7 skådespelare jag gärna skippar

Den här helgen kommer bli lite annorlunda här på bloggen. Det ska nämligen listas.

Idag kommer den manliga och den kvinnliga varianten av filmvärldens svar på low-life-suckers, skådisar jag  av olika anledningar  inte gärna ser på film.  I samtliga fall är det inte så pass illa att jag helt undviker filmer med dom i rollistan (eller jo, nääästan) men ibland önskar jag att jag kunde ha aktiv ögonbindel som slog på när dessa personer var i bild och som slog av när det klipptes till nåt annat.

Skådespelare liksom oss vanliga dödliga är ju inte helt igenom ruttna, det finns nåt gott i oss alla, så jag har försökt se lite positivt på det hela och plockat fram undantaget som bekräftar regeln, den där BRA rollprestationen som dom flesta ändå gjort nån gång i sitt yrkesverksamma liv.

Här kommer sju manliga skådespelare som jag gärna skippar. I eftermiddag kommer listan på dom kvinnliga lågvattenmärkena och imorgon vänder jag på steken, då plussas det hej vilt när mina fjorton skådisfavoriter presenteras uppdelade på två listor. Nu kör vi!

7. Ben Affleck

Jag vet, jag sparkar upp dörrar som inte finns med mitt val på plats 7 men Ben Affleck har en given plats på denna lista. Han är en man som inte borde ha blivit skådis men som behövde vara det för att hitta sin rätta plats här i livet: som regissör.

Mången film har jag fått harva mig igenom när jag ömsom har skrattat, ömsom skämts och ömsom varit uppriktigt irriterad över hans undermåliga agerande men det finns undantag. The Town är den första, Argo den andra och jag har medvetet lagt honom på listans sista plats för jag har en liten föraning om att han kommer åka ut så småningom. Kanske kommer han aldrig hamna på min favvolista men jag tror att han är en snubbe som kommer bli en bättre skådis med stigande ålder. Kanske slutar han sina år som en George Clooney-Sean Connery-look-alike?

 

6. Jack Black

Skådespelare, likt vanligt folk, behöver inte vara bildsköna för att jag ska tycka att dom är fina men dom behöver alla ha en sak: snälla ögon.

Titta på mannen här till höger. Har han snälla ögon? Nä, det har han INTE! Att han dessutom är skränig, överdriven och beter sig på film som att han läser från en telepromter gör inte saken bättre.

Vad gäller Jack Black så är det faktiskt så att jag alldeles medvetet struntat i att se flera filmer enbart på grund av hans medverkan. School of rock, Be kind rewind, Gullivers resor och Kung Fu Panda 2, jag tror inte att jag kan gno fram en endaste anledning att se dessa filmer. Jag orkar inte! Jag fixar det inte!

Men även den här icke-solen har sina goda fläckar, eller ja, EN i alla fall. I The Holiday gör han en icke-Jack-Black-roll och kanske är det därför han funkar där för mig.

 

 

5. Robert DeNiro

Att säga sig gilla film och att tjonga upp denne ”gigant” på en lista över dom sämre skådespelarna världen har att erbjuda kan upplevas som ett provocerande försök till harakiri. Det är det inte. Robert DeNiro är inte en dålig skådespelare, han är bara en skådespelare jag utan tvekan kan välja bort.

Jag tycker han är träig, jag tycker att han är väldigt bra på att spela just Robert DeNiro, no more no less. Han går in och gör sin grej, kisar lite, väser lite, smackar lite och bjussar på ett stort namn på filmaffischen men det är mycket sällan han gör något minnesvärt. Ändå har jag sett merparten av filmerna han agerat i. Konstigt.

När jag försöker tänka ut filmer där jag gillat HONOM, inte bara filmen i sig, så blir det ganska lätt för det är inte så många. Gudfadern II, Cape Fear, Maffiabröder, De omutbara och Tjuren från Bronx. Fem av nittiofem filmer.

 

4. Robert Pattison

Det här är en kille som får mig att tänka på svårmod och zinkpasta.

Jag har svårt att tänka mig nåt mer uttryckslöst. Ska va ett glas vatten då. Ljummet vatten. Eller en bit paltbröd uppluckrad i mjölk.

Nu tror jag inte på mobbing som konstform, inte ens i skrift, så jag tänker inte skriva så mycket mer om denne våldsamt överskattade unge man. Däremot måste jag i ärlighetens namn ta fram wow-flaggan och vifta så jag får mjölksyra i överarmarna för 2010 var han med i den film som hamnade på femte plats på min årsbästalista: Remember me. Filmen är fantastisk i sig men Robert Pattison är också bra. Jag tror i och för sig att det finns en handfull skådisar som hade kunnat ta över hans roll och göra den minst lika bra men det förtar inte hans insats. Han var bra i Remember me. Jag stannar där.

 

3. Seth Rogen

Nuså, nu har vi klivit upp på pallplats och med det kommer vi till dom riktigt hårda killarna. Eller hårda, vadå hårda förresten? Nu högre upp desto mer neutrum.

Seth Rogen har en inverkan på mig som få skådespelare har, jag blir förbannad. Han gör mig helt enkelt asirriterad. Ibland dyker han upp i filmer som är bra och då blir jag förgrymmad för att det är så jävla onödigt att ha honom med för filmen hade antagligen varit ÄNNU bättre med nån som faktiskt behärskar skådespelaryrket i hans ställe. När han är med i riktiga PISSdåliga filmer (Pineapple express) händer det att jag svär. Högt. Alltså jag fattar verkligen inte grejen, jag fattar inte honom, jag fattar inte vad han ska på film att göra överhuvudtaget.

I cancerfilmen  50/50 funkar han men det kan bero på två saker:

1. Det är en FANTASTISKT bra film!

2. Han spelar sig själv och är således trovärdig.

 

2. John Turturro

Bröderna Coen har tagit honom till sitt hjärta, han är typ med i alla filmer dom någonsin gjort. Han får huvudroller (Barton Fink), han får välskrivna småroller (The Big Lebowski), han får mittemellanroller (O Brother, Where Art Thou?) och jag sitter bara och skakar på huvudet, det rister i kroppen, jag får konvulsioner. Varför, frågar jag mig, varför? Vad har den här mannen som jag inte ser? Vad är det som gör att jag får rysningar längs ryggraden och spontant vill trycka på stopp var gång han är i bild? Jag vet inte. Kanske för att han ser lite dum ut. Kanske för att det helt enkelt är så att alla inte kan gilla alla. Kanske påminner han mig om nån otrevlig jävel i min barndom, jag veeet inte.

Jag vet bara att nu är vi på topp två och han har hamnat här av en anledning. Jag kan nämligen inte hitta ett undantag. Jag letar i mitt minne, jag googlar, ögnar igenom hans skådespelarkarriär på Imdb men med handen på hjärtat, tro mig, jag vill hitta något bra att säga om den här mannen och hans yrkesliv men jag kammar noll. Jag hoppas han är trevlig privat och att han har ett gott liv. Jag vill honom liksom inget ont, jag vill bara inte se honom på film, det är allt.

 

1. John Cusack

Hade John Cusack varit med i Djungelboken hade han lätt kunnat sjunga med i den här sången: ”Jag kungen e över alla här under trädens gröna höjd. Jag har nått opp till högsta topp, men ännu är jag ej nöjd. Jag vill ju va’ en man en männska och kunna allt du kan. Jag vill ej längre apa mig. Jag vill bara va’ en man.”

Nej, jag tycker inte John Cusack är en apa, det är inte det jag säger men det här är en skådespelare som inte behöver kämpa för att bibehålla denna listas förstaplats år efter år efter år. Han är rent utsagt bedrövlig.

Redan i september 2010 var mina aversioner uppe på tapeten då jag, Filmitch och Addepladde skrev en Tre om en om just John Cusack . Glory Box-Sara läste det och skrev ett eget Cusack-inspirerat inlägg.

Han är helt klart en man som berör, upprör, tycks om och omtycks. Om honom tycker jag inte, inte alls. Han är min solklara etta och jag tror mig kunna lägga till ”tills döden skiljer oss åt”. Vem skulle kunna putta ner honom från tronen? Jag kan inte se någon, inte inom min livstid i alla fall.

Hoppa gärna hit och läs Filmitch lista över skådisar han gärna skippar.