Tänk, när Deep impact gick upp på biograferna var det mest iögonenfallande med filmen att den hade en kvinnlig regissör och att Morgan Freeman spelade USA´s president. Herregud, kan en kvinna göra action och kan en svart man bli president, vart är världen på väg? Det var äkta science fiction anno 1998! Mycket har hänt på tretton år, på många plan tack och lov.
I Deep impact är det en komet som riskerar att förstöra jorden. Leo Biederman (Elijah Wood) är en riktig rymdnörd liksom flickvännen Sarah (Leelee Sobieski) och dom är båda medlemmar i den lokala astronomiklubben. En kväll ser dom en stjärna dom aldrig sett förut. Omedvetna om vad det är dom egentligen fotograferar skickar dom bilden till en astronom som inte bara kommer på att det är en komet på fotot, en komet som kommer i full fart mot jorden, han dör även i en bilolycka innan han hinner berätta om sin upptäckt för någon.
Journalisten Jenny Lerner (Téa Leoni) har nosat upp lite skönt skvaller om den amerikanske finansministern Alan Rittenhouse (James Cromwell) och hans kvinnoaffärer och specifikt med en dam vid namn Ellie. Secret Service håller span på Jenny och en dag snor dom in henne och ordnar ett möte med president Tom Beck (Morgan Freeman). Han är nyfiken på vad det är hon luskat reda på och vad hon vet om den där Ellie som egentligen är E.L.E: Extinction Level Event.
Deep impact låter oss följa en rad karaktärer och jag gillar hela gänget. Jag vill så gärna att det ska gå bra för dom allihop men det bästa med filmen är att det faktiskt skiter sig för vissa. Det är inte ett rosa fluff-slut.
Téa Leoni är en skådespelerska som jag har lätt att tycka om. Hon är suverän på att spela ”vanlig” och jag tror på henne i varenda scen och Vanessa Redgrave spelar hennes mamma med den äran.
Gräver man lite verkar Deep impact vara en av dom mer vetenskapligt korrekta katastroffilmerna, åtminstone om man ska tro den amerikanske astrofysikern Neil deGrasse Tyson . Denne man har inte bara starka och klara filmåsiktssträngar på sin lyra, han var även en av dom 50 Most Important African-Americans in Research Science (2004) och av Time magazine framröstad som en av dom 100 mest inflytelserika personerna i världen (2007) och – absolut inte att förglömma i sammanhanget – den sexigaste levande astrofysikern enligt People Magazine år 2000 vilken antagligen är det pris han värderar högst av alla.
Hur som helst så är Deep impact en riktigt sevärd katastroffilm som lämnar en liten klump i magen när eftertexterna rullar och det tar ett bra tag innan den släpper. Min klump har inte släppt än.
Oavsett vetenskaplig relevans håller jag fortfarande Armageddon som den bättre av kometfilmerna-som-kom-nästan-samtidigt. Deep Impact sprider sig för tunt, för många karaktärer och bihistorier. Dessutom tycker jag att man fumlar bort det potentiellt hyperintressanta moraliska problemet kring vilka som är värda att räddas och kärnfamiljefokuset i slutänden blir alldeles för sliskigt.
Sofia:
Och jag som tycker det blir tårdrypande och nästan lite sorgligt ångestladdat sett ur förälder-och-barn-perspektivet. Inte sliskigt alls.
Och apropå Armageddon så kommer jag till den, en annan tisdag i sommar 😉
Jag tycker Deep Impact är riktigt bra. Just eftersom det går som det går. Armageddon är skön på ett Jerry Bruckheimer svulstigt sätt men det är ju ingen höjdar film om man synar den i sömmarna.
Joel:
Om du visste vad jag ler nu 🙂
Armageddon ska synas i sömmarna innan sommaren är slut, det lovar jag 🙂
Deep Impact hör till en av de där filmerna som jag har sett delar av vid skilda tillfällen på nån av våra kära reklamkanaler. Och först: Hur mycket bättre än Armageddon den är finns det inte tillräckligt höga tal på richterskalan för att uttrycka. Enklare omskrivning: Jag gillar Deep Impact bättre. 😉
SPOILER:
En scen som jag blev riktigt berörd av och som gav mig den där klumpen är när hon Téa Leoni sitter på stranden med sin pappa inväntar tryckvågen.
Väl skrivet! Jag har bara sett den här en gång och minns att det fanns både bra och dåliga inslag, men att helheten var klart godkänd och underhållande. Fick en vansinnig ångest i slutet, inte minst för den enorma vågen. Engagerande och otäckt.
"Kärnfamiljefokuset i slutänden blir alldeles för sliskigt" kan inte göra annat än att instämma. För mycket gråt och fioler för mig som såg filmen på bio. Har aldrig sett om filmen sedan dess och kommer aldrig att göra det ( troligtvis 😉 ).
Armageddon såg jag dumt nog också på bio vilket gav mig en hemsk bioupplevelse samt en av de värsta scener jag sett i filmhistorien men det tar jag när filmen kommer upp här hos Fiffi. Lite gnäll måste jag få spara till en annan gång 😉
Jojjenito:
Deep impact hör till det fåtal filmer som faktiskt funkar att se med reklamavbrott. 😉
BlueRoseCase:
För att vara en katastroffilm så känns denna inte vare särskilt överdriven. Jag tror det kan vara därför både du och jag satt där med ångestklump i magen när vågen väl kom.
filmitch:
Hahahaha, vad roligt formulerat! "För mycket gråt och fioler."
Där Armageddon gör misstaget (välkalkylerat naturligtvis) att egentligen totalt skita i vad som kommer att hända med de stackare som är kvar på jorden (utom Liv då förstås) gör DI misstaget att be oss bry oss om alldeles för många av dem. Men visst, DI tar ju en större risk med sitt genreval än Armageddon. Jag tycker dock inte att den lyckas med det.
Jag hade möjligen, möjligen, kunnat ta motorcross-slutet om vi åtminstone hade kunna slippa ungen.
Sofia:
Slippa ungen??? Nej, usch, fy, DET vill inte jag 🙂
Armageddon gruser Deep Impact lett. BANG! Deep Impact er nok en film jenter vil like mer enn Armageddon og omvendt. Tror du vil hate Armageddon, hvis du ikke har litt skjegg og bart da Fiffi. 😉
Captain Charisma:
Haha, du får se tids nog om jag hatar den eller inte. Vem vet, jag kanske har tovigt grått helskägg? 😉
Mycket välgjord. Och skapar även olust… 4/5