SOLSIDAN

9 december, 2017

När den populära TV-serien Solsidan blir film är det SJÄLVKLART att jag vill se den. Inte för att jag är något hardcorefan av serien MEN har jag lidit mig igenom Svensson, Svensson-filmen (pga gillade serien på 90-talet. Oklart varför dock) samt Reine och Mimmi i fjällen (pga gillade Tre Kronor, för övrigt detsamma som i förra parentesen) så känns det som att Solsidan har alla förutsättningar att lyckas betydligt bättre som film.

Och ja, det är helt sant. Solsidan ÄR en lyckad långfilm så tillvida att den går att se även om man inte har tok-koll på alla karaktärer och den har en egen berättelse som räcker för en hel långfilm. En välskriven sådan dessutom. Lägger man till riktigt bra skådespelarprestationer (där Felix Herngren sticker ut ordentligt och imponerar stort) så får man en svensk familjekomedi som verkligen gör skäl för namnet.

Filmen börjar med att Alex (Herngren) och Anna (Mia Skäringer) droppar chockbeskedet att dom ska skiljas för Fredde (Johan Rheborg) och Mickan (Josephine Bornebusch) på självaste julafton och därifrån skjuts pilar åt olika håll. Alex ensamhet i den sunkiga ungkarlslyan, Annas nyförälskelse med den vivida David (Henrik Schyffert), Ove Sundberg (Henrik Dorsin) som är rädd att bli lämnad av frun (Malin Cederblad) pga dåliga spermier, Fredde och Mickans unga son som påvisar personlighetsdrag av socialistisk karaktär och farfar Mauritz (Sven Wollter) som Fredde misstänker är den skyldige till detta.

Det blir en resa genom det många av oss skulle kalla vardagen men självklart är det twistat en aning. Ibland fnissar jag av igenkänning, ibland vrider jag mig i biofåtöljen av att vissa saker kommer för nära och när Ove är i bild vill jag bara gömma mig bakom en såndär hård sittkudde för barn. Många i salongen tänker dock tvärtom och skratten både mullrar och rullar när Ove dominerar i sina pinsamma scener. Lyckat, såklart. Att JAG inte tokskrattar betyder ingenting i sammanhanget. Jag FATTAR grejen, jag tycker bara att det är MER skämmigt än hysteriskt kul.

Summa summarum delar jag ut en mycket stark trea till Solsidan och jag undrar samtidigt: varför fick den inte juldagspremiär? Det här är verkligen en film för ALLA och den är det på ett BRA sätt. Hur ofta händer det?

 

{ 6 comments… read them below or add one }

Sofia december 11, 2017 kl. 18:41

Jag fattade ärligt talat inte hur Ove och Mauritz gick ihop, får man svar på det i TV-serien?

Svara

Fiffi december 12, 2017 kl. 21:17

Sofia:
Jag vet inte, har inte hundra koll på serien. Men å andra sidan fattar jag inte hur Ove och hans fru går ihop med nån. Inte ens med varandra. Stackars deras dotter…

Svara

Sofia december 14, 2017 kl. 10:58

Ja, vad SÄGER Ove egentligen till Marielle? 😉

Svara

Herr Bänk december 11, 2017 kl. 21:34

Den förtjänar nog typ nånting mellan tvåa och trea tror jag. Men det var en attans bra frågeställning. Juldagen hade ju varit en guldpremiär. Nu faller den bort lite grann eftersom alla är så tokupptagna av allt julstökeri och julklappsletande. 🙂

Svara

Moya december 12, 2017 kl. 01:08

Hur menar du med faller bort? Jag jobbar på SF och jag kan då säga att salongerna har varit fullsatta i stortsett varenda visning. Om det är det du syftar på… 🙂

Svara

Fiffi december 12, 2017 kl. 21:19

Herr Bänk:
I år verkar julpremiärerna ligga den 22:a istället för den 25:e men det hade nog inte spelat någon roll, Solsidan hade dragit massor med folk till biograferna även då 🙂

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: