vet efteråt om filmen var bra eller dålig 😉

Svara

f i f f i oktober 11, 2010 kl. 19:36

addepladde:
Med tanke på att min recension mest blev lyteskomik så är jag benägen att hålla med – för denna gång 😉

Svara

filmitch oktober 11, 2010 kl. 21:03

Jag tyckte Punch drunk love var bra men Eternal var däremot en god ide men en makalöst trist film.

Svara

f i f f i oktober 11, 2010 kl. 21:05

filmitch:
Kan du med tre ord beskriva vad som var bra med Punch drunk love?

Svara

Sofia oktober 12, 2010 kl. 04:00

@filmitch: Förutom att försöka få en att skratta åt någon som uppenbarligen har någon form av NPF?

Svara

addepladde oktober 12, 2010 kl. 10:21

@Sofia: What Would AddePladde Do är en utmärkt ledstjärna här i livet. 😉

Jag kan beskriva det som är bra med Punch Drunk med tre ord: Paul Thomas Anderson. Booja!

Svara

f i f f i oktober 12, 2010 kl. 13:30

addepladde:
Skönt att han själv är bra eftersom han misslyckats med a l l t i n g annat i filmen ;D

Svara

filmitch oktober 12, 2010 kl. 21:00

tre ord: musiken, orginell, fönsterscenen 😀

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: