FILMÅRET 2004

2004 är ett udda år för mig, jag märker det nu när mina favoritfilmer ska listas. Jag har tio filmer som alla skulle förtjäna en pallplats! Troligtvis skulle jag kunna snurra runt dessa tio filmer på listan många gånger om men jag har helt enkelt gått på magkänslan.

Alla tio filmer är filmer jag ofta och gärna ser om så jag vet att min åsikt om dessa tio är intakt och för evigt men ändå, hur ofta händer det att det är tio i princip lika bra filmer som ska rangordnas? 2004 kan vara det svåraste året hittills att lista rättvist men jag gör ett försök.

10. SHAUN OF THE DEAD
(Regi: Edgar Wright)

Min ”recension” av Shaun of the dead lämnar en hel del i övrigt att önska, så pass mycket att jag tänker att jag måste se om den igen och inte enbart för att den är jättebra. Shaun of the dead är den första filmen i Cornetto-trilogin där Hot Fuzz är den andra och The World´s End den tredje. Alla tre är regisserade av Edgar Wright och har Simon Pegg och Nick Frost i huvudrollerna. I min värld är Shaun trilogins klarast lysande stjärna.

.

.

.

9. COLLATERAL
(Regi: Michael Mann)

Iskallt och med assnygga nattliga vyer. Collateral är Michael Manns hittills bästa film och både Tom Cruise och Jamie Foxx är alldeles strålande.

.

.

.

8. MILLION DOLLAR BABY
(Regi: Clint Eastwood)

Jag vet många som struntat i att se Million Dollar Baby av anledningen att det är en ”vanlig jävla boxningsfilm”. Jag blir asirriterad när jag hört sånt trams. Million Dollar Baby är en film som handlar om allt annat än boxning men som utspelar sig i en boxningsmiljö. Filmen handlar om utanförskap, om vänskap och om att veta vad man vill och vara redo att göra allt som står i ens makt för att nå dit.

.

.

.

7. SIDEWAYS
(Regi: Alexander Payne)

Alexander Payne regisserade, Paul Giamatti briljerade och Rolfe Kent skrev ett av världshistoriens bästa soundtrack. Sideways gör mig sugen på att dricka vin, att göra misstag, drömma, bli förälskad. Det är en mustig historia, ytlig och djup på en och samma gång men framförallt är det otroligt mysig film.

.

.

.

6. DAWN OF THE DEAD
(Regi: Zack Snyder)

Zack Snyders Dawn of the dead-remake är en av dom bästa zombiefilmer som finns. Kanske den allra bästa till och med.

.

.

.

5. …OCH SÅ KOM POLLY
(Along came Polly, Regi: John Hamburg)

Hahahaaahaaaa! Jag älskar den här filmen! ÄLSKAR DEN! Varenda scen är LEGENDARISK! Philip Seymour Hoffman som alltid är överjordiskt bra lyckas göra något alldeles överjävligt härligt av sin roll som narcissistiska Sandy Lyle i sina grånoppiga mysbyxor och flottdroppande pizzaslices. Och Ben Stiller är kanon. Och Jennifer Aniston är klockren. Och Missi Pyle…och Hank Azaria…och Alec Baldwin….och Bryan Brown.

.

.

.

4. EUROTRIP
(Regi: Jeff Shaffer, Alec Berg och David Mandel)

Det är First Blood, Rocky IV, Spanarna, Hajen och Eurotrip som är dom fem filmer jag sett flest gånger i mitt liv. Jag törs knappt räkna, inte ens mellan tummen och pekfingret, hur många gånger jag sett dessa filmer. Det kan vara tjugo, det kan vara trettio, det kan vara fler. Men att Eurotrip – som är en komedi – fortfarande håller efter SÅ många tittningar vittnar om vilken HÖJDARE det är!

.

.

.

3. SAW
(Regi: James Wan)

Leigh Whannell och James Wan gjorde film av sitt manus detta år, en story som det jobbats hårt för att urvattna med så många uppföljare att det nästan känns löjligt. Men den allra första Saw-filmen är en skräckklassiker ända ut i fingerspetsarna, eller tånaglarna om man så vill. Otroligt spännande, klurigt och läskigt.

.

.

.

 

2. LEMONY SNICKETS BERÄTTELSE OM SYSKONEN BAUDELAIRES OLYCKSALIGA LIV
(Lemony Snicket´s A series of Unfortunate Events, Regi: Brad Silberling)

Det här är en RIKTIG familjefilm. Det är en film som är liiite för läskig för dom minsta barnen, alltså funkar den på oss vuxna. Det är en film som är fantasieggande och barnslig utan att bli larvig. Vi får se stora kända vuxna skådespelare spela skjortan av sig själva (Jim Carrey, Jude Law, Meryl Streep, Billy Connolly och Catherine O´Hara), vi får se en barnskådis som kom att bli riktigt stor några år senare (Emily Browning) och två andra som inte alls bör skämmas för sina insatser (Liam Aiken och tvillingarna Shelby och Kara Hoffman som spelar lilla Sunny). Humorn är svart som sot men jag gillar det. Heja Lemony Snickets!

.

.

.

1. FYRA NYANSER AV BRUNT
(Regi: Tomas Alfredson)

Om det var svart humor på andra plats så är det ingenting mot vad det är på första. Killinggängets försök att göra en långfilm slutade med ett tretimmar och tolv minuter långt skruvat familjedrama som är bland det bästa Sverige producerat i filmväg. Den här filmen gör ont, den är jobbig, jag skrattar men skrattet fastnar i halsen samtidigt som den får mig att må bra, att tänka efter, att känna efter och att inse att den dagen jag lever med någon som vill inreda TV-rummet med två identiskt lika fåtöljer, varsin läslampa och att vi simultant ska läsa samma bok då är det bara att kasta träskorna och börja springa.

.

Bubblare: Dagboken, Sky Captain and the world of tomorrow, Ängel i New York, Man on fire, Bara en dag och The Grudge.

.

Idag är vi fler filmbloggare som listar favoritfilmerna från 2004. Klicka dig vidare för att få fler filmtips.

Flmr

Filmitch

Jojjenito

Filmmedia

Movies-Noir

Spel och film

The Nerd Bird

Fripps Filmrevyer

We could watch movies

Rörliga bilder och tryckta ord

 

Fredagsfemman # 105

5. Robo-Joel

Vad ska man säga, vad ska man tro, hur ska det bli? Det är inte utan att jag är lite orolig för Joel Kinnaman när han idag ikläder sig rollen som RoboCop, samma roll som Peter Weller gjorde 1987 i regi av Paul Verhoeven. Jag har så svårt att tro att Joel fixar att vara lika ball, kall och imponerande stentuff som Peter Weller men han får gärna överraska mig. Jättegärna faktiskt.

.

.

.

4. OS-kluvenheten

Vinter-OS är normalt sett tre veckors julafton för mig men i år kämpar jag med att svälja riktigt sura uppstötningar när jag tänker på Sotji. Ingen skugga ska falla över de tävlande men VAD ÄR DET FÖR JÄVLA RÖVHATTAR SOM BESTÄMT ATT OS PROMPT MÅSTE GÅ JUST DÄR???

.

.

.

3. Lovebombning kl 19 på bloggen, sju kvällar på raken

Såhär är det, vare sig man vill eller inte så är det Alla hjärtans dag om en vecka. Den dagen kan vara allt från supermysig till ångestframkallande till likgiltig till överraskande och precis allt där emellan. Själv tycker jag det är lite larvigt att allt ska fokuseras kring EN dag så i år tänkte jag göra något åt det. Sju kvällar på raken med start idag kommer jag därför att idka min variant av lovebombning. Sju filmer och sju intet ont anade bloggare kommer hamna i fokus den här veckan. Klockan 17 idag kommer ett introduktionsinlägg där jag förklarar det hela lite mer ingående och 19.00 kommer första inlägget.

.

.

.

2. PSH-limbot

Jag får inte in det i skallen. Det går inte. Vi kommer alltså aldrig mer att få se Philip Seymour Hoffman briljera i en ny film! Eller jo, det finns två filmer kvar som har premiär 2014: God´s pocket och Anton Corbijns A most wanted man. Den sista har sverigepremiär 14 september men sen är det över forever änd ever. Mitt mål är att fatta DÅ att jag aldrig kommer få se honom igen. Tills dess ska jag ha Along came Polly på repeat hemma. Sandy Lyle, vilken hjälte!

.

.

.

1. Filmspanarträff

Imorgon är det dags för februari månads filmspanarträff. Jag har svårt att tro att filmen vi ska se imorgon kommer ge upphov till samma härliga diskussioner som förra månads film gjorde men vem vet? Man ska aldrig säga aldrig, så mycket har jag lärt mig. See you tomorrow, nerds!

PSH-helg: ALONG CAME POLLY

Som sista film den här Philip Seymour Hoffman-helgen har jag valt Along came Polly.

När jag såg den på bio första gången låg jag mestadels på golvet mellan sätena i kramp. Jag skrattade som om det inte fanns en morgondag, tårarna rann, jag kippade efter andan och missade så mycket av filmen att jag var tvungen att se om den några dagar senare. Nu har jag sett den säkert tjugo gånger till och jag tröttnar inte. Aldrig att jag gör det.

Philip Seymour Hoffmans entré i filmen är värdig vilken diva som helst. Herregud så galet, hahahahaha! Alltså, han kommer in genom dörren och bara hmppaaahahaaahahaaaaa, nej det gååååår inte, jag kan inte klä detta i ord, det går inte men ett tips är att spola tillbaka och se scenen i slow motion. Det är filmhistoria och jag kan inte fatta hur han lyckas göra det han gör så sablans snyggt.

Se filmen, se den, bara gört! Tycker du inte om Jennifer Aniston, avskyr du Ben Stiller, hatar du illrar, kiss och bajs och svettskämt, försök stå över det och se Along came Polly för stunderna med PSH i sitt ABSOLUTA ESSE.

 

 

 

 

Gift dig med mig Phille! Kom hit med dina grå nedhasade mysbyxor, ditt cykelställ och din slappa bakdel. Ett liv med dig kan aldrig bli tråkigt. Vad väntar du på? I wanna be Fiffi Seymour Hoffman!