ZERO DARK THIRTY

31 januari, 2013

Jag undrar om inte hela den här filmen är för Bin Laden-jakten vad första halvtimmen av Rädda Menige Ryan är för slaget vid Normandie. Jag har fan varit där! Jag har varit med! Helt fucking weird!

Filmer där slutet är givet och allmänt känt kan vara svåra att både göra och se på. Det kan vara knivigt att upprätthålla nerven, det som borde vara spännande kan lätt kännas blaskigt eftersom man då vet vem som dör strax före eftertexterna. Att Usama Bin Laden sköts i ett hus strax utanför Pakistans huvudstad i maj 2011 vet dom flesta av oss och dom som inte vet det och ser filmen kommer bli skönt överraskade. Om inte annat har jag spoilat hela grejen nu. F´låt.

Zero Dark Thirty är en film för alla som tror att enbart svartmuskiga män med skägg kan utföra onda handlingar. Den är en film för dom som tror att USA´s soldater är lammungar, att tortyr inte hör hemma i västerländskt tänkande och att kvinnor inte kan förändra världen. Det sista är verkligen sån jävla humbug att jag känner för att grumpa lite *gruuuumpppphhh* speciellt efter att ha sett Maya (Jessica Chastain) stå på sig med alla till buds stående medel (ibland enbart en röd tuschpenna men även pennor kan göra nytta). Regissören Kathryn Bigelow visar återigen att hon är ett ess när det kommer till actionfilmer i krigsmiljö för visst gillade jag The Hurt Locker men den är peanuts jämfört med den här.

Zero Dark Thirty höll mig i ett järngrepp från dom första minutrarna när inspelade telefonsamtal från 11 september 2001 var det enda som hördes mot en kolsvart bakgrund. Hjärnan fick arbeta, jag fick skapa mig egna bilder och ångestframkallande fantasier vilket ofta blir mycket värre än att se händelser i bild. 157 minuter senare andas jag och tiden bara sprang iväg. Det var tidig eftermiddag när jag gick in på biografen, det var kväll när jag kom ut och där emellan har jag varit på resande fot världen runt, jag har sprängts, skjutit, dödat, sörjt, äcklats, förvånats och faktiskt fnissat en hel del.

Det är ett smart drag att hålla alltför kända ansikten borta från filmen. Jessica Chastain är visserligen ett känt namn men hon är en skådespelande kameleont och kan se ut på många olika sätt i sina filmer trots att hon egentligen ser exakt likadan ut jämnt. Underligt det där. Nåja, Chastain är förutom några scener med Joel Edgerton dom enda skådisar som bör kännas igen – OM man inte råkar vara svensk. En av dom större rollerna har nämligen Fares Fares och jag får fortsätta min hissning av denne man som jag tycker bara blir bättre och bättre med åren. Han var bra i Snabba Cash II och han är bra här med. Väldigt mycket bra till och med!

I oktober förra året skrev jag om mina tankar angående kvinnor som äter – eller inte äter – på film. Jessica Chastain har med sin Maya gjort ett hästjobb i rätt riktning då hon nästan i Brad Pitt-tempo käkar sig genom filmen. Men självklart finns det ett men här. Maya stoppar nämligen mat i munnen, hon tuggar men hon sväljer inte och i scener när hon väl tuggar och sväljer får vi aldrig se vad det är hon äter på. Det kan tyckas som petitesser och ja, det är det nog, för hur som helst är det ett steg i rätt riktning mot att faktiskt kunna visa kvinnor på film som behöver föda för att överleva.

Om jag ska försöka förklara min magkänsla efter att ha sett filmen så känns det som att jag sett en RIKTIG film. Den är otroligt bra gjord, det är ett hantverk, det är väl spenderade fyrtio miljoner dollar och jag tror inte de finns någon som kommer sucka och vilja ha biljettpengarna tillbaka efter en helkväll på jakt efter Usama Bin Laden.

Jag känner mig snål för att jag inte drämmer till med en femma men tyvärr, det blir ingen fullpoängare även om det är nära. Det är en 4,8 på fiffilinoskalan och det är en film som definitivt kommer vara med när jag summerar mina favoriter från 2012.

{ 8 comments… read them below or add one }

Movies - Noir januari 31, 2013 kl. 16:08

Zero Dark Thirty är en mycket bra film. Men, den kommer inte falla alla i smaken. Personligen uppskattar jag den precis som du gör för att det är en riktig film, mycket välgjord och intressant hela vägen. The Hurt Locker vann en Oscar, men den var mer ojämn (även om topparna var riktigt bra). Den här är bättre på det mesta.

Än så länge är det här den bästa filmen från 2012 (och då har jag sett samtliga Oscarsnominerade filmer).

Svara

Fiffi februari 1, 2013 kl. 10:52

Movies-Noir:
Nej, det är ingen Notting Hill direkt, den kommer INTE falla alla i smaken. 😉

Svara

Jojjenito februari 7, 2013 kl. 22:10

Intressanta tankar. Berättar du på lördag varför du fnissade?

Jag hissar gärna Fares Fares. Så kul att se honom i den här filmen.

Bra att du stavar Usama på svenska också.

http://jojjenito.wordpress.com/2013/02/07/zero-dark-thirty/

Svara

Fiffi februari 8, 2013 kl. 08:48

Jojjenito:
Jag berättar gärna varför jag fnissade OM jag får hjälp av Joel att minnas för han fnissade/skrattade också. Fasiken, det är helt blankt nu. Måste se om filmen.

Svara

Jojjenito februari 8, 2013 kl. 09:20

Jag är ganska säker på varför Joel fnissade/skrattade. Det var samma sak som under Sinister.

Svara

Fiffi februari 8, 2013 kl. 09:26

Jojjenito:
Men….om samma sak gäller mig så bajsade jag alltså på mig under Zero Dark Thirty. Också.

Weird.
Märkte inget.

Svara

Sofia februari 8, 2013 kl. 05:36

Men visst sväljer hon ett par klunkar vin i alla fall? Om jag inte minns helt fel.

Svara

Fiffi februari 8, 2013 kl. 08:44

Sofia:
Är du säker på att hon inte spottade ut vinet i en liten bunke när kameran slocknat? 😉

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: