Tre om en: Det luktar Hallmark lång väg

13 oktober, 2012

ÖGONBLICKET FÖRE TYSTNADEN (1999)

Jag gillar filmer regisserade av Clint Eastwood mycket mer än jag gillar honom som skådis. Tyvärr – ibland – tycker han om sig själv aningens för mycket som skådespelare och det händer att han i sitt arbete som regissör rollbesätter sig själv som huvudkaraktär i en film han är hundraprocentigt fel för.

I Ögonblicket före tystnaden spelar Clintan Steve Everett, en cynisk journalist som blivit ertappad med att sätta på chefens fru och därför får göra vad som verkar anses som “skitgörat”, det vill säga åka till fängelset och göra den sista intervjun med den Frank Beachum (Isaiah Washington), en svart man som samma dag ska avrättas med giftinjektion.

Så långt kan man säga att allting är gott, i alla fall om man komprimerar filmens handling till en enda mening. Visst, Clintan kan definitivt spela journalist, inga frågetecken alls gällande detta, men resten, herrgud, resten.

Att han vid 69-års-ålder och rynkor som vittnar om kanske ännu fler år på nacken skulle funka som nån slags bargigolo, alltså nej, jag köper inte det. I en scen sitter han i en bar och pratar med en ung kvinna som jag först tror är hans dotter men när han börjar flirta och komma med oanständiga förslag som nån jävla snuskgubbe och dom precis har pratat om hennes ålder (23) då blir jag faktiskt lite illa berörd. Det smakar gammal femkrona i munnen och jag vill inte se honom slicka sig om munnen åt nästan femtio år yngre tjejer och jag vill definitivt inte tro att denna söta tjej (och ja, det är fler i filmen, dock inte riktigt lika unga) är så sugen på honom tillbaka som hon ska verka.

Det som gör att filmen inte bara luktar Hallmark utan STINKER billig TV-produktion är sättet det är filmat på. Det är Sunset Beach fast mörkare, det andas kulisser, malmedel och realisation, det känns som återanvänd och överdrivet kletig  filmmusik (bortsett från ett par scener där Clint Eastwoods egna omisskänneliga pianospel gör sig påmind) a la Glamour-klassiker och flera gånger beter sig ljud och ljus i filmen som att det liksom avslutar/tonar ner inför reklamavbrott.

Nämennej usch vilket nedköp det här var. En svag svag tvåa för Clintan som a ladies man. Rob Schneider är mer trovärdig som kvinnokarl banne mig.

Här finns filmen.

 

 

RESTING PLACE (1986)

En ung svart officer dör i strid och får inte begravas där föräldrarna önskar för samhällets invånare. Han är – var – ju svart och får således inte dela mylla med dom vita. Föräldrarna kämpar stenhårt för sonens rätt att begravas och major Kendall Laird (John Lithgow) försöker göra det han kan för att hjälpa dom sörjande. Att han börjar ana ugglor i mossen gällande hur, var och varför officeren dog gör inte saken bättre.

Det som gör den här (på riktigt!) Hallmarkfilmen till en någotsånär okej upplevelse är dels John Lithgows blotta uppenbarelse, plus Morgan Freeman och den fenomenala CC Pounder som den döde officerens föräldrar. Visst andas produktionen lågbudget och visst är det sedvanlig “hallmarks” ljussättning men trots detta är det inte sååå pjåkigt. Historien är lika viktig som den är allmängiltig och hur mycket jag än skrattade åt förtexternas typsnitt så kunde jag hålla mig från garv senare. Rasism är helt enkelt för jävla hemskt.

Här finns filmen.

 

 

 

THE LIMEY (1999)

När Wilson (Terence Stamp) kommer ut ur finkan beger han sig direkt till Los Angeles för att försöka få klarhet i din dotters död. “Bilolyckan” hon dog i känns inte riktigt rumsren och han bestämmer sig för att hitta slemtorsken Tony Valentine (Peter Fonda) som han misstänker ligger bakom detta brott.

I Priscilla – Öknens drottning spelar Terence Stamp transan Bernadette och här lyckas han med konststycket att göra sin karaktär Wilson, den hårda tuffa åldrade mannen, mer feminin än Bernadette i full drag. Han vickar på höfterna mer än Christer Lindarw i pumps och jag skrattar mig halvt fördärvad. Detta och detta allena är filmens enda förtjänst. Allt annat andas konstfilm a la Hallmark. Usel ljussättning, en klippning som är hysterisk konstig, en medioker – nästintill banal – historia och skådespelare som ser ut att skämmas ögonen ur sig för sitt yrkesval. Att filmen är regisserad av Steven Soderberg förvånar mig inte, han har verkligen visat att han kan kombinera riktiga superfilmer med bottennapp i plaskdammar.

Den här filmen luktar inte bara Hallmark lång väg, den andas kvarglömd soppåse med gammal lax i hallen.

 

 

 

 

Här finns filmen.

{ 8 comments… read them below or add one }

Sofia oktober 13, 2012 kl. 08:54

Haha, roligt minitema. Har inte prövat mig på någon av filmerna men jag tror att True Crime plockades upp på typ Ö&B för 10 spänn och därmed står i hyllan. Fick inte The Limey riktigt bra kritik när den kom? Luktar laxsoppåsen extra mycket just i hallen? 😉

Svara

Fiffi oktober 15, 2012 kl. 11:45

Sofia:
Det var tyvärr inte lika roligt att se filmerna 😉

Svara

Movies - Noir oktober 22, 2012 kl. 19:32

Var ett tag sen jag var inne på andra sidor (blev helt enkelt en paus i och med att jag reste bort). Men nu är jag tillbaka 🙂

Hmm, The Limey gillade jag. Tycker inte det var något fel på den. Fanns en hel del att gilla, inte minst Terence Stamp i huvudrollen.

Svara

Fiffi oktober 22, 2012 kl. 20:41

Movies-Noir:
Det var din recension av The Limey som fick mig att hyra filmen. Och det gick ju bra, hahaha.

Välkommen hem förresten! Har saknat dina kommentarer 🙂

Svara

Movies - Noir oktober 23, 2012 kl. 17:08

Haha, man kan inte få till det varje gång 🙂 Men men, du fick iaf en tredje film till ditt Hallmark-tema, som du kallar det 😉

Tack! Man har känt sig lite isolerad faktiskt…

Svara

Fiffi oktober 23, 2012 kl. 21:24

Movies-Noir:
Jag hade nog inte trott innan att den skulle platsa i det här temat men jo, det gjorde den. Like a glove! 😉

Isolerad? Hur långtbortistan var du?

Svara

Movies - Noir oktober 23, 2012 kl. 23:55

Har varit hemma ett tag nu, men isolerade mig från bloggvärlden bara 🙂 Kul att vara med i spelet igen 😉

Svara

Fiffi oktober 24, 2012 kl. 11:27

Movies-Noir:
Kul att du är tillbaka! 🙂

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: