THE SOCIAL NETWORK

26 oktober, 2010

En miljon flugor kan inte ha fel – skit är gott.

500 miljoner facebook-användare i 207 länder kan inte heller ha fel – Mark Zuckerbergs uppfinning fyllde ett hål som behövde stoppning.

The social network handlar om datanörden Mark Zuckerberg och hans liv runt 2003-2004 när han startade Facebook.

Zuckerberg var smart och jag kan absolut förstå hans baktanke med Facebook: att skapa en plattform där vänner kan interagera med varandra, hålla koll, umgås och chatta. På det sättet förstår jag hålet. Det jag inte kan förstå är att stoppningen är så jävla lättsmält och icke ifrågasatt.

För några år sedan umgicks alla på nätet med alias och hade användarbilder som var porlande vattenfall, sandstränder i motljus eller seriefigurer och hade man mot förmodan sin egen bild så visst tusan var den photoshoppad intill oigenkännlighet. Lägg därtill att ingen någonstans uppgav bostadsort eller exakt födelsedatum.

I och med Facebook har internet som användningsområde och informationsspridningscentral vänt 180 grader och allt som förut var läskigt och tabu är nu inget konstigt alls. Hela fotoalbum ligger uppe för allmän beskådan, bilder på barn prånglas ut, vardagslivet berättas in i minsta detalj och det går att få tag på långt mycket mer info än man frågar efter, både om andra och om sig själv.
Men det är okej, för klickar 500 miljoner användare i rutan att dom accepterar villkoren och förlorar rättigheterna till sina egna bilder så ja, då är det väl okej antar jag. Däremot är det inte okej för mig.

Jag som privatperson är inte med på Facebook. Jag vill inte. Fiffis filmtajm fanns på Facebook i 72 timmar. Efter 48 timmar blev mitt konto hackat och jag fick mejl om försök till intrång. Jag bytte lösenord men bestämde mig för att avsluta mitt konto, vilket för en egentlig facebookhatare och skeptiker som jag inte var ett särskilt svårt beslut att komma fram till. Men jag vill passa på att tacka alla som under dessa få timmar blev bloggens FB-vän. 48 stycken hann ni bli, vilket bara det är helt fantastiskt!

Jag säger således tack men nej tack till Facebook men tack men ja tack till The social network. David Fincher har fått till en riktigt underhållande film om visionära idéer, om vänskap, om pengar och om det faktum att man aldrig någonsin ska underskatta makten hos en redig nörd.

{ 24 comments… read them below or add one }

addepladde oktober 26, 2010 kl. 08:54

Jag har också börjat tröttna på Facebook. Hoppas nästa backlashvåg blir av motsatt karaktär, att det blir tufft att _inte_ annonsera precis allt man gör. Att faktiskt ha ett privatliv.

Social Network verkar fin dock. Den har gett Somewhere och Woody Allens nya hård konkurrens om vilken som blir helgfilmen.

Svara

Getit oktober 26, 2010 kl. 09:13

Fint skrivet, måste ta ha se filmen snart den verkar riktigt bra.

Svara

movieshine oktober 26, 2010 kl. 09:31

Jag ser Facebook som vilket communty som helst. Enda grejen är att alla envisas vara på just denna sida och adda mängder med meningslösa applikationer och spela värdelösa spel som Mafia Wars och Farmville.

Jovisst jag erkänner att jag var mer aktiv där förut och varje morgon skördade och spöade lite folk på MW men till slut tog jag mig i kragen och tog bort alla applikationer. Sitter hellre 4 timmar med ett Wii spel som Fifa 11 eller ser en ny film än hänger på Facebook.

Men det är ett bra ställe att samla sina vänner på. Jag har hittat en hel del klasskamrater så långt ner som mellanstadiet där. Men när det gäller applikationer; No way!

Filmen ska jag iaf se en dag. =)

Svara

f i f f i oktober 26, 2010 kl. 18:55

addepladde:
När du skriver sådär så känner jag mig lite tuff. 😉 Jag vill inte att alla i hela världen ska veta allt om mig och även om det går att låsa info (jag veeeet hur det funkar) så känns det i alla fall som att jag fläker ut mig och jag vill inte det.

Jag vill att det ska finnas ett privat "jag" och dom jag vill umgås med har jag kontakt med och dom jag inte har kontakt med har jag det inte med av en anledning. Typ.

Men filmen är absolut sevärd. Långt mycket mer sevärd än Somewhere (om jag nu ska hjälpa dig välja lite ;))

Svara

f i f f i oktober 26, 2010 kl. 18:55

Getit:
Den ÄR riktigt bra! 🙂

Svara

f i f f i oktober 26, 2010 kl. 18:58

movieshine:
Facebook kanske ÄR som vilket community som helst men nånstans har det ju blivit så hajpat att folk inte ens tänker på att dom vänder ut och in på sina liv till allämn beskådan. Det är den grejen jag inte fattar. Kritiskt tänkande är liksom bortglömt i sammanhanget.

Svara

andreashyllman oktober 26, 2010 kl. 19:20

Den här verkar väldigt intressant! Ska se den så fort jag får chansen här hemma, när vi har en nyfödd hemma. Jag använder facebook flera gånger om dagen och tycker det är supersmidigt. Min familj är väldigt splittrad och det är ett enkelt sätt att hålla kontakt. Det beror väl lite på hur man är som person och hur och vad man väljer att dela med sig. Man kan faktiskt nu begränsa vem som får _se_ dina bilder osv. 🙂

Svara

f i f f i oktober 26, 2010 kl. 19:45

andreashyllman:
Att det är smidigt, det förstår jag. Att man kan välja vem som får se vad, det vet jag. Att väldigt många tycker att det är jättekul att leta upp gamla klasspolare, det köper jag – men, det är ingenting för mig 🙂

Svara

f i f f i oktober 26, 2010 kl. 19:46

andreashyllman igen:
Glömde…GRATTIS till nytillskottet! 🙂

Svara

andreashyllman oktober 26, 2010 kl. 19:55

Tack så mycket 🙂

Svara

Sofia oktober 27, 2010 kl. 05:56

Kul att den tycks vara något att ha, filmer om digitala fenomen brukar ju annars bli lite sådär med mer fokus på själva händelseförloppet än något annat, typ Pirates of Silicon Valley.

Vad gäller Facebook tog det mig låååång tid att komma dit men då vi har bekanta utströdda över hela Sverige tycker jag precis som anderashyllman och movieshine att det är ett oöverträffat sätt att hålla kontakten. Att man också har gamla handledare och kollegor på listan fungerar som ett naturligt filter mot att bli alltför personlig.

Men Fiffi, din andra blogg upplever jag som betydligt mer personlig än vad jag själv skulle dela med mig av på nätet, oavsett forum. Hur resonerar du där?

Svara

BlueRoseCase oktober 27, 2010 kl. 06:27

Facebook har alltid varit just en social plattform för mig. Jag delar med mig av foton ibland (dock inga fyllebilder) och statusuppdaterar kanske två gånger om året men några spel eller applikationer orkar jag bara inte med. Sen fascineras jag av hela fenomenet och hur folk använder det. Din text gör mig än mer intresserad av filmen, måste nog passa på att se den!

Svara

f i f f i oktober 27, 2010 kl. 07:11

Sofia:
På min andra blogg är det jag och bara jag som bestämmer vad jag delar med mig av. Det finns inga bilder på mig, inte på barnen, det är orden som ska vara det intressanta, inte bilder.

På Facebook har jag noll kontroll på vad andra skriver, vilka bilder jag blir taggad på osv. SÅ det är nog mitt kontrollbehov som knackar på axeln, inte logiskt tänkande.

Men det som framförallt gör att FB inte är nåt för mig är den där "väggen". Jag blir skitstressad av den, tycker inte det är särskilt intressant att se vilka som gör vad och vilka kommentarer andra får på sina uppdateringar och gillar man inte det, vilket jag verkar vara ganska ensam om att INTE gilla, så är ju FB inte rätt forum för mig. Det är ju (väl?) tanken bakom hela grejen, att man VILL hålla koll på vad andra gör?

Sen är det ju givetvis så att vem som helst kan bli hittad var som helst om nu någon skulle vilja leta upp en, så det är inte som stör mig med FB, det går på två sekunder att leta reda på vem jag är genom denna blogg också. Det är nog mest det här att så många utan att tveka ger ut hela sitt privata liv och kanske inte alltid förstår hur många som faktiskt kan läsa det.

Svara

f i f f i oktober 27, 2010 kl. 07:13

BlueRoseCase:
Facebook ÄR intressant som fenomen, herregud, han har lyckats fått med 500 MILJONER människor i båten i princip BARA genom mun-mot-mun-metoden.
Så se filmen, den funkar 😀

Svara

Sofia oktober 27, 2010 kl. 08:13

@Fiffi: Är du en sådan där som bara kan åka bil om du själv får köra? 😉

Svara

f i f f i oktober 27, 2010 kl. 08:27

Sofia:
HahahHAHAHa!
Jag kör gärna själv, ja. "Kan själv", du vet ;D

Svara

RJ oktober 27, 2010 kl. 14:37

Har precis kommit hem från att ha sett filmen! Måste samla tankarna kring den. 😛

Jag håller med dig, jag gillar inte heller Facebook.

Svara

f i f f i oktober 27, 2010 kl. 15:26

RJ:
Oiiiiii! Då är vi två!
Eller, fyra faktiskt, jag känner TVÅ till som inte är med i Facebook.

Svara

Sofia oktober 28, 2010 kl. 07:14

@Fiffi: Är det så illa att du blir stressad av kontrollförlust när du åker tåg eller flyger också? 🙂

Svara

f i f f i oktober 28, 2010 kl. 17:25

Sofia:
Nejdå, inte alls. Jag kan ju inte köra tåg eller flyga flygplan, där förlitar jag mig på utbildat folk.

Svara

Sara november 8, 2010 kl. 17:36

Hm, jag tyckte inte fullt lika bra om filmen, jag:

http://0glorybox0.blogspot.com/2010/11/social-network_08.html

Har det inte varit väldigt mycket kritik mot Facebook under de senaste åren? Debatten kring att de ägde rättigheterna till medlemmarnas bilder, de nya användarvillkoren, den bristande säkerheten etc …

Tycker Facebook är ett användbart sätt att hålla kontakten med folk som man inte träffar så mycket annars. Sedan är det ju upp till var och en att välja hur mycket man vill dela med sig av. Blir man t.ex. taggad kan man ju alltid av-tagga sig. Och man kan ju ställa in så ingen kan hitta en … 🙂

Det som kan stressa mig med Fb är att när man väl har gått med är det sjukt svårt att gå ur – i bemärkelsen att man vet hur mycket man missar, haha!

Svara

f i f f i november 8, 2010 kl. 21:41

Sara:
Jo, det har varit kritik mot Facebook men det känns ändå lite som "javisst, det är skit att jag inte har rätt till mina egna bilder, men HEY, det är facebook, ALLA är där, här har ni hela mitt liv i bilder, ungarnas uppväxt, alltihop". Det verkar vara få som håller stenhårt på sin integritet därinne. Jag blir lite….rädd….faktiskt.

Beroendeframkallningen kan jag däremot absolut förstå och det är ännu en av faktorerna till att jag håller mig borta. Jag har inte tid att hänga därinne ;D

Svara

Joel Burman november 11, 2010 kl. 00:33

Fiffi du måste ju ha älskat scenen när Garfield kommer in i huset i L.A och Mark entusiatiskt berättar om hur han programmerat the Wall.

Svara

f i f f i november 11, 2010 kl. 07:29

Joel:
Hahahaha. Ja 😀

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: