Katastroffilmstisdag: S.O.S POSEIDON

Tjugofem år före Titanics förlisning i James Camerons tappning fanns det en annan båt som kapsejsade på ett katastrofalt sätt på film: S/S Poseidon.

I sin färd från New York till Aten möts båten av en jättevåg och alla passagerarna ombord får en nyårsafton dom sent ska glömma – om dom nu överlever vill säga.

Båtens kapten (Leslie Nielsen) vill sakta farten och styra skutan med sunt förnuft medans storchefen på båten, han som ser sina stålars rinna mellan fingrarna när resrutten tar längre tid än planerat, tvingar honom att öka farten. Detta gör att kraschen mot den stora vågen blir än mer katastrofal och båten snurrar runt och blir liggande i vattnet upp-å-ner. Nu ska dom alltså försöka ta sig ut ut båten och hur gör man det mitt ute på havet när allt upp är ner och allt ner är upp och oron för nära och kära både på båten och iland paralyserar både kropp och själ?

Prästen Scott (Gene Hackman) är en handlingskraftig man och agerar som en hjälte bör. Snällispolisen Mike (Ernest Borgnine) har träffat kärleken i en fd prostituerad kvinna som har stora problem med sjösjukan bara det gungar det minsta. Det gamla strävsamma paret finns givetvis med, precis som syskonparet med den enerverande brådmogna  lilla fula pojken som grädde på moset. Mängden karaktärer är det inget fel på, snarare bristen på personligheter. Det är ett gäng människor i en skitjobbig situation och jag kan inte säga att jag bryr mig nämnvärt om vem som når vattenytan levande eller död. Trist  men likväl en sant.

Då jag inte har så mycket att tillägga om denna medelmåtta till katastroffilm så tänkte jag skriva några rader om filmens manusförfattare, mannen med Hollywoods ballaste namn: Stirling Silliphant. Det här är alltså mannen som ligger bakom fler filmer och TV-serier än vad som går att memorera men det intressanta med honom (som jag ser det) är att han skrivit manus både till denna, Skyskrapan brinner och Katastrofplats Huston (The Swarm) OCH Sylvester Stallones  armbrytarfilm Over the top.

Stirling Silliphant föddes 1918 i Detroit. 1946 fick han jobb på Walt Disney Studios och bara något år efter fick han ett bättre arbete på 20th Century-Fox. 1974  träffade han sin fjärde och sista fru och 1980 flyttade dom till hennes hemland Thailand.  1996 dog han prostatacancer men jobbade ända in till sin död med det han gillade mest av allt: film.

Jag tror dock inte att manuset till SOS Poseidon är det han var mest stolt över, men å andra sidan, vad vet jag?

8 svar på ”Katastroffilmstisdag: S.O.S POSEIDON”

  1. Minns den som helt ok underhållning även om det tar ett tag innan den kommer igång (främst för att introducera karaktärerna). Men Gene Hackman är alltid sevärd och den håller spänningen ända till slutet. Ser hellre om denna än ser en remake. Gav den också 3/5.

    1. Movies – Noir:
      Jag tycker nog det här är en av Gene Hackmans bättre roller faktiskt. Han är inte någon stor favvo hos mig, snarare nån mittemellan-sådär-varken-bra-eller-dålig.

      1. Jag gillar personligen Gene Hackman och tycker han i princip alltid är bra. Men alla har inte samma smak, så klart. Men så gillar jag den gamla skolan där skådespelarna inte behövde vara fotomodeller för att bli storstjärnor, bara de var riktigt bra skådespelare och Hackman passar in i den kategorin.

        1. Movies – Noir:
          Där är jag helt på din sida. Skådespelartalang och skönhet går inte alltid hand i hand 😉

  2. Det är ju som en inverterad The Towering Inferno. Vatten istället för Eld och så är det upp-och-ner allting. Gillar filmens svenska tag line också. Helvetet upp-och-ner. 🙂

    1. Jojjenito:
      Det finns en hel del likheter med Skyskrapan brinner faktiskt, fast den här når inte upp till samma nivå. Förutom att det är samma manusförfattare än även actionsekvensregissören från Skyskrapan inblandad här.

Lämna ett svar till Movies - Noir Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.