LUCKA #9: TOKYO GODFATHERS

9 december, 2016

Tokyo Godfathers, vad är nu detta? Jag skulle kunna förklara filmen som ett slags modern Jesus-saga där tre uteliggare hittar ett spädbarn på självaste julafton. Jag skulle också kunna säga att det här är så långt från Disney man kan komma om man ser till teman i animerad film. Det här är ingen barnfilm, det här är inget gulligull. Det närmaste man kommer en prinsessa är en hemlös dragqueen som inget hellre önskar än att bli mamma till en liten flicka.

Filmens huvudpersoner är denne Hana, en semitandlös homosexuell man i kvinnokläder som har känt sig som en outsider i hela sitt liv, det är en skäggig alkoholist vid namn Gin som var tävlingscyklist men förlorade allt han ägde när han började spela om pengar och det är en liten flicka, vad kan hon vara…..11….som heter Miyuki som rymde hemifrån efter ett bråk med sin pappa.

Det är en trio som det är väldigt lätt att känna sympati för och det är en berättelse som känns helt rätt att se i juletid. Man får sig en knäpp på näsan gällande allt det här som julen borde handla om, om att vara tacksam för det man har, om att dela med sig, om att försöka känna sig ödmjuk inför livet och alla krumelurer det för med sig.

Det här är definitivt inte en film för dom allra minsta även om den är tecknad och även om det skulle gå att hitta en alla-talar-svenska-version (jag vet inte ens om det finns en sådan…?). Som vanligt hade jag önskat att jag hittat en alla-talar-engelska version för jag tycker det förtar MASSOR när jag måste läsa text samtidigt som jag tittar på film – och speciellt på animerad film. Det känns som jag missar hur mycket som helst. Men, jag tyckte om filmen och jag är glad att jag har sett den.

Mitt betyg på filmen:

Mängd julkänsla:

 

{ 6 comments… read them below or add one }

Sofia december 9, 2016 kl. 08:25

Fast jag tycker man förlorar minst lika mycket när man måste lyssna dubbat. Då tar jag mycket hellre textning och originalröster.

Och så måste jag fråga: hura fasiken hittade du den här filmen?! 🙂

Svara

Fiffi december 10, 2016 kl. 00:03

Sofia:
Hur jag hittade den som i hur jag visste att den fanns? Jag googlade på julfilmer. Tror jag 😉

Svara

Carl december 9, 2016 kl. 08:55

Fint att ha med den här bland julfilmerna. Satoshi Kon var bra på den där varma humanismen som är julens goda sida.

Svara

Fiffi december 10, 2016 kl. 00:03

Carl:
Och den här filmen är verkligen varm 🙂

Svara

Jojjenito december 9, 2016 kl. 11:40

Åh, vad roligt! Tokyo Godfathers är en av Satoshi Kons bästa filmer.

https://jojjenito.wordpress.com/2011/02/11/satoshi-kon-tokyo-godfathers/

Jag håller med Sofia. Jag ser hellre anime-filmer med originalröster. Det ger en helt annan (rätt) känsla för mig. Och det gäller ju för övrigt all film! Tänk att se en Almodovar-film dubbad på engelska t ex.

Svara

Fiffi december 10, 2016 kl. 00:04

Jojjenito:
Almodóvar med “Alla talar svenska”. Haha, jag är på. Skulle vara så sjukt att det kunde bli kul 🙂

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: