VI

7 maj, 2013

Dom allra flesta vuxna människor kan säkert känna igen ett destruktivt förhållande när dom ser ett. Även om det kan vara svårt att se det när man är mitt inne i det själv så är det desto lättare att se det hos andra.

Tankar som “vad ser dom hos varandra egentligen, dom bråkar ju hela tiden” och “hen ser inte alls ut att må bra fast hen säger att livet är toppen” är vi nog många som tänkt om andra precis som att det går att hitta jobbiga scener ur sitt eget liv när man tittar i backspegeln. Det är den här igenkänningsfaktorn som jag tror är filmen Vi´s största tillgång.

Krister (Gustaf Skarsgård) och Ida (Anna Åström) är lärare och jobbar på samma skola. Utåt sett är dom som vilken man och kvinna som helst, det finns inget speciellt med nån utav dom, inget som sticker ut, inga direkta intressanta personligheter, inga extravaganta kläder eller hobbys, dom är helt enkelt som folk är mest eller som Sigge Eklund skulle ha sagt: fölk.

En okej man och en okej kvinna träffas, blir kära och flyttar ihop. Inget konstigt med det, sånt händer tusentals gånger dagligen. Det som också händer oftare än man kanske tror är att en helt okej man och en helt okej kvinna var för sig inte per automatik blir ett helt okej par. Många älskande par tar fram det bästa hos varandra men det finns också dom som tar fram det sämsta, som får den lilla otäcka Gollumen i hjärnan att väckas till liv och man vet inte varför.

På förhandsvisningen presenterade regissören Mani Maserrat själv filmen. Han beskrev den som “en skräckfilm om relationer”. Jag håller med till viss del även om jag tycker det är ett lite klantigt epitet att lägga på en film då jag tror att det borgar för besvikelse snarare än att man bara tittar på filmen med öppna ögon. Ordet skräckfilm ger (i alla fall mig) associationer till blod, klafs och ond bråd the-Hollywood-way-död och Vi är ingen sådan film. Vi är en film som med små och enkla medel visar hur ord och enkla handlingar kan vara helt förödande för en relation.

Men vad gäller Mani Maserrat så tror att han får kolla att passet är aktuellt och preppa en necessär för det kan bli åka av nu. Jag tror nämligen att Maserrat, Skarsgård, Åström och Vi kommer att göra uppmärksammade nedslag på många filmfestivaler världen över och jag tror att Vi blir för 2013 vad Äta sova dö var för 2012: en brutalt naken skildring av en verklighet många känner igen sig i. Att jag själv känslomässigt inte överrumplades av varken Äta sova dö eller Vi är en annan femma.

Vi är en osedvanligt närgången och naken film som kommer att kännas “genuint svensk” i mångas ögon. Det närmaste jag kommer i jämförelse är Jag är nyfiken gul från 1967 med en naken Lena Nyman och en naken Börje Ahlstedt i huvurollerna. Här är det en naken – och modig – Gustaf Skarsgård och en naken – och modig – Anna Åström som visar varenda millimeter av sina kroppar på bioduken och jag tror precis som Maserrat att publiken kommer delas i två läger, dom som verkligen gillar filmen och dom som verkligen inte gör det. Den är inte helt enkel att ta till sig och att dialogen bitvis haltar förvånar nog ingen som är van att se svensk film men det är ett fint hantverk och utomordentligt skådespeleri. Med beröm godkänt!

Jag såg filmen med Jojjenito-Johan, Fripps filmrevyer-Henke och Har du inte sett den-Johan. Klicka på namnen för att läsa deras tankar om filmen. Vill du se en intervju med Gustaf Skarsgård där han pratar om filmen så kan du klicka här (intervjun startar 4.46 in i programmet).

{ 11 comments… read them below or add one }

Henke maj 7, 2013 kl. 07:12

“fölk”. LOL

Jag glömde skriva det i min revy, men jag tror också att denna film kommer få vara med på många filmfestivaler. Om man skulle göra en film för att maximera antalet festivaler man skulle koma med på skulle resultatet mycket väl kunna bli denna film.

Svara

Fiffi maj 7, 2013 kl. 19:50

Henke:
Den ultimata festivalfilmen-från-litet-land-i-norr är den, det tycker jag nog 😉

Svara

Johan maj 7, 2013 kl. 07:16

Kändes inte nakenheten som att den bara fanns där för sensationen? Kanske bara är jag som är pryd. Fick lite samma känsla som när jag såg idioterna nästa.

Svara

Fiffi maj 7, 2013 kl. 19:51

Johan:
Mycket av den uppmärksamhet som filmen fått/kommer få beror – ju – på dessa nakenscener. Utan dom är filmen inget udda alls egentligen så visst är det smart att ha dessa med, det blir ju en snackisfilm om det hela.

Svara

Jojjenito maj 7, 2013 kl. 19:37

Hmm, intressant text. Gillar hur du använder hen här. Bra. Lustigt det där med att den kan bli en “festivalfilm”. Kul att man har sett nu innan den eventuella hajpen. Jag har ju svårt att se att den ska bli en sån där festivalfilm men kanske. Kan bli den där svenska “nakenfilmen”, precis som du är inne på när du jämför med Nyfiken gul.

Om nakenheten: För mig var nakenheten kanske inte jobbig men den tog lite fokus från det som filmen skulle berätta kanske. Till en början. Sen tyckte jag det bara var bra och gav en närhet/öppenhet på nåt sätt.

Svara

Fiffi maj 7, 2013 kl. 19:58

Jojjenito:
Utan den grafiska nakenheten skulle man nog aldrig känna att man kom “innanför skinnet” på huvudpersonerna så jag tycker nog också att dessa scener behövdes för filmen även om det blev väldigt – och ovanligt – närgånget.

Apropå hen. Filmer som denna skulle funka även om man vände på steken. Det känns liksom inte intressant om det är han eller hon (eller båda) som mår dåligt och som förgör och förstör relationen, det är människor i första hand, inte kön och såna historier växer inte på träd.

Svara

Jojjenito maj 7, 2013 kl. 20:48

Ja, jag håller med. Det var viktigt att komma in under (för)huden på huvudpersonerna.

Japp, precis, därför så bra med användningen av hen.

Svara

Fiffi maj 7, 2013 kl. 21:04

Jojjenito:
Hahahaha!!! Nu slog du (för)huden på spiken 😉

Svara

Johan maj 8, 2013 kl. 09:29

SNUSK! 🙁

Svara

Johan maj 8, 2013 kl. 09:31

Hade kanske varit lite intressantare om de vänt på steken. Den hade nog behövts skrivas om lite i vissa scener. Nakenheten känns som ett billigt knep isf. Tänk om de lyckades krypa in under huden med hjälp av välskrivet manus.

Svara

Fiffi maj 8, 2013 kl. 14:10

Johan:
Men var manuset så icke-välskrivet egentligen?

Svara

Leave a Comment

{ 4 trackbacks }

Previous post:

Next post: