Tre om en: Jeff Goldblum (som fyller år idag, hurra!)

22 oktober, 2011

Det här är Jeffrey Lynn Goldblum. Idag fyller han 59 år.

Jag tycker det här är en rätt trevlig snubbe och han förtjänar både goda tårtor och kärleksfulla blogginlägg på sin födelsedag. Därför tänker jag dagen till ära bjussa på tre recensioner av riktigt bra filmer som han är med i.

Han började sin skådespelarbana med filmen Death Wish 1974 (som jag skrev om häromveckan). Då var han en gänglig och ganska ful ung man med en hel del drag som påminner som Freddie Mercury. Nu har han liksom “växt i” sitt fejs och ser rätt trevlig ut på nåt egendomligt och ganska snällt vis.

Han har en imponerande skådis-cv och har varit med i många av dom allra största filmer världen skådat. Det är lätt att glömma det ibland.

 

MÄNNISKOR EMELLAN  (The big chill, 1983)

Jag bara undrar, en film vars förtexter drar igång till Marvin Gaye´s  “I´ve heard ut through the grapevine”, går det att få annat än goda vajbs av en sådan?

Det är en sån jäkla smart början, så mitt-i-prick att jag blir alldeles lycklig. När sedan namnen på några av dom alla största skådespelarna från 80-talet dyker upp i sedvanligt lite-överdimensionerat-80-tals-typsnitt då är det inte utan att det dyker upp en handklapp eller två.

Clenn Close, Kevin Kline, Tom Berenger (i mustasch, och nu är det inte bara händerna som klappar här), Meg Tilly, William Hurt och Jeff Goldblum i stora glasögon av plast som jag vill minnas var väldigt populära på den tiden – fast på kvinnor.

Det gamla kompisgänget samlas åter fast denna gång under dystra omständigheter. Vännen Alex har tagit sitt liv och begravningen måste klaras av. Det är glädje av återseende, det är sorg, det är nostalgi, det är tankar om hur livet blev och inte blev, det är avslutade relationer, nya konstellationer och några av vännerna vill helt enkelt bara ligga med alla, dock av olika orsaker.

Det här är en sjukt mysig film med ett exceptionellt bra soundtrack. Jag missade den helt när den kom, jag var väl aningens för ung antar jag och sen har det liksom inte blivit av – förrän nu. Bättre sent än aldrig, helt klart.

 

 

ADAM RESURRECTED (2008)

Adam Klein var cirkusdirektör, clown och jude i Tyskland på 40-talet. Han hade en fru och två döttrar och levde ett rätt bra liv. Nu bor Adam på ett slags mentalsjukhus/behandlingshem i Israel, ett hem för dom som överlevde förintelsen och han försöker på sitt eget vis leva med minnena och stå ut i vardagen. Hur han gör det? Jo, med humor, självdistans, ömhet, galenskap och en osviklig förmåga att få kvinnorna han vill ha att ligga med honom.

Det som händer i nutid får vi se i färg, återblickarna i svart-vitt och bristen på färg i scenerna från fånglägret gör kontrasterna så stora att det blir fysiskt jobbigt att se. Adam blev nämligen bokstavligt talat en knähund till Kommendant Klein (Willem Dafoe), en sadistisk nazijävel som tvingade Adam att sova på golvet, gnaga på köttben och leka en mänsklig hund genom att krypa omkring på alla fyra samtidigt som hans fru och barn mötte döden i gaskamrarna.

På behandlingshemmet träffar Adam på en ung pojke som även han blivit behandlad som en “hund” och dom hittar varandra där, får nån slags kontakt och försöker indirekt hjälpa varandra att läka sina sår.

Regissören Paul Schrader (annars mest känd som manusförfattare till Taxi Driver) har hittat helt rätt här, både i valet av Jeff Goldblum som huvudrollsinnehavare och i filmspråket. Det är knasigt, hattigt och annorlunda filmat och det gäller att vara vid sina sinnens fula bruk för att orka ta till sig och hänga med i filmen. Det är suggestivt som en målning av Salvador Dali, det är vackert, det är svart humor ibland, det är bara svart ibland och ibland är det fnissigt roligt men det filmen är precis hela tiden är ANNORLUNDA. Det här är som ingenting jag sett förut och jag undrar om jag någonsin sett Jeff Goldblum briljera så stjärnklart som här. Jag tror inte det.

 

 

FLUGAN (1986)

När David Cronenberg bestämde sig för att göra en remake på filmen Flugan från 1958 tror jag inte han räknade med att det skulle bli en succé, men det blev det. Science fiction var superinne i mitten på 80-talet, maskiner som blinkade, blippade och lät var pulshöjande. Bara tanken på att kunna teleportera sig var tokspännande, i alla fall för mig som just då var lite av en fysiknörd.

Regissören David Cronenberg var redan 1986 en stor idol för mig. Han hade skrämt skiten ur mig med The dead zone (jag kan fortfarande inte titta på scenen med saxen) och fått mig att “tänka utanför lådan” med filmen Videodrome och nu kom han alltså med en film som var precis mitt i prick sett till vad jag älskade att titta på vid den tiden.

Jeff Goldblum spelar Seth Brundle, vetenskapsmannen som uppfunnit teleportören, maskinen som kan få honom att förflyttas får en plats till en annan. Geena Davis spelar Veronica, journalisten som ska dokumentera hans framsteg. Det är slående hur enormt lika dom två är utseendemässigt, dom har ett uppenbart äktenskapstycke vilket dom själva kan skriva under på eftersom dom gifte sig strax efter inspelningen. Att dom skilde sig redan 1990 är en annan historia.

När Seth lyckas teleportera en apa med hundraprocentigt resultat beslutar han sig för att testa på sig själv. Han hoppar in i maskinen och vips så har en liten anspråkslös fluga letat sig in i maskinen och teleporteras samtidigt som Seth själv. Den där kemiska och biologiska reaktionen ger Seth egenskaper han kanske inte längtat jättemycket efter.

Det här är en klassiker! Det här är tjohoooooo-hopp-och-skutt-jättebra och skitäckligt och ingen kan på samma sätt som Jeff ge en spyfluga ett ansikte.

[Om du känner att du vill ha mer av den här mannen, här hittar du fler av hans filmer som jag recenserat.]

 

{ 18 comments… read them below or add one }

filmitch oktober 22, 2011 kl. 13:17

Har bara sett Flugan av ovandtående filmer, på ngt sätt har jag alltid lyckts missa the Big chill.
Flugan är en mycket bra och kletig nyispelning, en riktigt bra rysare 🙂
Det är ganska roligt det där med Goldblum han har en förmåga att ploppa upp både här och där i filmhistorien, ngn hade räknat på det och kommit fram till att han är en av de mest inkomstbringande skådisarna all time.

Svara

fiffi oktober 22, 2011 kl. 15:29

filmitch:
Springer du på The big chill så ge den en chans. Riktigt mysig film med en tokhög nostalginivå 🙂

Det du skriver om Goldblum är ju riktigt intressant. Han finns med i stort sett överallt men man tänker inte så mycket på att han är med i filmer. Han är en glajder liksom. Han verkar inte ha några behov av att synas i pressen heller, vilket är rätt skönt tycker jag.

Svara

Movies - Noir oktober 22, 2011 kl. 13:19

Kul hyllning ! Såg också att han fyller år idag, men han är ingen favorit som får mig att hylla honom så här. Han har försvunnit lite för egen del, men var en trevlig skådespelare på främst 80-talet.

The Big Chill var länge sen jag såg, men blev genast sugen på att ta en ny titt på den för den har alla ingredienser för att jag ska gilla den. Minns att jag var lite ljummen mot den då jag kanske förväntade mig något annat. Men den ska ses om !

Och William Hurt som du nämner där är lite av en favorit, speciellt på 80- och 90-talet. En film jag minns att jag gillade (men som jag också vill se om) är Den tillfällige turisten (1988). Sån där typisk mys-film från den tiden.

Svara

fiffi oktober 22, 2011 kl. 15:31

Movies-Noir:
Den tillfällige turisten, oooooj vad det var länge sedan jag såg den. Geena Davis var ju så jättecharmig i den 🙂
Den hamnar på min se-om-lista på direkten. Tack för tipset 🙂

Svara

Movies - Noir oktober 22, 2011 kl. 15:53

Det var så lite så, tack själv ! Det är dessutom samma regissör som till The Big Chill (Lawrence Kasdan) så bara det gör ju saken klar.

Och på tal om Kasdan, har du sett hans debutfilm (med William Hurt där också) Body Heat (1981) ? Sen tyckte jag även att Grand Canyon (1991) av Kasdan, den med Kevin Kline istället, var ganska bra.

Svara

fiffi oktober 23, 2011 kl. 11:19

Movies-Noir:
Body heat ligger faktiskt redan på min hyrlista hos Lovefilm så jag hoppas att den kommer inom en snar framtid. 🙂 Grand Canyon tyckte jag var en hygglig film. En ganska….beige….trea.

Svara

Movies - Noir oktober 23, 2011 kl. 18:35

Håller med att Grand Canyon inte var i någon toppklass, men ändå värd att se 😉 Tror (och hoppas) du uppskattar Body Heat mer iaf, det gör jag.

Och på tal om Kasdan (och tack vare dig) har jag precis sett och skrivit om The Big Chill

Svara

fiffi oktober 23, 2011 kl. 18:44

Movies-Noir:
Jo, jag tror Body heat kan vara nåt för mig, åtminstone TROR jag det tills motsatsen är bevisad 🙂

Har läst din recension nu, vad snabb du var med omtitten 🙂

Svara

Movies - Noir oktober 23, 2011 kl. 19:01

Ja, det tror jag också.

Kände för 80-tal så den passade perfekt en höstsöndag som denna 😉

Svara

fiffi oktober 23, 2011 kl. 22:41

Movies-Noir:
Kul när man väljer rätt film för rätt tillfälle. Jag valde som sagt Crazy Stupid Love 😉

Svara

Movies - Noir oktober 24, 2011 kl. 02:00

Haha, och på onsdag får vi alltså se om det var rätt val 😉

Svara

Fiffi oktober 24, 2011 kl. 08:51

Movies-Noir:
Japp! 😀

Micke oktober 22, 2011 kl. 16:48
fiffi oktober 23, 2011 kl. 11:21

Micke:
Läste igenom din text och tack för informationen om att det blev en Oscar till Flugan för bästa make-up. Det visste jag inte men det var en väldigt välförtjänt oscar 🙂

Svara

Vrångmannen oktober 24, 2011 kl. 16:38

Den är så jävla bra! 🙂

Svara

Sofia oktober 25, 2011 kl. 05:57

Mycket välförtjänt hyllning måste jag säga, Jeff Goldblum är helt klart en favoritbubblare. Men — du glömde ju både Jurassic Park och ID4… 😉

Kul att The Big Chill funkade, men jag skulle nog ha gissat det ändå, mest tack vare musiken. Och tack för tipset på Adam Resurrected, den hade jag ingen aning om existerade men låter helt klart intressant. Till sist en gammal goding — måste nog se om snart.

Svara

Fiffi oktober 25, 2011 kl. 08:48

Sofia:
Dom filmerna hade jag redan skrivit om. Vill inte upprepa mig i onödan ;D

Svara

Sofia oktober 25, 2011 kl. 22:04

Asch, bra filmer kan man aldrig skriva för mycket om…

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: