Nu är jag ÄNTLIGEN redo att lista förra årets bästa filmer. Som vanligt tycker jag det känns bäst att försöka hinna se så många av årets filmer som möjligt innan jag gör listan, så många av både dom stora OCH dom små (som jag sett fram emot).
Hur var då filmåret 2014? Helt okej skulle jag vilja påstå. För egen del är det tre filmer som sticker ut rejält men under pallplats finns det 15-20 filmer som brottas om övriga listplaceringar vilket är fler än vissa år men färre än andra.
Uppdaterad lista 2015-05-17: Wild åkte ur listan (plats 10)
10. Honeymoon
(Regi: Leigh Janiak)
En anspråkslös liten film som jag ofta tänker på, är det inte så pärlor växer fram? Jag upprepar det jag skrev i recensionen: Det känns som att manusförfattaren och regissören Leigh Janiak på nåt sätt uppfunnit hjulet igen med Honeymoon. Det känns som att han gjort en indievariant av Under the skin.
.
.
.
9. Boyhood
(Regi: Richard Linklater)
Många av oss lever våra liv i tron att vi inte är särskilt speciella. Vi gör i princip samma saker varje dag, jobbar, käkar, sover och försöker socialisera oss med andra i den mån vi orkar och hinner. Samtidigt känner vi nog oss unika innerst inne, det finns ju ingen klon därute, ingen som är precis som vi och som gått ens en meter i våra skor. Boyhood är den första filmen jag sett som sätter det vanliga livet – dig och mig och alla vi andra – på en pidestal och vinklar en spotlight mot den. Ingenting annorlunda händer, dagarna och åren knallar på, precis som för oss alla. En smått o-trolig film det här!
.
.
.
8. The Babadook
(Regi: Jennifer Kent)
DOOK! DOOK! Jag säger inget mer.
.
.
.
7. The Grand Budapest Hotel
(Regi: Wes Anderson)
Den första Wes Anderson-filmen som ger mig Pommac-bubblor i magen och som får mig att sitta och dum-le i biosalongen. Jag ville se om den direkt efteråt och jag ville omfamna mitt filmintresse som ibland – oftast – gör mig så glad men inte jätteofta SÅ glad som just då. Länge länge hade den en högre placering än sexa på listan, ja ända fram till senhösten låg den på första plats. Men sen kom dom. Dom andra höjdarna. En efter en efter en på en liten kälke genom skogen.
.
.
.
6. St. Vincent
(Regi: Theodore Melfi)
Grumpiga gubbar på film har man sett förut men jag tror inte jag sett grumpighet på det här sättet. Bill Murray är Vincent, en man det är både svårt och lätt att tycka om. Lite som med dom flesta av oss alltså. Filmen handlar liksom om det, i alla fall som jag ser det. Om livet. Om vem vi vill vara. Om hur vi vill leva. Om att vi ibland blir lite tufsiga när livet inte vill oss riktigt väl och det fina i att hitta en vän där man minst anar det.
.
.
.
5. The Skeleton Twins
(Regi: Craig Johnson)
På femte plats finns filmen som bjussade på årets mest hjärtvärmande scen. Kanske är det också filmen som överraskade mest skådespelarmässigt när både Kristen Wiig och Bill Hader visade att dom på alldeles ypperliga sätt kunde spela allvarsamma roller precis lika bra som roliga. Jag tycker väldigt väldigt mycket om den här filmen, den känns som en kär vän på nåt sätt.
.
.
.
4. The Judge
(Regi: David Dockin)
Och här är filmen som jag trodde skulle vara på ett visst sätt men som visade sig vara SÅ mycket mer. Jag tycker The Judge ”säljs in” helt fel. Jag tycker den har posters som luras, DVD-fodral som utstrålar att den är ett rättegångsdrama vilket-som-helst men det ÄR inte så. Men jag tror auran skrämmer bort en hel drös med presumtiva tittare som skulle älska filmen. Jag älskar rättegångsdramer, alltså kastade jag mig över den och trots att jag borde ha kunnat bli besviken blev det precis tvärtom. The Judge är som att köpa en mjukglass med chokladströssel och sen när man tuggat bort allt strössel och det bara är den där tradiga vita glassen kvar så ropar kioskägaren: ”Det är fri refill på strösslet, dubbeldoppa så mycket du vill!”. Och det gör man. Och man vill inte att glassen ska ta slut. Ja, precis så är The Judge. Glasklart?
.
.
.
3. Whiplash
(Regi: Damien Chazelle)
Om The Judge är mjuklass, vad är då Whiplash, mer än att vara en alldeles självklar trea på min lista? Alla tre medaljörerna är självklara, dom spelar i en helt egen liga. Samma liga som Miles Teller spelar i här. Trumslagarligan. Jävlar vad killen trummar alltså! Och Damien Chazelle, killen som skrivit och regisserat filmen, vad ska det bli av honom? Kommer han blir A One Hit Wonder eller har han fler storverk i bakfickan? Spännande tider väntar. Att Miles Teller kommer bli en av dom allra största står dock helt klart. Han har ”nåt”, lite samma ”nåt” som den gamla tidens skådespelare, som Gregory Peck, typ. Och J.K. Simmons. Vilken hjälte! Ja, inte i filmen kanske men annars.
.
.
.
2. Calvary
(Regi: John Michael McDonagh)
Vem hade kunnat tro att en skäggig präst i Brendan Gleeson gestaltning skulle kunna få mig så totalt på fall? Inte jag i alla fall. Att jag kärade ner mig i Calvary kom som en fullständig överraskning men en mycket trevlig sådan. Överraskningar är oftast det, trevliga, när det handlar om någonting bra. Historien är välskriven, filmen är vacker i färger och känsla och skådespelarna levererar, för att inte säga högpresterar. Och jag är fågeln i fågelholken med det bultande hjärtat som nästan vill sprängas i bröstkorgen. Vilken film! MAGI!
.
.
.
1. Nightcrawler
(Regi: Dan Gilroy)
Årets etta är lika självklar för mig som tvåan var given tvåa och trean en solklar trea. Nightcrawler är den enda filmen från 2014 som fått mig att applådera, gett mig träningsvärk fast jag satt still, fått mig att svettas på ryggen samt inspirerat mig till att tjata hål i huvudet på alla som efter visningen både ville och inte ville höra att ”JAG VILL INTE ÅKA HEM, VILL KÖRA BIL, JAG VILL KÖRA EN RÖÖÖÖÖD BIL JÄTTEFORT OCH NUUUUUU!!!”. Vilken sjujäklarns film det här är! Och Jake Gyllenhaal alltså, vilken sliskigt otäck haal jävel!
..
Bubblare: 99 Homes, Cold in July, Interstellar, Wild, Foxcatcher, Trans4mers, Min så kallade pappa, Draktränaren 2, Captain America: The Winter Soldier och The Amazing Spider-Man 2.
Lite fler filmbloggare har listat sina favoriter från 2014.
Oväntat att inte Interstellar fick plats, det hade jag nog gissat. Av filmerna på din lista som jag inte sett är jag mest nyfiken på Babadook och Whiplash samt möjligen The Judge.
Oväntat. I övrigt ber jag om att få återkomma efter jag har publicerat min egen lista. Vilket blir inom kort.
Inte helt oväntat noll överlapp med min lista. Men då har jag också bara sett fyra av filmerna. Om jag listade tio scener från året kanske Skeleton Twins skulle tvinga sig in också.
Klockrena pallplaceringar och mycket glädjande att The Babadook fick vara med. Honeymoon ska jag definitivt kolla upp!
Skön variation på listan. Sett samtliga utom Honeymoon, som jag faktiskt aldrig ens hört talas om. Så får ta mig en titt på den.
Hade nog orimligt höga förväntningar på The Skeleton Twins efter att nu hyllat den under Malmö Filmdagar. Tyckte nog inte den var sååå speciell, även om jag verkligen gillar Wiig.
The Judge, njee.
Men annars kan jag nog hålla med om att resterande filmer tillhör förra årets bästa. Inte minst då Nattkryparen, som även hos mig står lite i en klass för sig. Minst lika bra andra gången jag såg den och kan tänka mig att jag kommer att se den minst någon gång per år framöver. 🙂
@Sofia: Inte förvånad att Interstellar inte kom med. Den var ju nere och nosade på betyg 3 för Fiffi även om det väl blev en fyra till slut.
I övrigt ber jag att få återkomma. 🙂
Tre överlapp! Wild, Boy och Twins. Det är bra det.
Nightcrawler, Whiplash, Calvary och The Grand B hotel gillade jag också mer eller mindre.
Nu återstår bara för mig att se Babadook! 🙂
Henke:
Do it! Chansa! Försök! Kämpa! Blunda om du måste ibland. Jag tror du kan gilla The Babadook 🙂
Bara två överlapp den här gången, Nightcrawler och The Babadook. Jag har dock gått igenom alla förutom Calvary, Boyhood och St. Vincent på din lista!
Simon:
Då har du tre kanonfilmer att se fram emot. Speciellt Calvary 🙂