De skoningslösa

En prostituerad kvinna blir svårt knivskuren av en man som hade så liten snorre att han inte fixade att horan började fnissa när han drog ner byxorna.

Han skar henne så svårt att det först var oklart om hon skulle överleva eller inte, men det gjorde hon. Knivmannen klarade sig dock undan både döden och piskrapp mot att han skänkte fem hästar till bordellägarhalliken.

Det var ett rimligt straff tyckte sheriffen (Gene Hackman). Halliken hade ju ändå investerat en hel knippe dollars i jäntan, köpt bussbiljett och gett henne en plats på bordellen, klart det är gubben det är synd om som går miste om sin inkomst, inte kvinnan som förlorade sitt ansikte och därmed skönhet (och ja, det är klart kvinnosakskvinnan i mig skulle vilja gå bärsärk men det är ju liksom meningen med hela storyn).

Den knivskurnas horpolare på bordellen samlar unisont ihop sina surt förvärvade pengar och utfäster en belöning på 1000 dollar till den som dödar knivmannen och det är klart att ryktet går, den bonkas stenhårt på djungeltrumman så att nyheten sprids över dom öppna vidderna.

Bill Munny (Clint Eastwood) är en gammal änkling som bor med sina två små barn (kanske 12 och 10 år gamla på ett ungefär) på en liten gård i omarken. Han har varit en riktig tjuv, bandit och mördare i sina dagar men förändrades när han mötte sina barns mamma och lever nu ett stilla liv i lugn och ro.
Men när nyheten om jättebelöningen når honom sadlar han hästen, lämnar sina barn med orden ”vi ses om några veckor” och rider till sin gamle kompis Ned (Morgan Freeman) för att få med honom på döda-kvinnoskäraren-och-kofösarjäveln-och-tjäna-1000-dollars-äventyret.

De skoningslösa är liksom en vanlig cowboyfilm men vridet ett par varv. Det är en rätt kul film stundtals, jag fnissar lite när Bill inte kommer upp på hästen och när han lagt av sig och inte kan sjuta på en tomburk och blir alldeles frustrerad och löser problemet the-Clintan-way. Det är även en tänkvärd film som spelar på alla mina mänskliga strängar och jag borde egentligen bli jätteberörd men nej, det funkar inte riktigt på mig det här. Jag kan inte ta till mig vidder och cowboyboots och lägereldar och den där manly-man-mentaliteten hur mycket jag än försöker.

De skoningslösa fick fyra Oscars 1992 för bästa klippning, bästa regi (Clint Eastwood), bästa film och bästa manlige biroll (Gene Hackman) och trots att filmen långt ifrån är en personlig favorit så fattar jag att det är en BRA FILM och att det ibland är gott nog även för mig.

Klicka här för att se filmen direkt på Headweb.

15 svar på ”De skoningslösa”

  1. Ytterligare en Western-klassiker jag borde se, blev ändå lite ytterligare sugen av din text (vi kan väl i fortsättningen bara förutsätta att de är bra "som vanligt" 😉 trots din lite ljumma reaktion.

  2. Så som varande förtappad western-nörd kan jag bara stryka under på att detta är en väldigt bra film…och då är jag återhållsam….

  3. Sofia:
    Jag tycker det är en bra film men det är inte min _typ_ av film. Jag har således svårt att göra vågen men jag kan klappa händerna sådär som biljardpublik gör. 😉

  4. Din beskrivning väcker vaga minnen… jag tror att jag har sett nämnda film. Men eftersom jag inte har mer än svaga minnesbilder är det kanske dags att se om den. Tack för påminnelsen!

  5. BlueRoseCase:
    Eller så har du vaga minnen just för att filmen kanske inte var bra nog för en omtittning? 😉

  6. Ja..jag hade kunnat skriva "galet bra" eller "episkt snyggt" eller varför inte "Clint´s slutgiltiga uppgörelse med den gamla westernklyschan"…en toppfilm där de goda inte är så jäkla goda egentligen…

  7. EN av Clintans bästa, så långt är jag med. Jag diggar den svarta och kompromisslösa stämningen och hämndmotivet. Annars, tja, jag håller nog med om betygsättningen i stort. Den har också en del berättarmässiga svagheter.

  8. filmitch:
    Han har gjort så jäkla mycket som är kanooooon så jag personligen tycker inte det här är en av dom bästa, men jag är glad för din skull 😉

  9. D R-L:
    Jag tycker det var rätt modigt att ge den en Oscar för bästa film. Det känns rätt politiskt inkorrekt och skönt 🙂

  10. @Fiffi: Inte fasen vet jag om det var så himla modigt. Filmen kanske sticker av lite men Clintan får väl sägas vara ett ganska säkert kort vid det här laget, både skådespelar- och regissörsmässigt ('92)

  11. Det är helt sant. Det året vet jag inte om jag kan säga att konkurrensen i kategorin var stor eller liten. "The Crying Game" var säkert för kontroversiell, "Howards End" för få manly men. Däremot så borde ju "A Few Good Men" och eventuellt även "Scent of a Woman" ha varit gaska goda konkurrenter.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.