SPIDER

3 mars, 2012

På biografen Victoria på Götgatan i Stockholm finns det en salong som är så liiiiten så liiiiiten. Är det mindre än tio personer i publiken kunde man lika gärna ha väntat in filmen på DVD och dragit in TV:n i städskrubben hemma.

Jag och en kompis såg Spider på denna salong dagarna efter premiären och vi var själva, helt själva. Två personer och en psyksjuk Ralph Fiennes, det är klart att det är en bioupplevelse jag minns och det ganska väl.

Spider (Ralph Fiennes) är ingen frisk man. Han är heller ingen man som jag tror luktar gott eller som behärskar konstformen tango. Han har bott på nåt institut för behandling av sin schizofreni i många år men är nu utskriven och väldigt långt ifrån kurerad. Via tillbakablickar får vi reda på hur uppväxten varit och hans relation med sin mamma, den relation som för många verkar vara den svåraste, djupaste och mest komplicerade av dom alla.

David Cronenberg är en regissör med många strängar på sin lyra. Till skillnad mot tex Woody Allen så vet man aldrig riktigt vad man får när man ser en Cronenberg-film. Det kan bli precis vad som helst. Det kan vara både högt och lågt, toppenbra eller jättekonstigt eller en kombination av hela tjofaderittan men det jag alltid vet är att det är något annorlunda jag kommer att få se.

Spider hamnar i facket ”udda och ganska beige” men det är långt ifrån en ointressant film. Lite långsam, lite illaluktande på det där ammoniak-viset och om jag ska fantisera ihop ett ljud som jag får i huvudet när jag tänker på filmen så är det smacket som blir när man håller munnen stängd, tar tag i ena kinden och drar utåt. Ett litet anspråkslöst klafs-smack sådär.

Att säga något annat än att Ralph Fiennes är svinbra på att spela psyksjuk vore rent idiotiskt för han ÄR bra här. Dessutom är han inte i närheten av att ta av sig kläderna, nej här gör han tvärtom, här är det fyra lager ljusbruna skjortor plus en kavaj som gäller.

Till förtexterna bjuder Cronenberg oss på något som vid första anblicken är flagnade putsväggar. Det är det inte, det är Rorschachtest i sin allra mest utvecklade form. Jag ser bland annat en trollslända med mangaögon och hängtuttar och en man som röker cigariller genom näsan.

Eller så är det bara flagnande putsväggar.

Inte vet jag.

Men jag ser ju vad jag ser.

 

{ 11 comments… read them below or add one }

filmitch mars 3, 2012 kl. 18:34

Varsegod sa brosan och gav mig dvd:n med brasklappen inte dålig men ganska trist. När han som gladligen ser både Hertzog och Bergman säger att något är tråkigt drar jag öronen år mig. Kommer att se den ngn dag men det lär nog dröja.

Svara

Fiffi mars 3, 2012 kl. 20:02

Filmitch:
Inte dålig men ganska trist är en bra beskrivning 🙂

Svara

Micke mars 4, 2012 kl. 00:27

David Cronenberg är en av mina favoriter. Jag gillar hans tidiga filmer, nu gör han ju bara ”normala” filmer.

Svara

Fiffi mars 4, 2012 kl. 14:39

Micke:
Ser du Spider som en av dom ”gamla” filmerna eller tycker du den ”normal”?

Svara

Micke mars 4, 2012 kl. 18:50

Spider är en av hans ”normala” filmer. Shivers (1975) – The Fly (1986) var hans storhetstid. Gillar också Dead Ringers. Jag tycker att eXistenZ var hans sista film som var som hans tidiga filmer.

Svara

Sofia mars 5, 2012 kl. 06:10

Huh, ”trist” är ju annars inte ett ord man förknippar med Cronenburg direkt…

Svara

Fiffi mars 5, 2012 kl. 08:20

Sofia:
Hahaha, nej, kanske inte. Men Spider är kanske egentligen mer gråbeige än trist 😉

Svara

Jojjenito mars 15, 2012 kl. 21:21

Oj, Spider är nog en av mina hatfilmer. Se nedan för det jag skrev om den när den var aktuell. Och det blir det sista jag skriver om Spider. 😉

Om ni, som jag, tyckte att hans senaste eXistenZ var bra och såg fram emot den nya filmen med, sades det, en strålande Ralph Fiennes i huvudrollen, så måste jag tyvärr göra er besvikna. Inte när det gäller Fiennes i och för sig. Han sköter sig utmärkt, men filmen i sig är otroligt seg, långsam, ointensiv och ”icke-gripande”. Det kommer aldrig nåt kritiskt ögonblick i filmen där man känner att ”ja, nu blir det spännande!”. Nä, det här var en av dem mest trögflytande soppor som jag sett på väldigt länge. 1/5. Varning!

Svara

Fiffi mars 15, 2012 kl. 21:26

Jojjenito:
En etta! Ser man på! Jag kan i och för sig förstå det nånstans, precis som jag kan förstå dom som ger filmen en femma. Jag tror det beror på dagsformen hur man ser filmen. Du hade en shitty day, jag hade en lagom bra. 🙂

Svara

Jojjenito mars 15, 2012 kl. 21:35

Mja, jag tror snarare det var Cronebergs dagsform som var riktigt dålig. 😉

Ah, den där salongen på Victoria är lite rolig och lite liten. Har bl a sett En kärlekshistoria och Dirty Pretty Things där. Märkligt att den finns faktiskt, salongen alltså. Den är ju inte större än ett vardagsrum, snarare mindre.

Svara

Fiffi mars 15, 2012 kl. 21:49

Jojjenito:
Fast det är himla charmigt att en salong som denna faktiskt får finnas kvar. Den kan inte dra in många ören per visning även om den är fullsatt.

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: