MANNEN I HUSET BREDVID

4 april, 2013

Att titta i VHS-lådor på loppisar belägna i såna avkrokar att knappt radiovågor hittar dit kan vara en lukrativ sysselsättning om man gillar film. För en krona eller två kan man hitta filmer man inte visste fanns och med en tillräckligt trött (eller givmild) försäljare kanske han kastar ett par filmer på dig ”som plåster på såret”. Det var så jag hittade The neighbor eller Mannen i huset bredvid som är den svenska titeln.

Fodralet vittnar om att det kan vara en habil thriller som döljer sig därinne men det kan också vara ett riktigt magplask. Jag bestämmer mig för att ta reda på svaret och kryper upp i soffan.

Lille Myron Hatch är en glasögonprydd pojke som just förlorat sin far. Den gravida mamman lovar att hon kommer att finnas hos honom för evigt och är snabb på att säga att Myron nu är mannen i huset och att det är hans jobb att finnas där för henne. Vad kan han vara, 10 år? 11? Inget enkelt ansvar för en liten pojke.

När mamman ett kort tag därefter märker att nåt inte står rätt till i magen, föder en liten flicka och sedan dör i barnsäng bestämmer dig Myron för att göra det enda – i sina ögon – rätta: han kväver sin lillasyster. Det var ju hon som dödade mamman. Så börjar filmen och då och där tar lille Myron avstamp i det som ska bli den vuxne Myrons kall. Han blir läkare inom obstretik.

Mary (Linda Kozlowski) och John (Ron Lea) väntar barn och letar efter ett hus för sin lilla familj. En viss Myron Hatch (Rod Steiger) ska sälja sin mosters gamla hus och när han får ett skambud från Mary och John säger han ja. Inte för att han verkligen behöver bli av med huset utan för att Mary är en kopia av hans mamma. När han sen får reda på att Mary är gravid börjar dom onda idéerna snurra i hans skalle och han är INTE någon jag skulle vilja ha till granne – eller gynekolog, förlossningsläkare eller barnmorska för den delen.

Alltså, det här är ganska bra. Det funkar. Visst är det en historia som berättats hundratals gånger både förr och senare men gör det nåt? Nej, jag tycker inte det. Rod Steiger är en frisk fläkt som the bad guy, han är otäck men utan att ha den där uppenbara elaka uppsynen som man alltid ser hos exempelvis Ray Liotta eller Eric Roberts i denna typ av film. Att han har riktiga oldschool-pilot-brillor gör inte saken sämre.

Det finns egentligen inget riktigt lågvattenmärke i filmen, inte ens Ron Lea som mesige John är nåt jag retar mig på. Det här blev helt enkelt en liten bra överraskning just för att jag förväntade mig noll och ingenting.

{ 2 comments… read them below or add one }

Sofia april 4, 2013 kl. 11:43

Ah, barndomstrauman… Den mordiske galningens bäste vän 🙂 Och så fick vi veta vad Linda K gjorde efter Crocodile Dundee.

Svara

Fiffi april 5, 2013 kl. 07:29

Sofia:
Ja, precis och hon är faktiskt inte pjåkig alls här. Nu är hon bara bortglömd.

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: