FRIENDS WITH KIDS

17 augusti, 2012

Jag var liksom lite Alfons Åberg den kvällen.

Jag tänkte att jag skulle lägga mig, jag skulle bara titta liiite på film först. Kanske titta på första halvtimmen och sen se resten imorgon när jag är lite piggare? Jag är ju inte dum i huvudet, jag VET att jag behöver sova, måste sova om klockan närmar sig midnatt och alarmet ringer 06.15. Jag fattar! Hallåååå, kom igen! Jag skulle ju bara titta lite, börja titta, liksom nosa på filmen och sen stänga av. Lukta på den hembakade banankakan, kanske smaka lite på ett hörn och sen spotta ut resten. Skitlätt, jag har gjort det förr, jag kan den grejen, vet precis hur man gör.

Men vad mysig den är tänker jag efter första tjugo minutrarna och skiter lite i både morgondagen och Alfons för en stund. Vilken skön film. Jag fnissar och mår alldeles bra. Ett kompisgäng på sex personer, två par plus Julie som är den eviga singeln (Jennifer Westfeldt) och Jason som avverkar damer på löpande band (Adam Scott) befinner sig både mitt i livet och vid ett bord mitt i en restaurang. Efter en högljudd diskussion om hur fan man är funtad som förälder när man tar med sig barn på en dyr fin restaurang släpper det ena paret bomben: Vi ska ha barn!

Paret som är först ut att skaffa barn är Leslie och Alex (Bridesmaidsstjärnorna Maya Rudolph och Chris O´Dowd), paret som är tvåa ut är Ben och Missy (Jon Hamm och Kristen Wiig) och sen är det Julie och Jason som aldrig verkar hitta nån presumtiv mamma/pappa till deras framtida barn. Så, dom bestämmer sig för att skaffa barn med varandra. Vad kan passa bättre, dom är ju ändå bästa vänner?

Fan, klockan är snart ett. Jag ska upp om fem timmar och det är nästan en timme kvar av filmen. Meeeeh, jag ska bara titta liiite mer, jag tänker inte alls titta klart, herregud hur korkad tror du att jag är? Men man blir liksom pigg av att fnissa och filmen är ju sådär perfekt med skön musik och karaktärer som är både snygga och fula och snälla och dumma och helt jävla fel och jättebra samtidigt. Alltså alla karaktärerna är det, sådär som du är och jag är. Bra ibland och dåliga ibland. Sådär som alla människor är, det är ju det som gör oss alla intressanta och det är det som många filmer i den här genren misslyckas med. Det gör inget att det visas lite snor, fulgråt, trasighet och att folk gör tokiga val, det är bra, heja sånt!

Jennifer Westfeldt som spelar huvudrollen i filmen även skrivit manus och regisserat den. Wohooooo säger jag, snyggt gjort, verkligen! Friends with kids är nämligen en såndär film som inte tar (eller får) jättestor plats i massmedia men som kommer att leta sig fram till sin publik på andra sätt. Det är en film som kommer hålla länge, som jag kommer se om många gånger och som – AJ FAAAN DÅ – klockan är typ TVÅ nu och här sitter jag och skriver alldeles frustande och rabies-salivig runt munnen.

Jag tycker ju bara att det var en sån jättemysig filmstund, okej, det är mitt i natten och jag kommer se ut och bete mig som en statist ur The night of the living dead på jobbet imorgon men hey, spela roll, I´m worth it!

När Alfons Åberg sa jag ska bara så var han en litet barn. Jag är vuxen, jag kan ska bara hur mycket jag vill för jag är vuxen och tar ansvar för mina handlingar precis som Julie och Jason tar ansvar för sina. Så nu tänker jag se om filmen och sen åker jag direkt till jobbet. Ska bara hämta ett glas mjölk först.

{ 9 comments… read them below or add one }

Pladd augusti 17, 2012 kl. 17:04

Haha, en recension på klassiskt Fiffi-vis. Underhållande! 🙂

Jag var nära på att se den här här om dagen också, men valde till slut den Jane Eyre i stället. Jag gjorde nog fel val, för den var seg som sirap. Det får bli den här nästa gång jag besöker Voddler.

Svara

Fiffi augusti 18, 2012 kl. 08:56

Pladd:
Kul att du tyckte texten var underhållande men den är peanuts jämfört med filmen – om du ser den när du är på rätt humör. Känner du för Jean-Claude van Damme – se den inte. Känner du för blottlagda tarmsystem och blodsprut – se den inte. Känner du för myselipyskärleksdramakomedi – kasta dig över den!

Svara

Joseph augusti 17, 2012 kl. 17:40

Eller hur? Jag tyckte typ exakt likadant i min recension: http://xn--mllan-jua.nu/recension/friends-with-kids/

Svara

Fiffi augusti 18, 2012 kl. 08:56

Joseph:
Det var typ två personer samma tanke 🙂

Svara

Sofia augusti 18, 2012 kl. 13:31

Heh, kvällsjaget tar _aldrig_ ansvar för morgonjaget. Morgonjaget är kvällsjagets bitch.

Svara

Fiffi augusti 18, 2012 kl. 23:20

Sofia:
Är det så? 😉

Svara

Sofia augusti 20, 2012 kl. 05:03

Den som kommer först har alltid fördel

Svara

filmitch augusti 19, 2012 kl. 21:02

Kan filmen klassas som romcom dvs moraliska budskap om trohet och kärnfamiljen samt ett “tal” i slutet av filmen? Om inte verkar den vara ngt att se.

Svara

Fiffi augusti 19, 2012 kl. 21:05

filmitch:
Jag tror att filmen klassas som en romcom av alla som inte har sett den. Visst är den bitvis rolig och visst handlar den om kärlek men inte alls på det där sättet vi är så vana vid i den här genren. Frågor om kärnfamiljen vänds och vrids på och det finns inga givna svar och definitivt inga pekpinnar. Jag tror den är rätt safe, du kan nog ge den en chans 😉

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: