Fredagsfemman #206

5. Fem dagar kvar

På onsdag och torsdag nästa vecka är det Stockholm Filmdagar. Två hela dagar ska jag sitta i en biosalong tillsammans med mina bloggkompisar och bli fullmatad med vårens biopremiärer (och kaffe). Hur skönt ska det blir då? Hur KUL ska det bli då? Hur PEPP är jag då? På en skala 1-10, 10 över hela klabbet!

.

.

.

4. Fatta grejen med James Dean

Vilken jäkla bra skådis han var, James Dean! Jag fattade inte grejen med honom förrän jag såg Ung Rebell på VHS för aslänge sedan och nu finns chansen att se den på BIO till och med. Ikväll kl 18 visas den på Cinemateket! App-app. Har du inte sett den, snöra på dig broddarna och hasa iväg till Filmhuset ikväll.

.

.

.


3. Var tog Christer Korsbäck vägen???

På måndag är det årets chans för nominerade filmarbetare att vinna Karl Axel Pehrson skapelse Guldbaggen. Guldbaggegalan visas på SVT1 och jag kommer troligtvis sitta och titta även om jag är gruvligt förundrad hur Jan Mattsson – Christer Korsbäck i Tjuvheder – kunde undgå en nominering som Årets Manliga Biroll och hur Bianca Kronlöf kunde bli förbisedd som Bästa Kvinnliga Huvudroll i Svenskjävel. Men smaken är ju som sagt som baken och det saknar man nominerade kanske det enbart beror på att det var ett riktigt bra svenskt filmår 2015?

.

.

.

2. Bahar Pars

Jag tycker att det bästa med filmen En man som heter Ove är den kvinnliga birollen Parvaneh spelad av supercharmiga Bahar Pars. På tal om Bahar tänkte jag tipsa om att hålla ögonen öppna efter hennes kortfilm Rinkebysvenska som jag såg på Stockmotion Filmfestival i oktober. Den vann! Och på måndag hoppas jag Bahar vinner igen! Denna gång med något fler människor i publiken.

.

.

.

1. Årets första filmspanarträff

Jahopp, det här var inte lätt! Årets första filmspanarträff går av stapeln imorgon och det är jag som ska välja film. The Hateful Eight var ett givet val på förhand MEN så dök 70 mm-visningen upp i Stockholm och dom flesta av oss filmspanare ville såklart se den och ville inte vänta till sista dagen. Så jag var tvungen att tänka om. Nåja. Det blir en film och det blir en träff och det blir mysigt. Vi ses imorrn, spaners!

.

.

SVENSKJÄVEL

Dino (Bianca Kronlöf) bor i ett rackigt kollektiv tillsammans med ett gäng andra svenskar i Oslo och hon försöker hanka sig fram med diverse ströjobb. Arbetsförmedlingen skickar henne till en sushibar där hon ska servera men eftersom hon har gipsad högerarm går det inge vidare. Restaurangägaren Steffen (Henrik Rafaelson) behöver dock hjälp med yngsta dottern Siri och Dino erbjuder sig att agera barnvakt.

Det visar sig att Henrik behöver mer hjälp därhemma eftersom frugan åkt iväg (pga diverse anledningar) och Dino blir kvar som hushållerska i villan där även den äldre dottern Ida (Mona Kristiansen) bor. Att vara ung svensk kvinna och samtidigt längst ner på näringskedjan, det blir intressanta krockar. När Henrik och Dino dessutom börjar utveckla en kärleksrelation blir det sprakande på riktigt. Arbetsgivaren och arbetstagaren, äldre gift man och ung tjej (i beroendeställning) och om man drar det ett varv till: norrman och svenska.

Ronnie Sandahl är författare och krönikör på Aftonbladet och med Svenskjävel har han skrivit och regisserat sin första långfilm. Jag måste säga att jag är jätteimponerad. Historien är välskriven, den pekar aldrig med hela handen, den får mig hela tiden att tro att jag vet var den är på väg men varje gång jag är säker förvånar den mig.

Bianca Kronlöf och Henrik Rafaelson är dom största anledningarna till att filmen funkar i precis varenda scen. Ingen av dom spelar, båda är. Väldigt ovanligt att se på film men inte desto mindre härligt.

Vad än denna film egentligen handlar om så handlar den – för mig – om möten. Jag tycker det är otroligt spännande att se vilka förändringar som kan ske i människors liv bara av att träffa en viss person i helt rätt – eller fel – tidpunkt.

Ronnie Sandahl har helt enkelt skapat en film som tål att tänkas på och en film som bjöd på en sexscen så äkta att en lomhörd pensionärstant i främre delen av salongen utbrast: JAHADU GUNNAR! NU KÄNNER JAG ATT DU VAKNAR MINSANN!