A MIGHTY WIND

25 november, 2009

Christopher Guest kan ha en av filmhistoriens konstigaste CV på sitt samvete. Han har typ gjort allt, både som skådespelare och regissör, men det är som regissör han har vunnit mitt hjärta.

Jag undrar om det var som skådis i filmen This is Spinal Tap (1984) som han fick idéerna till sina två fullkomligt fantastiska filmer Best in show och A might wind.

Spinal Tap filmades som en låtsasdokumentär om ett hårdrocksband (Guests karaktär heter Nigel Tufnel i filmen) och precis som Best in show är en form av låtsasdokumentär om hundägare så är A mighty wind en fejkad dokumentär om några folkmusikgrupper på 60-talet som ska återförenas för en enda minneskonsert i New York då “the big daddy of folkmusik”, Irving Steinbloom, dött.

Det låter kanske beigt som tusan, men nej, mer det kan inte vara mer fel. En film mer underhållande än såhär, mysigare och med fler makalösa skådisar kan inte göras, inte i den här genren.

Christopher Guest har ett A-lag av skådespelare han gärna omger sig med: Harry Shearer, Eugene Levy, Jennifer Coolidge, Parker Posey, Catherine O´Hara, John Michael Higgins och Jane Lynch. Varje gång jag ser denna ensemble tillsammans blir jag alldeles rörd. Tänk, det finns riktiga skådespelare som livnär sig på att spela in film, alltså inte såna som Lindsay Lohan, Zac Efron och Kiera Knightly.

Det finns skådespelare som inte är med i varenda glassig tidning som existerar och som inte har sjuttioelva adoptivbarn eller mörka skvallerhemligheter i bagaget men som är ruskigt bra, ändå. Eller trots det. För i min värld är en skådis som jag inte vet allt om väldigt mycket mer intressant än en som viker ut sig högt och lågt. Nackdelen är att vanligt folk, såna som inte är lika nöriga som jag utan bryr sig mer om viktiga saker såsom pilates och hästhoppning än om film, inte har en aning om vilka dessa skådisar är och risken är alltså stor att filmen passerar obemärkt förbi.

Så, ett tips på nyårslöfte inför 2010: Jag ska se lite annan film än bara boxofficehöjdarna från USA. A mighty wind till exempel.

 

{ 5 comments… read them below or add one }

Sofia maj 14, 2010 kl. 07:29

Christopher Guest äger! Den här är riktigt bra även om jag tycker att den känns lite splittrad jämfört med min absoluta favorit: Best in Show. Det är liksom lite för många idéer som slåss om utrymmet — alla är dock givetvis briljanta.

Svara

f i f f i maj 14, 2010 kl. 10:21

Sofia:
Nu gillar inte just jag hundar, men Best in show är en kalasfilm.

Svara

Sofia maj 15, 2010 kl. 13:27

För oss som då har hund OCH varit på hundutställningar är den mitt i prick. Hundmänniskor är galna

Svara

f i f f i maj 15, 2010 kl. 13:52

Sofia:
Då är den kanske preciiiis som en dokumentär? ;D

Svara

Sofia maj 16, 2010 kl. 06:30

Tillräckligt nära för att man helst inte vill tänka på det 😉 Särskilt Weimaraner-paret — Posey och så killen som jag inte kommer ihåg vad han heter

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: