THE MONUMENTS MEN

17 februari, 2014

Nämensepåfan, det blev ännu en Måndag med Matt här på bloggen fast i verkligheten var det i fredags som han klev upp på bioduken och återigen visade var Matt Damon-skåpet ska stå. Eller….*host* gjorde han verkligen det?

The Monuments Men med manus och regi av George Clooney var en av vinterns storfilmer som jag såg fram emot att se. Jag har hållit mig undan trailers, spoilers och andra recensioner och helt enkelt förlitat mig på känslan av kvalité som både Clooney och Damon brukar borga för. Så knasigt. Jag är ju inte född igår, jag borde veta att man precis lika gärna kan bli matförgiftad på Operakällaren som på Kepsgrillen. Ser man till rollistan är The Monuments Men värsta lyxkrogen, eftersmaken däremot, den är mer som okryddat pulvermos. Det smakar ingenting. Det fastnar inte ens nån ynka bit korvskinn mellan tänderna. Det är som att äta luft. Tänk om det ändå hade luktat lite gurkmajonäs, räksallad utan räkor eller fan, utspädd ketchup hade dugt bra. Nu var filmen i princip puts väck från skallen innan jag hann lämna salongen.

Det är ibland svårt att se filmer som saknar all form av tydlighet vad gäller genre. The Monuments Men är baserad på en verklig historia om ett gäng män som mitt under andra världskriget ska leta reda på av nazisterna stulen konst och återföra denna till sina ägare. En boats alltså. Filmen kan ses som ett äventyr, som ett drama, som nån form av krigsfilm men har också komiska inslag, ett hurtfriskt score som påminner mig mycket om trumpettrudilutten i Den stora flykten, sen är den lite sorglig, lite spännande, lite romantiskt bitterljuv och lite spionhistoria. Men nej, det är alltså ingen mustig soppa, snarare en lillfingernagelstor buljongtärning i tio liter ljummet kranvatten. Ändå hade jag inte tråkigt. Ändå gick timmarna fort. Frågetecknet av kamouflagegrön bomull finns kvar men det skaver inte, inte hos mig.

Men jag tänker på den handfull människor som lämnade visningen efter första timmen. Jag tänker på ungdomarna som satt nästan bredvid mig och som antagligen trodde det var en ny Indiana Jones-film dom skulle få se men dom bara suckade. Jag tänker på mannen på raden bakom som rapade ljudligt flera gånger under filmen. Jag tänker på snubben till höger om mig som satt och hoppade med fötterna i en timme och femtioåtta minuter och jag tänker på han som satt till vänster om mig, han som jag tror mig veta tycker ungefär detsamma om filmen som jag men troligtvis är bättre på att förklara varför. Så klicka här för att komma till Movies-Noirs recension för nu har mina tämligen vakuumförpackade ord tagit slut.

{ 7 comments… read them below or add one }

Johan februari 17, 2014 kl. 11:27

Ja, fy tusan. Andra världskrigets egna Grown Ups. På pappret hade det ju kunnat bli hur bra som helst.

Svara

Fiffi februari 17, 2014 kl. 12:17

Johan:
Haha, bra jämförelse 🙂

Svara

Movies - Noir februari 17, 2014 kl. 17:00

Måste bara rätta dig på en punkt. Han som satt och rapade en tre-fyra gånger satt två platser till vänster om mig! 😉

Annars håller jag med i allt. Kunde och borde blivit bättre. Vet inte riktigt vad poängen var med filmen. Varken direkt rolig, spännande eller intressant. Skumt, men så blir det ibland.

Svara

Fiffi februari 17, 2014 kl. 18:21

Movies-Noir:
På riktigt? Satt han där? Då undrar jag vad farbrorn bakom oss pysslade med för det var han som lät och som fick mig att vända mig om flera gånger. Hörde du inte honom? (Han som fick handlingen förklarad för sig lagom när filmen började). Jag var helt hundra på att det var han som rapade. 🙂

Svara

Movies - Noir februari 18, 2014 kl. 02:09

Haha, jo han bakom oss pratade glatt ett par gånger om filmen, det är sant. Men det var killen till vänster om mig som satt och rapade, utan tvekan 😉

Svara

Sofia februari 18, 2014 kl. 06:32

Haha, det säger en hel del om filmen när kommentarerna till största delen handlar om vem som rapade var på själva visningen 😀

Svara

Fiffi februari 18, 2014 kl. 08:04

Sofia:
Det hände liksom mer i salongen än på duken. Underlig film det här 🙂

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: