WINTER´S BONE

14 januari, 2011

Det var ett bra tag sedan det kom en film som enade all världens recensenter i en hyllningskör så som denna film gjort. Riktigt länge sedan var det.

När sen mina vänner börjar knacka mig på axeln och säga ”Har du sett Winter´s bone än? Den är såååå bra” så blir jag ju självklart nyfiken på filmen som handlar om den 17-åriga tjejen Ree (Jennifer Lawrence) som tar hand om sina två småsyskon och sin sjuka mamma när pappan stuckit och pantsatt hela deras hem. Nu riskerar familjen att bli hemlös, det enda hon kan göra är att bege sig iväg och försöka hitta pappan. Död eller levande.

Nu är alltså filmen sedd, jag kan svara ”ja” på frågan mina kompisar ställer och min nyfikenhet är stillad.

Så, sällar jag mig till förståsigpåarna i tidningar och på TV? Tycker jag som mina filmälskande vänner? Nej, jag gör inte det.

Winter´s bone är total misär. Det är misär på precis alla fronter, bakom varje dörr, i varje byxben. Det är kargt och kallt och huttrigt, det är trasigt och kantstött. Känslan i filmen är ungefär lika glad och hejsanhoppsan som att bo i Norrland på vintern och det är total solförmörkelse och så kommer orkanen Katrina och gummistövlarna läcker, jag får tandlossning och barnen uppvisar klara tecken på hiv. Trots detta så blir jag inte engagerad och det är en skitskum känsla.

Jag kan inte låta bli att jämföra Winter´s bone med Frozen river, en film med om inte snarlikt tema så väl med samma känsla. Den filmen gjorde mig ledsen. Jag fick en klump i magen som inte ville släppa och jag tänker fortfarande på den ibland. När jag skriver detta är det bara ett par timmar sedan jag läste eftertexterna till Winter´s bone och jag har redan glömt filmen. Efter att jag skrivit detta kommer jag sannorlikt inte ägna filmen en enda mikrometer tankeverksamhet, inte förrän den får en massa priser på galor världen över och jag känner mig skitdum för att jag inte fattar grejen.

Tjugoåriga Jennifer Lawrence är en tjej vi kommer att få se mer av, om inte annat för att hon ser ut som en ung Cate Blanchett även i trasiga jeans. För mig var filmens behållning att få se att Laura Palmer inte var död eftersom Sheryl Lee hade en liten liten roll och henne har jag inte sett på länge.

Skådespelarna gjorde annars precis vad dom skulle, det är bara jag som inte tycker att det räcker ända fram.

{ 18 comments… read them below or add one }

Anonymous januari 14, 2011 kl. 21:07

Är det här en familjefilm? Något som vi alla 5 kan tycka om? (tonåringar på 13×2 och en 15åring) Blev något lockad av den nu när jag läste faktiskt. Precis som gubben blev när jag läste för honom. Låter som något som skulle passa oss.

Svara

f i f f i januari 14, 2011 kl. 22:30

Anonym:
Familjefilm…ja, kanske. Fast det är ju ingen Änglagård direkt.

Svara

Filmster januari 15, 2011 kl. 11:21

Hej, nu har jag startat filmbloggen Filmster.se! Där finns mängder av filmtips och det vore jätteroligt om du besökte den och berättade vad du tyckte om den! 🙂

Svara

Plox januari 15, 2011 kl. 12:21

Japp, håller med dig Fiffi – fint skådespel, men inte det där slaget i magen jag hade förväntat mig. Okej film, men inte i närheten av nämnda Frozen River.

Svara

Sofia januari 15, 2011 kl. 13:51

Vad intressant, med tanke på att "alla" har höjt den till skyarna. Jag kommer nog att ge mig på den så småningom ändå, trots att jag reagerade på Frozen River som du på Winter's Bone. Winter's Bone kanske är min Frozen River? 😉

Svara

Jojjenito januari 15, 2011 kl. 18:13

Jag såg också precis Winter's Bone på bio, och fick lite samma känsla som du, dvs inte speciellt mycket känsla. Fast eftersom jag är en sucker för white trash-filmer så gick jag ändå igång lite men det räckte bara till en trea. Fanns en del briljanta scener men däremellan lite segt. Kommer en recension så småningom.

Svara

f i f f i januari 15, 2011 kl. 21:20

Filmster:
Ska kolla in din blogg 🙂

Svara

f i f f i januari 15, 2011 kl. 21:21

Plox:
Det hjälper kanske inte direkt att se filmaffischer som är fullskitna med fyror och femmor från varenda tidning och recensent som existerar i detta land. Förväntningarna blir aningens höga. Definitivt FÖR höga denna gång.

Svara

f i f f i januari 15, 2011 kl. 21:22

Sofia:
Så kan det säkert bli. Kanske kan vara en idé att gå på bio nån kväll och ta reda på svaret? 😉

Svara

f i f f i januari 15, 2011 kl. 21:23

Jojjenito:
För mig, om white-trash-filmer ska funka, så måste det till något som ger mig en klump i magen och den här lyckades inte med det.

Svara

Lars januari 18, 2011 kl. 00:33

Efter en timme kände jag att jag lika gärna kunde lämna biosalen eftersom "jaha, så här lär filmen fortsätta".
Skådespeleriet ÄR bra , men handlingen/intrigen är ju hur platt som helst.
Manus med motsvarande intrig kan man skriva på en kvart med lite fantasi i skallen.
En tjej går omkring o letar efter information som hon inte får under 1 timme o 30 min.
Nähä inte där heller tänker hon o knackar på nästa dörr..nähä…osv
Man flirtar med "den sista färden" , och andra filmatiseringar om fattiga barn som tar hand om sina syskon, kryddat med lite Oliver Twistmisär.
Regissören vill skapa en känsla av bister verklighet och lyckas bra med det.
Filmen känns nästintill som en lågbudgetdokumentär
Och biobesökare är svältfödda på ett sådant cineastiskt grepp, och därför hajar nu också kritiker till o höjer denna platta film till skyarna, efter att antagligen ha sett >1000 filmer som inte känns äkta alls.
Jag ger den 2 bananer.

Svara

f i f f i januari 18, 2011 kl. 09:32

Lars:
Vi verkar ha fått en rätt snarlik känsla av filmen. 😀

Svara

Sara januari 20, 2011 kl. 12:46

fiffi – Svarade på ditt inlägg på Filmmedia, men jag vet inte om du såg det! Som sagt, trist att du inte gillade den. Filmen bygger ju egentligen uteslutande att man som åskådare knyter an starkt till huvudpersonen och hennes situation, redan från början. Jag gjorde det. Men om man inte gör det, kan jag förstå att filmen inte känns så speciell (jag har hört många som är rätt likgiltiga för den). Det är ett ganska riskabelt bygge Granik har gjort på det sättet egentligen, att lägga ett så starkt fokus.

http://filmmedia.se/2011/01/05/winters-bone-recension

Svara

f i f f i januari 20, 2011 kl. 17:55

Sara:
Det blir ju så ibland. Kritikerrosade filmer är ingen garanti för att filmen ska passa alla och just denna passade inte mig alls. Men jag är glad att den passade dig. Att hitta en film som man ser som en riktig höjdare är alltid häftigt.

Svara

Lars januari 21, 2011 kl. 21:27

Fiffi , Bara för vi tycker så lika är du välkommen att ,på fascistiskt vis,adda mig på facebook. 🙂
http://www.facebook.com/larsfk

Svara

f i f f i januari 22, 2011 kl. 08:43

Lars:
Fascistiskt eller inte, då jag vägrar vara med på Facebook så kan jag inte adda dig.
Men du kan ju alltid markera denna blogg som en favorit?! 🙂

Svara

Henke mars 12, 2011 kl. 21:16

Stopp och belägg! Heja Sara. Det är lika många belackare som inte gillar filmen bland dessa kommentarer som förståsigpåare i massmedia som gillar den… Mycket intressant. Hehe.

Winter's bone. En av 2010 års två bästa filmer…

http://fripp21.blogspot.com/2010/11/winters-bone-2010.html

Svara

f i f f i mars 12, 2011 kl. 23:40

Henke:
Läste din recension och du hyllar den ju verkligen 🙂 Visst är det häftigt när man springer på en fullpoängare men just i det här fallet håller jag inte med dig.

Svara

Leave a Comment

{ 2 trackbacks }

Previous post:

Next post: