SIDE EFFECTS

24 april, 2013

Det är april. Det är dags för Filmspanarna att gå på bio tillsammans igen. Det är Jojjenito som väljer film och jag tror inte någon höjer på ögonbrynen. Det känns som ett givet val denna vecka. Bra skådisar i något som på pappret verkar vara en intressant historia filmad av en regissör som dom flesta som tycker om film har ett öga till, gott eller ont kan skifta. Men om en regissör aldrig är bättre än sin senaste film så ligger Steven Soderbergh rätt kraftigt på minus hos mig efter Magic Mike och Haywire. Det är synd. Han har gjort så mycket bra. Han kan ju, jag vet det och det är med detta fokus jag sätter mig i biofåtöljen. Det KAN bli bra det här.

Emily (Rooney Mara) är gift med Martin (Channing Tatum) som sitter i fängelse för insiderbrott. I fyra år har hon åkt fram och tillbaka till fängelset på givna besökstider och så är plötsligt den tiden över. Martin släpps fri och dom kan börja leva på riktigt igen. Men Emily mår inte bra. Hon försöker ta sitt liv och hamnar i psykiatern Jonathan Banks (Jude Law) trygga händer.

Den lättaste vägen genom en depression är tyvärr inte att genom samtal försöka ta reda på var problemet sitter och lösa detta, det är nåt som bara kostar pengar för alla inblandade och sånt är inte intressant i en kapitalistisk värld. Det som är intressant i det här läget är medicin. Piller. Svälj lite kemikalier och livet är på topp igen samtidigt som läkemedelsföretag tjänar storkovan och doktorerna får bonus som ger dom guldkant på tillvaron. Nu är det inte jag som är bitter, det bara funkar så. Pengar styr. Det är pengarna som styr även för Jonathan Banks när han ger Emily en ny och obeprövad medicin och det blir skogstokigt alltihop.

Okej. Jag var inte bitter men NU är jag det. Jag tittar på filmen och blir mer och mer frustrerad. Jag biter mig i läppen och blir nästan lite förgrymmad. Vad håller han på med Steven Soderbergh? Side Effects känns som en billig TV-produktion och karaktärerna blir liksom bortglömda. Jag får lära känna dom så lite att jag inte bryr mig ett dugg om nån av dom. Jaha, hen dog, move on. Jaha, hen sitter i skiten, move on.

Catherine Zeta-Jones har i perioder varit en favvis för mig men när jag ser henne här så sliter jag mitt hår. Hon är ju så vacker egentligen men vad hände här? Har sminkösen fått direktiv att Zeta-Jones ska se ut som Jokern eller har Zeta-Jones stramat till sitt fejs så pass att sminkösen inte har nåt val annat än att lägga läppstift där läpparna faktiskt är. Det ser fan inte klokt ut. Sen väser hon filmen igenom. Väser. Varför då?

Rooney Mara däremot går från klarhet till klarhet tycker jag. Jag tycker hon är duktig, hon är trovärdig och hon är väldigt lik Noomi Rapace i sina manéer. Jude Law gör också han det bästa han kan med det manus han fått och ingen skugga ska falla på vare sig honom eller Mara. Men resten, herregud, resten. Vilken formidabelt smaklös soppa.

Det har pratats en del om att Side Effects är blott 50-årige Steven Soderberghs sista film. Nu stämmer det kanske inte riktigt eftersom hans Behind The Candelabra kommer tävla i Cannes (med Michael Douglas som Liberace) men ändå….”inte bättre än sin senaste film”. Nu jäklar Steven har du en del att leva upp till. Nu är du bara en Liberace ifrån att bli ihågkommen som en tokflopp.

Mina filmspanande vänner har också sett filmen: The Velvet Café, Rörliga bilder och tryckta ord, Fripps filmrevyer, Jojjenito och Movies-Noir. Tycker vi lika? Jag tror inte det men jag vet inte.

{ 14 comments… read them below or add one }

Sofia april 24, 2013 kl. 07:27

Rätt lika tyckte vi tydligen allihopa, med ett notabelt undantag… Nej, Catherine var verkligen inte bra, det tycks vi också vara ganska överens om. Det känns nästan som att det hade varit mer intressant om Soderbergh fortsatt med pillerlinjen, även om det potentiellt kunnat bli väldigt spekulativt.

Svara

Fiffi april 24, 2013 kl. 09:13

Sofia:
Pillerlinjen hade varit en bra linje tror jag, betydligt mer intressantare än det som blev. 🙂

Svara

Steffo april 24, 2013 kl. 08:27

Se där! En riktig kölhalning!
Och som vanligt vet du ju att jag då som filmnörd blir än mer nyfiken på filmen… 😉

En Tvåa iaf. Annars lät texten som en regelrätt stinkande Etta. 🙂

Svara

Fiffi april 24, 2013 kl. 09:14

Steffo:
Filmen hamnar betydligt närmare en stinkande etta än en sval trea men för mig är det Rooney Mara och Jude Law som lyckas hålla filmen på rätt sida gödselstacken. Men den står där på kanten och vajar, såååå nära är det.

Svara

Movies - Noir april 24, 2013 kl. 12:25

Riktigt så dålig tycker jag inte den var, men helt klart hade pillerlinjen varit att föredra. Tatum och CTJ = inte bra. Tatum förstod man varför lite senare, så det var ok, men CTJ funkade definitivt inte. Skönt att jag inte var ensam om att tycka det. Nej, SS dribblade bort sig själv, och jag tror inte han riktigt kände sig övertygad själv faktiskt…

Svara

Movies - Noir april 24, 2013 kl. 12:26

Hmm, skulle vara CZJ 😀

Svara

Fiffi april 26, 2013 kl. 07:23

Movies-Noir:
Jag tycker alltid att det är extra irriterande när jag ser en film som är rent utsagt dålig men som _borde_ ha kunnat bli bra. Side Effects har – på pappret – alla förutsättningar att vara en helt okej och spännande thriller men det blev liksom…ingenting. Luften gick ur filmen i princip på direkten och kanske beror det på det du skriver, att SS inte kände sig hundra själv.

Svara

Jessica april 24, 2013 kl. 14:04

Jag håller med om att det var lite TV-produktionskänsla över det här, men inte desto mindre var det gedigen underhållning. Jag gillade twistarna, att inte riktigt veta vart det skulle ta vägen. Om Jude Law var riktigt bra. Men jag vet att jag är i minoritet här.

Svara

Jojjenito april 24, 2013 kl. 17:44

Du är inte i minoritet bland andra recensenter, framförallt i USA där verkar många gilla filmen. Även svenska tyckare tycker om den, i alla fall mer än vad vi andra filmspanare gjorde (fast Henke gav den ju i alla fall en trea).

Svara

Fiffi april 26, 2013 kl. 07:25

Jessica:
Jag tycker att en film som denna hade vunnit på att hålla sig till pillerhistorien, det hade varit spännande nog. Nu blev twisterna bara krystade och filmen totalt icke-trovärdig. Men jag är å andra sidan i minoritet åt andra hållet.

Svara

Jojjenito april 24, 2013 kl. 17:46

Haha, när man läser texten så är det nästan så man väntar sig en etta som avslutning. Som du skriver, Mara är ingen mara utan riktigt bra. Tror på henne i framtiden. Men på nåt sätt så kändes alla rollfigurer som bifigurer, framförallt CZJ och det gällde även efter att hon inte var en bifigur längre. Konstigt.

Svara

Fiffi april 26, 2013 kl. 07:25

Jojjenito:
Det är väääldigt nära en etta, mycket närmare den siffran än en trea. 😉

Svara

Henke april 24, 2013 kl. 22:19

Ha, du ger inte många ruttna lingon för pillerbranschen ser jag.

Lustigt att du hyllar Mara så, och jag gillar henne inte alls. Men sen ser jag att du jämför henne med Noomi Rapace, en skådis som jag tycker är riktigt svag och då hänger allt ihop. Jag tycker att Rooney är klart underlägsen Kate (systern).

Svara

Fiffi april 26, 2013 kl. 07:26

Henke:
Jodå, jag hade gett många lingon för att se en thriller som handlar om pillerbranschen, inte om att en manusförfattare går bananas och hittar på larv 😉

Apropå Rooney och Kate så vill jag bara tillägga att jag gillar Kate också. 🙂

Svara

Leave a Comment

{ 3 trackbacks }

Previous post:

Next post: