Fredagsfemman # 57 – Filmiska London

8 mars, 2013

5. Sökandet efter Sly´s aura på Planet Hollywood

Jag har besökt ett tjugotal Planet Hollywood-restauranger runt om i världen, lågt räknat. Varje gång har jag känt som ett spritt i kroppen, en känsla av att jag går i Sylvester Stallones fotspår. Att jag tittar på hans filmklipp, dricker hans milkshake och väljer bort hans ribs. Planet Hollywood i London har alltid legat mitt emellan Piccadilly Circus och Leicester Square, i en hörna omöjlig att missa. Det har varit en gigantiskt stor och påkostad restaurang med MASSVIS med filmiska memorabilia på väggar och tak. Nu har restaurangen flyttat, visserligen bara ett par kvarter bort men känslomässigt är det eoner emellan. Ny logga, ny meny, svinhög musik, blasé personal och en fjösig mängd prylar. Inte alls samma sak som förr. Kanske var detta sista gången jag besökte Planet Hollywood, kanske gick en era i graven nu? Kanske räckte det med tjugo år av ceasarsallad och världens godaste vaniljmilkshake? Kanske är dags att vidga sina vyer?

 

4. Känslan av att London Eye ska falla ner i Themsen

Har man sett någon film filmad från London det senaste 6-7 åren så är det svårt att inte ha fått en skymt av London Eye. Ibland har till och med katastrofen varit framme och det skyhöga hjulet har vält ner i Themsen. Varje gång jag kommer i närheten av London Eye ser jag Silversurfarn från Fantastiska Fyran komma flygande och nu senast mindes jag tillbaka till början av Harry Potter och Fenixorden. Hur som helst så är det en lika fascinerande tur varje gång. London är otroligt vacker från ovan.

 

 

3. Marvel 4D-bio på Madame Tussaud

Det finns väldigt mycket som har med film att göra på det där vaxkabinettet. Jag brukar inte tycka att det är SÅ spännande att titta på Hitchcock, Will Smith, Arnold Schwarzenegger och Jim Carrey men när det kommer till Marvelhjältarna då börjar hjärtat slå. Är det inte knepigt? Dom som faktiskt inte finns från början, dom som inte ens existerar, dom tycker jag är härliga att “se i verkligheten”, men att mäta mina underarmar mot Angelina Jolies är inte lika spännande, speciellt inte eftersom jag får ta till hennes lår för att hitta nåt ens i närheten att jämföra med. Nåja. Nu hade i alla fall vaxkabinettet utvecklats sen jag var där sist och ett besök på 4D-biografen ingick i biljettpriset. Filmen handlade till min stora lycka om Marvelhjältarna som går loss med alla sina superkrafter runt Buckingham Palace och jag njöt varenda sekund.

 

 

2. Harry Potter-museet

Jag har varit på Dumbledores kontor, jag har gått runt i skolans matsal, jag har banne mig trott att jag kan trolla. Jag blir så gråtmild av såna här ställen. Tänk att plast, fusk, effekter och kulisser kan få mina nerver i gungning såhär, det är galet. Men å andra sidan, här skrevs filmhistoria. Nåt annat kan man inte säga om Harry Potter-filmerna. Här har jag skrivit mer om besöket.

 

 

1. Leicester Square

Jag har alltså befunnit mig på annan ort, i en stad i världen som jag fullkomligt ÄLSKAR. I den här staden finns en plats, ett torg som har en alldeles speciellt plats i mitt hjärta. Här har jag suttit på en bänk och tittat på människor och filmaffischer i många många timmar sammanlagt i mitt liv och i dom närliggande biograferna har jag sett många många filmer genom åren. Det fanns en tid i världen då London var en stad till vilken jag åkte med tom resväska för att fylla den med (sjukt billiga) VHS-filmer som inte kommit ut i Sverige än. Den tiden är förbi av många anledningar men London är för mig en stad som alltid kommer att vara väldigt förknippad med film. Det må vara turistigt, det må vara kylslaget och ibland lite regnigt men när jag sitter där på bänken vid mitt älskade Leicester Square, kanske äter en glass, kanske tittar på nån duva som flaxat vilse eller en tulpan som försöker slå ut och jag är omgiven av biografer, jag känner auran av stora filmpremiärer, av filmstjärnor, av drömmar, av semester och av sköna biobesök då promenerande fötter får välbehövlig vila, ja då, DÅ känner jag riktig LYCKA. London, I love you och jag kommer snart tillbaka.

{ 12 comments… read them below or add one }

Sofia mars 8, 2013 kl. 09:53

5: Dags för en bekännelse: Jag har aldrig satt min fot på en Planet Hollywood. Är det för set nu, månne?
1: Delar din kärlek för staden även om den fått svår konkurrens på senare år av både Prag och Budapest. Leicester Sq är skönt men London för mig kommer alltid att vara lunch i insectivor-huset på London Zoo på bänken framför Prevosts ekorrar… Samt CAMRA-festivalen i augusti.

Svara

Fiffi mars 8, 2013 kl. 10:45

Sofia:
Planet Hollywood borde du kanske besöka EN gång i alla fall. Tycker jag då.

London Zoo har jag aldrig varit på. Jag och djur vettu 😉

Svara

Sofia mars 11, 2013 kl. 13:29

London Zoo borde du besöka EN gång i alla fall.
Tycker jag då 😉

Svara

Fiffi mars 13, 2013 kl. 06:37

Sofia:
Då får jag planera in det i nån framtida resa 🙂

Svara

Rebecca mars 8, 2013 kl. 15:07

Vilken fin kärleksförklaring till London! Jag har bara varit där två gånger konstigt nog men den senaste gången (för 1 1/2 år sedan) blev jag så förälskad.. Och jag åkte London Eye, en av många sevärdheter som på förhand kändes turistiska men som visade sig vara fantastiska! Jag hoppas på en weekend till London snart igen men det blir nog Barcelona först (i sommar).

Svara

Fiffi mars 8, 2013 kl. 15:15

Rebecca:
Härligt med en Londonweekend! Mer sånt! Jag vill också, det är en sån enastående mysig stad 🙂

Svara

filmitch mars 10, 2013 kl. 17:26

har varit i London mga ggr och jag tröttnar aldrig. Tillsammans med Stockholm hör den till mina favoritstäder.
Testat afternoon tea? Mkt avslappnat och trevligt.
Till Rebecca håll i plånboken när du åker till Barcelona 🙁
Trevlig stad dock.

Svara

Fiffi mars 10, 2013 kl. 19:26

filmitch:
Afternoon tea är sååå mysigt!!! 🙁

Svara

Sofia mars 11, 2013 kl. 13:30

Lyckligtvis finns det många utmärkta Afternoon Teas att klippa även hemma i Svedala…

Svara

Fiffi mars 13, 2013 kl. 06:39

Sofia:
Såna är jag dumt nog väldigt dålig på att hitta.

Svara

filmitch mars 10, 2013 kl. 22:11

Speciellt om ngn spelar harpa – var så stillsamt och relaxerande att jag nästan somnade. Frun fick påminna mig om att vi inte var hemma.

Svara

Fiffi mars 10, 2013 kl. 22:14

filmitch:
Just harpan har jag missat i London. Får leta upp en nästa gång 🙂 Men jag förstår vad du menar, det var en harpaspelare i frukostmatsalen på hotellet jag bodde på i Warsawa. Somnade nästan med huvudet i filmjölken 😉

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: