Skräckfilmsvecka: Cabin Fever

3 november, 2011

Fem vänner firar sin skolexamen genom att åka till en timmerstuga belägen mitt ut i skogen i hillbillyland. Tänk att ungdomar aldrig lär sig? Vad är det för fel på stugbyar med asfalterade vägar och fungerande lyktstolpar? Nåja. Kidsen lär sig i alla fall ”the hard way” hur dom ska semestra i framtiden, dom som överlever vill säga.

Den mest frekvent påtände av dom fem beger sig ut i skogen med ett luftgevär för att skjuta ekorrar. Varför? Jo, för att dom enligt honom är bögar. Han är inte den mest välvässade pennan i lådan och speciellt inte när han medvetet tänder på en bit av skogen och sen garvar och går därifrån. Fy satan. Honom gillar jag inte alls.

Det är just den här killen som i en sekund av lättviktarfinger skjuter en man som har tror är en ekorre (?). Mannen är skorpig och blodig, uppenbart rätt sjuk och är panikslagen i sitt beteende. Men den här skjutande killen är inte mentalt helt funktionell så han springer iväg och förtränger den sjuke mannen och det går ju bra, tills han knackar på dörren till stugan och ber om hjälp. Mannen bär på ett virus som smittar genom beröring – och vatten – och snart är dom smittade allihop.

Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om Cabin Fever. Som skräckfilm är den inte tillräckligt läskig för att få högsta betyg men som en studie i mänskligt beteende fungerar den faktiskt. Det är mycket fokus på relationer, bröst och knulla men så har ungdomsskräckisar i skogsmiljö varit i alla tider och (gäsp) det är alltså inget nytt varken under solen eller kjolen.

Effekterna är däremot många, bra gjorda och ibland rätt groteska men vad annat kan förväntas av Hostel-skaparen Eli Roth? Sen tycker jag mycket om första fjärdedelen av filmen som konsekvent är filmad mer eller mindre ur grodperspektiv. Jag gillar känslan i filmen, jag blir sugen på att se mer och att han har skrivit in en blond pageklippt ”banjopojke” i handlingen är smart. Blonda pageklippta småpojkar i skräckfilmer är läskigare än det största monster som går att fantisera fram och speciellt när han använder bilisters händer som bitring. Hurv!

[Idag skriver Filmitch om Yellow brick road]

 

 

{ 5 comments… read them below or add one }

Movies - Noir november 3, 2011 kl. 14:27

Den här såg jag nog runt när den kom. Blandar alltid ihop den lite med Wrong Turn (förmodligen för att jag såg den i samma veva). Men denna tycker jag faktiskt var ganska bra som jag minns det, har för mig att den är lite rolig också. Eller minns jag fel ?

Svara

Fiffi november 3, 2011 kl. 22:34

Movies-Noir:
Visst är det bitvis lite rolig, den slår liksom över och blir too much ibland och det kan nog definitivt klassas som kul om man är på rätt humör 🙂

Svara

Movies - Noir november 3, 2011 kl. 23:56

Ja, jag var nog på rätt humör då jag såg den med en vän och det blev nog lite för mycket (skratt) på slutet.

Svara

filmitch november 6, 2011 kl. 00:58

Vi tycker nog ganska lika om den häringa filmen, brutal men samtidigt så ”over the top” att det stundtals blir roligt. Däremot tyckte jag Roth skildrade ganska väl hur de så tidigare såta vännerna blev misstänksamma mot varandra, med lite press så försvann medmänsklighet och omtanke i ett nafs.
Varnar dock för uppföljaren, spar 90 minuter av livet och se den inte.

Svara

fiffi november 6, 2011 kl. 10:44

filmitch:
Tack för varningen. Jag tror dig mer än väl då jag började titta på den men stängde av efter 17 minuter. 😉

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: