SLEEPING BEAUTY

11 december, 2011

Lucy är en ung och vacker kvinna som verkar gilla att experimentera sexuellt. Det hon gör gör hon inte för någon annans skull än sin egen och det gör att hon inte på något sätt kan ses som ett offer i sammanhanget.

Hon har jobb och bor inneboende hos ett par i en lägenhet. Det känns inte som att hon egentligen är i behov av mer pengar än hon har men ändå svarar hon på en suspekt liten annons i en tidning. Jobbet innebär att hon lättklädd ska servera vid fina middagar, inget mer än det. Inget sexuellt, bara lite show-off och för det får hon 250 dollar i timmen. Lucy tackar ja.

Första middagen går bra. Hon serverar dryck i vita underkläder till en samling äldre och välbärgade män (och en kvinna, kors i taket!) och dom andra kvinnorna i personalen (dom som inte enbart serverar?) har svarta underkläder och visar brösten. Middagsscenen med den efterföljande avecen får mig osökt att tänka på kaffeflickor och vår svenska kung vilket gör mig svagt illamående.

Snart blir Lucy erbjuden en “befordran”: att bli sövd och under den sovande tiden bli föremål för äldre mäns sexuella njutning men med den lilla klausulen att penetration är förbjuden. Hon tackar ja.

Samtidigt har Lucy ett “förhållande” med Birdman, en glåmig man med välfylld bokhylla och bäddsoffa som tynar bort i någon dödlig sjukdom som skulle kunna vara AIDS. Dom dricker lite sprit, tittar på TV och sover ihop men det verkar inte vara mer än så, förhållandet är mer känslomässigt än fysiskt. Jag blir inte riktigt klok på relationen, kanske är dom bara vänner, jag vet faktiskt inte och jag vet heller inte om det spelar någon roll.

Fripps filmrevyer har också skrivit om filmen och när jag läser hans recension slås jag av skillnaden i hur vi ser på filmen. Fripp skriver: “…för övrigt är filmens foto blekt och obearbetat. Detta känns som en lågbudgetfilm” och för mig känns det precis tvärtom. Filmen är fantastiskt vacker. Kulörtonerna går i varandra på ett sätt som för mig är allt annat än obearbetat, det känns minutiöst planerat, scenografen är toksäker på sitt jobb och inte i en enda scen kan jag hitta ett “fel”, en färg, en pryl, en antydan till något som stör bilden. Jag fastnar för filmen alldeles med detsamma och även om historien inte berör mig så gör filmen det. Den är som ett rörligt konstverk, magnifikt och ofattbart på en och samma gång och jag upplever filmen mer än ser på den.

Emily Browning är jättebra som Lucy. Hon är precis perfekt oförstörd och blek och svag och stark samtidigt. Dom tafsande gubbsen är gamla, trasiga och bittra och väldigt väldigt svåra att hitta någon som helst sympati för.

För den som tror att Sleeping Beauty har det minsta med Disney´s Törnrosa-version att göra (att det är samma typ av tolkning som Red Riding Hood var av Rödluvan) så är det felfelfel. Att ha den villfarelsen innan man ser filmen kan bli väldigt tokig då detta inte nånstans är en film för barn, eller unga tonåringar för den delen.

{ 14 comments… read them below or add one }

Henke december 11, 2011 kl. 09:55

Bra revy! Väl formulerat, jag ser vad du menar. För mig var detta en film som var ganska bra, men väldigt intressant. Svårt att sätta fingret på. Det är en film som man inte glömmer så lätt. Och jag tackar ödmjukast för länkningen.

Svara

Fiffi december 11, 2011 kl. 14:14

Henke:
Filmen är liksom både mycket och lite samtidigt men framförallt är det som du skriver: man glömmer den inte så lätt. Känns som en film man bör se några gånger för att få kläm på 🙂

Svara

filmitch december 11, 2011 kl. 21:08

ligger redan på att se listan. E.B har jag gillat ända sedan Syskonen B…. men hur hon hamnade i Sucker Punsch är mig en gåta.

Svara

Fiffi december 11, 2011 kl. 21:25

filmitch:
Ja just det ja, hon är med där också. Gud vad den filmen är bra. Undrar om det går att tröttna på den, jag ser den nog två gånger om året i alla fall.

Svara

filmitch december 12, 2011 kl. 10:52

jag hoppas du inte menar Sucker Punch 😉 den har jag sett en gång för mycket.

Svara

Fiffi december 12, 2011 kl. 18:20

filmitch:
Hahaha, nej jag menade Syskonen Beaudelaire 🙂

Svara

Sofia december 12, 2011 kl. 06:06

Lite olyckligt titelval kan man ändå tycka — det känns som om filmen borde förlora på att många tror att de ska få något helt annat.

Svara

Fiffi december 12, 2011 kl. 08:03

Sofia:
Eller så är det enda sättet att få en reaktion utan att behöva döpa filmen till “Sövande gubbsex” 😉

Svara

Sofia december 13, 2011 kl. 05:55

DET tror jag skulle vara en säljande titel 😀

Svara

Fiffi december 13, 2011 kl. 21:18

Sofia:
Men det skulle kanske inte locka så värst många kvinnliga biobesökare 😉

Svara

Sofia december 14, 2011 kl. 10:41

Sannolikt ändå fler än man någonsin skulle kunna föreställa sig 😉

Svara

Fiffi december 14, 2011 kl. 10:47

Sofia:
Hahaha. Ja, antagligen. 😉

Svara

Pladd december 12, 2011 kl. 17:37

Upplägget låter ju hur pajigt som helst, men ni som sett den verkar ju ändå rätt nöjda. Tillagd på se-listan!

Svara

Fiffi december 12, 2011 kl. 18:22

Pladd:
Fast….det kändes inte pajigt….då, men jag kan förstå att det känns så när du läser en skrivande förklaring 😉

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: