TRUST

Trust. Förtroende. Tillit. Ett viktigt litet ord oavsett om man är fjorton, tjugofem, trettioåtta, femtionånting eller gammal som gatan.

Den där naiva tilliten man kunde känna till andra människor när man var liten, tilliten som sedan naggas i kanten när livet kör igång och man lär sig att alla människor inte är så goda. När man blir äldre upplever i alla fall jag  tillit som en lyxvara. Det är ingenting jag tar för givet men det är en desto härligare känsla när den är närvarande.

Allie (Liana Liberato) är fjorton år och har precis tassat in i vuxenvärldens jaktmarker. Hon är rädd att inte passa in, osäker på sitt utseende och nyfiken på killar och sex och hon har fått kontakt med en jämnårig kille som heter Charlie på en tonårschatt. Dom kommer varandra mycket nära och när Allie skickar sin första bild till honom bjussar han på sin första lögn: han är inte femton år, han är tjugo.

Men lögnerna fortsätter. Charlie är inte tjugo, inte tjugofem heller, han är närmare fyrtio och en sofistikerad pedofil och trots att han våldtar Allie på deras första dejt så håller hon honom bakom ryggen för han sa ju att han älskade henne, han sa ju att hon var söt.

Att vara förälder i det läget är ingen enkel match. Pappa Will (Clive Owen) vill inte riktigt inse att hans lilla dotter inte är så liten längre och mamma Lynn (Catherine Keener) har så fullt sjå att hantera familjens känslor att hon glömmer bort sina egna.

Första halvan av filmen känns lite som internetdejting-skrämselpropaganda från Utbildningsradion men ju längre filmen går hittar den sin egen stil och den visar på ett bra sätt att verkligheten inte är så enkel och att alla människor har sidor som är rätt otvättade och fula. Det är inte tal om moralpredikning och det är skönt. Jag tillåts tänka själv.

Har man som David Schwimmer spelat Ross Geller i Vänner i en massa år så är det kanske inte helt lätt att byta yrkesinriktning. Han har skådespelat i en del filmer efter Vänner-tiden – och då främst komedier – och resultatet har väl inte varit jättekul direkt. Trust är hans första riktigt intressanta film som regissör och vem kunde väl ana att han hade en sån begåvning i bakfickan? Trust är nämligen en bra film och är det någonting Schwimmer har lyckats med så är det att ta fram skådespelarnas naturlighet. Hela den traumatiserade familjen har en trovärdighet på hundra procent, till och med Clive Owen fungerar.

Att följa David Schwimmers resa som regissör ska bli spännande, liksom att se vad det blir av Liana Liberato. Det kan mycket väl bli något riktigt stort av dom båda.

13 svar på ”TRUST”

  1. Jag har också sett Trust (2010) och kan inte annat än hålla med dig i det du skriver (kanske lite spoilervarning för din text för de som inte sett filmen).

    Gillade filmen allt mer och det var skönt att den inte var så tillrättalagd som det brukar vara med sådana filmer. Och David Schimmer visar att han är en bättre regissör än skådespelare bara på en film. På gränsen mellan en stark trea och svag fyra faktiskt.

    1. Movies – Noir:
      Ja, hmmm, jag skrev kanske lite för mycket men då det mesta av det ändå står i filmbeskrivningen så tyckte jag inte det gjorde så mycket. Men jag kanske hade fel där?

    1. Plox:
      Visst är det! 🙂
      Fast det finns några andra varianter på poster också, men den här är finast tycker jag.

  2. Låter intressant, som en mindre ”self-affirming”-version av Hard Candy. Det vore väl för väl om Schwimmer har hittat sin plats i filmvärlden, för som skådis var det inte så mycket att hurra för. Eller också gjorde han bara ett osedvanligt dåligt jobb i The Pallbearer.

    1. Sofia:
      Jag tycker verkligen han är toppenbra i Vänner men han är så mycket Ross att han alltid blir Ross i allt han gör. Så det är nog smart att hålla sig bakom kameran 😉

Lämna ett svar till Micke Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.