TWO LOVERS

13 december, 2012

När Joaquin Phoenix visar sig på film då slutar min objektiva del av hjärnan att fungera.

Joaquin Phoenix har det där dom förenklat kallas ”det” men som lika gärna kan beskrivas som närvaro, begåvning, utstrålning och sexappeal förpackat i en manlig men ganska ordinär kropp och om jag kunde göra lustiga ljud genom näsborrarna av ren glädje skulle jag göra det. Eller gå bananas med den gamla favoriten hockeytutan. Eller bygga ett sandslott av spackel på vardagsrumsgolvet med hjälp av en röd spade, en gul badanka och några hyperaktiva dagisbarn.

Det här har ju ingenting med filmen i sig att göra men det har med mitt sätt att se på film att göra. Jag ska försöka förklara.

Ibland blir jag bara så jävla glad! Filmen jag tittar på behöver inte vara speciellt bra, det kan vara en liten scen som berör mig ända in i hjärteroten, det kan vara filmmusik som sätter sig som rosa bomull doppad i champagne i hörselgångarna och det kan vara en skådespelare som briljerar mitt i ett manus som egentligen är ganska torftigt. Just nu handlar glädjen om det sistnämnda. Joaquin Phoenix har precis visat mig att han på egna axlar kan bära en film trots att han har namnkunniga birollskollegor som Gwyneth Paltrow, Isabella Rossellini och Elias Koteas vid sin sida. Dom blir skuggfigurer. Dom blir den där otäcka citronskivan man alltid får i colan på krogen. Dom blir den svampliga dillkvisten på skagentoasten. Dom blir det där som blir över på pappret när man suddat ut en matematisk uträkning i affekt. Dom blir som dom där tio blågula fotbollsspelarna som är på plan när Zlatan gör fjärde målet på cykelspark. Joaquin Phoenix är helt enkelt alldeles tillräcklig precis som han är.

Leonard Kraditor (Phoenix) är mammas och pappas pojke. Han ställer upp för familjeföretaget så pass mycket att han går på dejt med dottern till den man som vill köpa deras företag. Mamma och pappa Kraditor tycker det är utmärkt och hejar på för glatta livet. Samtidigt får familjen en ny granne (Paltrow) som är vacker, känslomässigt bräcklig och tillsammans med en gift man. Leonard kan inte hålla sig borta från henne – heller – och brottas med sina känslor.

Historien är varken nyskapande eller särskilt intressant men med en rykande Phoenix i huvudrollen kan jag inte göra annat än att säga att filmen helt klart är sevärd – ändå. Han äger varenda scen. Och kanske mig litegrann. Jo, så är det nog, i alla fall i dessa nittio minuter.

{ 10 comments… read them below or add one }

Rebecca december 13, 2012 kl. 10:31

Kan bara hålla med.. En ganska blek film, såg den för ett par år sedan och kommer bara ihåg en sak eller eh, en viss skådespelare!

Jag kände samma sak när jag såg Thomas Vinterberg ”It´s all about love” med Phoenix och Claire Danes, inte särskilt bra film med 5,4 på IMDb men vad gör det när två av favoritskådespelarna är med i samma film.

Svara

Fiffi december 13, 2012 kl. 11:40

Rebecca:
It´s all about love har jag inte sett men nånting säger mig att det kommer bli ändring på det 🙂 Tack för tipset!

Svara

Sofia december 13, 2012 kl. 10:32

Så du dricker champagne med öronen, du? 😉

Svara

Fiffi december 13, 2012 kl. 11:40

Sofia:
Haha! Sån är jag.

Svara

Movies - Noir december 13, 2012 kl. 10:58

Tyckte den var bra, men inte jättebra. Den lyckades inte höja sig under sista delen, men fortfarande trevlig och sevärd film. Annars håller jag med om att Phoenix är filmens stjärna.

Jag gav Two Lovers en stark trea.

Svara

Fiffi december 13, 2012 kl. 11:41

Movies-Noir:
Trevlig är en bra beskrivning på filmen. Varken bra eller dålig men trevlig.

Svara

Snowangel december 13, 2012 kl. 20:52

1…I mean..I don´t speak dog.. 2..Leonard´s ”rap” i taxin 3.. Dansen till Moby..= A very happy Snowangel.

Svara

Fiffi december 13, 2012 kl. 21:04

Snowangel:
Så du gillade filmen? 🙂

Svara

filmitch december 15, 2012 kl. 18:52

Minns att jag gillade J.P men filmen var en grå deprimerande sak men som sagt sevärd för Jp:s insats.

Svara

Snowangel januari 1, 2013 kl. 23:10

🙂 Ha,ha..! Jaaa! Och framförallt ditt sätt att utrycka dig. Om både film och JP. Two Lovers är en underskattad film, som mår bra av både två och tre visningar ( kanske inte 23 som i mitt fall dock..;)

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: