Fredagsfemman #209

5. What´s the catch med Domhnall Gleeson?

Okej, om vi ser till enbart dom tre senaste åren så har vi sett Domhnall Gleeson i dessa filmer: About Time, Frank, Calvary, Unbroken, Ex Machina, Brooklyn, Star Wars: The Force Awakens och The Revenant. Inga små fjösfilmer direkt. Men hur kommer det sig att denna – i mina ögon – måttligt habile aktör lyckas ro hem både huvudroller och tongivande biroller gång på gång på gång? Nån som fattar grejen med honom? Storheten? Alltså jag tycker inte han är helt usel, det är inte det jag säger, jag tycker bara han är alldeles för blek jämfört med rollerna han förväntas axla.

.

.

.

4. Chelsea Does

En riktigt skön komma-hem-från-jobbet-och-titta-med-ena-ögat-men-snart-sitter-man-i-soffan-med-en-kopp-kaffe-serie som finns på Netflix. Komikern Chelsea Handler testar grejer och ifrågasätter både det ena och det andra. Ytligt och djupt samtidigt – och roligt!

.

.

.

.

3. Nostalgifest med Arkiv X anno 2016

Det räcker att höra introt så är jag hemma. Jag tyckte så MYCKET om Arkiv X när det gick ”förr” och jag tycker om det nu också. Det är som om tiden stått…..still. Himla himla härligt!! Och synd att det bara är sex avsnitt.

.

.

.

.

2. Rocky Balboa

En sån superfin filmkaraktär han är egentligen, Rocky Balboa! Och vilken resa han startade 1976, Sylvester Stallone, när han skrev manuset till Rocky, lyckades få några snubbar med stålar att fatta grejen, vägrade se Burt Reynolds i rollen och stod på sig. Fick han inte spela rollen själv blev det ingen film. Fyrtio år har gått. Rocky är gammal nu men i filmen Creed är han inte bara äldre utan även BÄTTRE än någonsin! Det finns INGENTING som tyder på att NÅGON kan slå Stallone på fingrarna på Oscarsnatten. När han vinner ska jag liveblogga och dricka skumpa samtidigt och kanske gråta en skvätt. Så det så.

.

.

.

1. MELLOOOO!!!

Ett år går så fort, imorgon börjar det igen, Melodifestivalen! Årets sex bästa lördagar och dom radas upp som ett discoblinkande pärlband under årets mörkaste tid. Himla himla mysigt!!

.

.

.

 

12 svar på ”Fredagsfemman #209”

  1. 5. Jag GILLAR Domnhall Gleeson 🙂 Tycker dock att han kanske inte passar för riktigt alla de roller som du nämner, t.ex. spelade han över rätt kraftigt i Force Awakens, men passar perfekt in i sina roller i Brooklyn (nedtonad gentleman), Frank (blyg nörd som blommar ut) och Ex Machina (en blandning av gentleman och nörd). Konstig match-making mellan honom och Rachel McAdams i About time, helt klart. Kanske är det så att han lyckats pricka in rätt filmer de senaste åren – vilket ger skenet av att ”alla vill ha honom”. Skådisar är ju med i många filmer för att inte lägga alla ägg i en korg så att säga, och han har helt enkelt lyckats med detta?

    3. Har inte sett än, men bra alltså?

    2. Yeay! Den här gången är jag helt och hållet på din sida 🙂 Skriver om Rocky, originalet, på bloggen idag. När kommer din Creed-recension?

    1. Cecilia:
      5. Han har helt klart lyckats välja/få bra roller i bra filmer, det känns som han undvikit magplask helt vilket antagligen krävs både fingertoppskänsla, bra agenter och tur för att klara. Men ibland känns det som att han kanske haft lite….hybris. Typ i Star Wars och Revenant. Han är liksom för….okarismatisk….tycker jag och kompenserar det med överspel (i Star Wars) och ingenting (i Revenant). Men jag är glad att du gillar honom. Så får du ju se honom ofta. Och i mycket 😉

      3. Ojämna avsnitt (precis som det var ”då”) men underhållande och charmigt som tusan. Veckans TV-serie-höjdpunkt just nu (följer iofs bara denna ;))

      2. Den kommer imorgon 🙂 Och det är så COOLT att du gillar Creed! Yääääy!

  2. 5: Det magiska efternamnet Gleeson?
    3: Vi håller ju på att se om från scratch och visst är det charmigt, men attans vad ojämnt!
    2: Ska ses ikväll. Jag ser faktiskt fram emot det 🙂
    1: Yay…? 😉

    Trevlig helg!

    1. Sofia:
      5. Kan det vara så…fortfarande…att han glider fram på pappans namn? 😉
      2. Och nu ser jag fram emot din recension!
      1. Haha. Vilket hjärtligt ”Yay”! 😉

      Trevlig helg!

  3. 5. Hans största styrka är väl att han ger lite hjärta och närvaro åt potentiellt slätstrukna rollfigurer. T.ex. i Frank och Ex Machina är han ju bara åskådare med färgstarka karaktärer runt sig, men han lyckas ändå reagera och agera så att han ändå känns som en egen person och inte bara publikens personlighetslösa ombud. Star Wars och The Revenant faller uppenbarligen utanför de ramarna, men jag tycker att han fungerar bra ändå. Star Wars-rollen var antagligen ett misslyckande redan på idéstadiet och har mindre att göra med skådespelaren.

Lämna ett svar till David Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.