LINCOLN

23 januari, 2013

Det var en gång en liten film om en fyrfota krigshjälte, en film som var så fruktansvärt dålig att jag lyckades tappa all form av tro på min forna favoritregissör. Nu vill det så illa att det var en gång inte var speciellt länge sedan och jag har inte hunnit glömma den där heroiska pållen än. Den sura eftersmaken sitter liksom fortfarande kvar och det är inge vidare i nuläget.

Det är alltså dags att svälja hårt igen för självklart har Steven Spielberg värkt ur sig ännu en film som – på pappret – känns totalt ointressant. Hey, det är ju oscarstider, då ploppar dom historiska, politiska, aslånga filmerna upp som champinjoner på en bit frigolit och vissa av dessa filmer lockar mig lika mycket som en rotfyllning utan bedövning. Men som i alla situationer har jag ett val. Jag kan antingen strunta i att se filmen eller köpa med mig en bitring och knalla iväg till biografen. Nu är inte jag någon som räds svåra val så jag har alltså sett Lincoln. Hela Lincoln. Hur gick det då med bitringen? Behövdes den? Svar: Ja – och nej.

Filmen tar sin börjar i ett gyttrigt inbördeskrig där Abraham Lincoln (Daniel Day-Lewis) lugnt och metodiskt ”intervjuar” soldaterna, svarta som vita. Direkt får jag känsla av att Lincoln är en snäll man och det utan att nåt av värde egentligen blir sagt. Filmen travar (häpp!) sedan på i ett pratigt, mörkt och långsamt tempo och den går ut på att skildra hur Lincoln fick igenom Emancipationsförklaringen, den som såsmåningom möjliggjorde det trettonde tillägget till USA:s konstitution och som i sin tur ledde till att slaveriet avskaffades.

Självklart är det här en viktig del i USA´s historia, Abraham Lincoln är givetvis en viktig man på många sätt och bara DÄR har Lincoln dragit om War Horse i existensberättigande. Att filmen är så tråkig att jag håller på att förtvina i min egen leda är en annan femma.

Daniel Day-Lewis porträtterar Lincoln på ett sätt jag inte kan annat än beundra men jag beundrar det endast utseendemässigt. Varken Lincoln som filmkaraktär eller Day-Lewis som skådespelare har förmågan att snudda mig med sina tentakler och jag sitter där och känner mig som en uttråkad isbit. Sally Field är oscarsnominerad för sin roll som Mary Todd Lincoln, frugan och The First Lady och hon är som alltid bra precis som Joseph Gordon-Levitt som spelar Robert Lincoln, en av parets fyra söner. Men det roligaste av allt är att se James Spader som Bilbo, advokat W.N Bilbo alltså.

Nåja. Inte fullt så dåligt som jag hade trott men ett sömnpiller från 2012 som endast Hobbit kan jämföra sig med.

{ 17 comments… read them below or add one }

Movies - Noir januari 23, 2013 kl. 14:08

Ja du, Lincoln var ett sömnpiller på förhand och visade sig leva upp till de ”högt ställda förväntningarna” 😉

Håller med om att DDL är bra och karaktären Lincoln likaså, men långt ifrån så bra att det kan rädda filmen från att bli en enda tråkig transportsträcka.

Svara

Fiffi januari 23, 2013 kl. 14:42

Movies-Noir:
Och ju mer nomineringar, priser och skit som regnar över Spielberg ju mer tror han att han hamnat ”rätt” när han gör såna här filmer. Jag vill se E.T, jag vill att han ska använda sin fantasi och alla sina stålars till att göra äventyr! Juuuuuu!!!

Svara

Movies - Noir januari 23, 2013 kl. 18:10

Han får göra Jaws och annat trevligt också. Problemet är som du säger att han blir hyllad trots att han inte gör bra/intressanta filmer längre. Själv hade jag hoppat Lincoln och War Horse om de inte hade blivit Oscarsnominerade. Nu är jag ju ”tvingad” att se dem, haha. Och så känner nog många andra…

Svara

Fiffi januari 23, 2013 kl. 18:30

Movies-Noir:
Ja det är just det. Jaws och allt annat trevligt var sååååå läääänge seeeeeedan.

Svara

Henke januari 23, 2013 kl. 22:51

Det blir att avstå från denna, precis som jag avstod War horse. Puh.

Svara

Fiffi januari 23, 2013 kl. 22:53

Henke:
Det gör du precis alldeles rätt i.

Svara

Jojjenito januari 23, 2013 kl. 23:03

Ska ses!

Och det är det enda jag har säga just nu. 😉

Svara

Fiffi januari 23, 2013 kl. 23:12

Jojjenito:
På bio eller väntar du på DVD:n?

Svara

Jojjenito januari 23, 2013 kl. 23:16

Bio är planen.

Svara

Fiffi januari 23, 2013 kl. 23:18

Jojjenito:
Å fan. Självplågare? 😉

Svara

Jojjenito januari 23, 2013 kl. 23:19

Kanske.

Svara

Jessica januari 24, 2013 kl. 10:45

Nu gillade ju jag till skillnad från dig War Horse.
Tyvärr ligger jag däckad i förkylning och har massor av filmer jag vill se på bio just nu. Det blir trångt framöver. Men jag hoppas att den här kommer att gå tillräckligt länge för att jag ska hinna fånga den. Har hört en hel del gott om den och eftersom jag inte har något emot en dos amerikansk svulstighet emellanåt så är det mycket möjligt att den kommer att falla mig i smaken.

Svara

Fiffi januari 24, 2013 kl. 20:29

Jessica:
Kanske kommer du gilla även Lincoln mer än jag gör, vi får helt enkelt se 😉

Svara

Pladd januari 25, 2013 kl. 00:40

Jag gillar typen av film generellt sett, men Spielberg får gärna hålla sig ifrån den. Det blir tradigt och ospännande när han ska in och vara historielärare. Men vi får väl se, för se den ska jag minsann.

Svara

Fiffi januari 25, 2013 kl. 17:32

Pladd:
Då säger jag lycka till till dig och hoppas att du gillar filmen mer än jag 🙂

Svara

filmitch januari 25, 2013 kl. 12:56

Har sagt förut och säger det igen: När Spielberg ska vara seriös ska man inte se filmen. Finns inte på världskartan att jag kommer se denna eller Warhorse.

Svara

Fiffi januari 25, 2013 kl. 17:32

filmitch:
Ord och inga visor. Me like.

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: