SAFE HOUSE

29 februari, 2012

Det var första gången vi i Filmspanarna (IRL-grupp bestående av filmbloggare) skulle gå på bio tillsammans och det var inte helt lätt att enas om en film. Avalon, Sean Banan eller Safe House, Safe House, Avalon eller Sean Banan? Det stöttes, blöttes och mejlades en hel del innan valet föll på Daniel Espinosas hollywooddebut (detta är ett av dom få ord som skulle tjäna på särskrivning) Safe House.

Till en början var jag skeptisk. Ryan Reynolds är ingen storfavorit för mig, han ser ut som ett nyfiket marsvin i ansiktet och pendlar väldigt i sina skådespelarprestationer. Denzel Washington var en stor favorit men det var många år sedan nu, det var när Claes Åkesson ansågs vara ett fräscht fejs på TV. Typ. Det intressantaste med filmen är regissören, jag tyckte han gjorde ett toppenjobb med Snabba cash och det känns spännande att se vad han kan göra med väldigt mycket mer stålars i sedelklämman.

Det går inte många minuter av filmen innan jag förstår vad själva navet kommer att vara: actionscenerna. Det är närbilder på ansikten, det är grovkornigt, det är starka men matta färger, det klipps snabbt och frejdigt (sådär snabbt att det inte går att uppfatta vad man egentligen ser) och framför allt är det långa och många actionscener. Inget fel i det, i filmer som denna funkar det alldeles utmärkt. Mitt aber med filmen handlar om andra saker, manus till exempel. Det kan tyckas vara petitesser i sammanhanget men jag gillar filmer som inte ser ut som urgröpta schweizerostar i sin uppbyggnad.

Det är det här med att förstå sammanhanget. Det behöver inte vara nobelprisnivå på manuset, inte alls, men mina små grå får slita rätt bra redan i början för att få ihop grundstoryn och i denna typ av film känns det som en miss. Ju enklare desto bättre, alternativt supersmart och med twistar som inte ens en medlem i Mensa kan förutspå, båda varianterna funkar på mig men Safe house är inget av det. Safe house är en samling snygga actionscener uppträdda på en mycket tunn röd tråd.

Det som slår mig när jag ser filmen är att jag inte retar mig på Ryan Reynolds och jag tror att mycket av det är Espinosas förtjänst. Han lyckas smutsa ner Reynolds, göra hans Matt Weston både mänsklig, nervös och skitig och det gör mycket både för filmen och för min syn på kendockan Ryan.

Denzel är Denzel, han gör det han ska men det var länge sen jag såg även honom så…köttig. Hans rollfigur Tobin Frost är egentligen rätt intressant men han förenklas lite väl mycket tycker jag. Fares Fares har mycket screentime men pratar inte så mycket, med Joel Kinnaman är det precis tvärtom. Vera Farmiga är skitsnygg och stabil precis som alltid. Brendan Gleeson som Reynolds närmaste man på CIA gör precis det han ska även om jag tycker han doftar lite malmedel.

Safe house är en ganska hjärndöd men underhållande film och Daniel Espinosa behöver inte skämmas det allra minsta för sin första amerikanska film. Tro mig, det kommer bli fler.

 

 

 

Dom andra Filmspanarna skriver också om Safe house idag. Här är recensionerna från The Velvet Café, Rörliga bilder och tryckta ord, Fripps filmrevyer och Deny everything.

{ 14 comments… read them below or add one }

Jessica februari 29, 2012 kl. 07:53

Kan bara hålla med. För att vara en såpass enkel film tog det en djäkla tid för mig att förstå vad den handlade om egentligen. Men schyssta actionscener var det och en trea fick den även av mig.

Svara

Fiffi februari 29, 2012 kl. 19:14

Jessica:
Men det är ju ändå extremt ovanligt att vi fem tycker så pass lika. Jag har svårt att tänka ut någon annan film som enat oss så pass mycket. Bara DET är en kul grej tycker jag.

Svara

Henke februari 29, 2012 kl. 07:57

Jag tror vi är ganska eniga allihopa. Ok för en hollywooddebut, men var det inte en stor “missed opportunity”? De hade kunnat göra något mer innovativt med manuset, speciellt andra halvan av filmen.

Svara

Joel Burman februari 29, 2012 kl. 12:49

Det kommer säkert i nästa film när Espinosa ska visa sig på den styva linan. Det brukar resultera i artistiska floppar. Jag hoppas snarare han försöker göra en liknande film fast mer genomarbetat.

Svara

Fiffi februari 29, 2012 kl. 19:15

Henke:
Andra halvan var rätt annorlunda mot första, det var den. Svårt att hålla uppe det tempot hela vägen om man inte heter Tom Cruise förstås 😉

Svara

Gustav februari 29, 2012 kl. 10:15

Verkar ju inte precis ha varit någon vattendelare, det här… Lika ledsen som jag är att jag missade träffen, lika inte-ledsen känner jag mig för att ha missat den här rullen. 🙂

Svara

Joel Burman februari 29, 2012 kl. 12:49

Hahahaha

Svara

Fiffi februari 29, 2012 kl. 19:16

Gustav:
Vi väljer en “bättre” film nästa gång ska du se 😉

Svara

Sofia februari 29, 2012 kl. 10:45

Undras om min kommentar försvann, eller om jag missade att klicka på Submit? Eller också har jag blivit senil…

Nå, håller med om att karaktärerna var lövtunna vilket blev problematiskt eftersom inledningen verkade hängas upp lite på att de skulle vara mer substantiella. Annars tyckte vi ju alla ganska lika även om betygen varierade en liten, liten aning.

Svara

Fiffi februari 29, 2012 kl. 19:17

Sofia:
Jag har letat men jag hittar ingen bortkommen kommentar så du har nog blivit senil 😉

Svara

Joel Burman februari 29, 2012 kl. 12:52

Jag håller med om att Reynolds var bättre än han är normalt, mycket för att han inte behövde spela komiskt här men jag tycker fortfarande inte att han är en riktig stjärna. Hade det inte varit för att Tobins karaktär spelats av Denzel eller någon annan stor skådis tror jag knappast att den spelat in sina pengar.

Svara

Fiffi februari 29, 2012 kl. 19:19

Joel:
Det är klart att Denzels namn hjälpte till men lika mycket som det hjälpte stjälpte Ryan Reynolds namn på affischen, jag menar The Green lantern, kom igen 😉

Svara

filmitch mars 2, 2012 kl. 12:08

Tack för den! Nu kommer jag bara att se hamstrar var gång RR dyker upp på duken 🙁

Svara

Fiffi mars 2, 2012 kl. 14:23

Filmitch:
Hihi.

Svara

Leave a Comment

{ 3 trackbacks }

Previous post:

Next post: