GONE BABY GONE

Gone Baby Gone har ända sedan den kom varit en film jag hållit mellan tummen och pekfingret på armlängds avstånd med en klädnypa över näsryggen. Lite som en välfylld blöja. Jag har på ett ganska osunt sätt avskytt den som pesten. Ben Affleck regisserar och hans bror Casey spelar huvudrollen och allting med filmen fullkomligt osar tarmrensningsprodukt.

Men så såg jag The Town och blev fullständigt knockad. Så såg jag Argo och blev inte lika begeistrad – men nästan. Hur som helst så gav dessa två filmer i regi av Ben Affleck mersmak nog för att jag skulle både våga och vilja sätta tänder och ögon i Gone Baby Gone. Så så fick det bli.

Filmen utspelar sig i dom inte helt trevliga områdena i Boston. Det är smutsigt, segregerat och eländigt och en fyraårig flicka försvinner från sin familj, en familj bestående av en drogmissbrukande mamma som det är svårt att tycka om. Medierna går bananas och skriver spaltmeter om försvinnandet men det hjälper inte, flickan kommer inte tillrätta. Flickans moster får liksom nog och anlitar privatdetektiven Patrick Kenzie (Casey Affleck) som hon hoppas ska kunna se på fallet med nya ögon. Och det gör han. Nya och fräscha ögon som gör att han ser utanför lådan och hittar ledtrådar som gör att filmen svajar både hit och dit, lite som en optimistjolle på Atlanten.

Filmen svajar i handling men inte alls i utförande, den är schysst filmad och har ett bra tempo från start till mål. Min fördom att Casey Affleck skulle dra ner filmen i dyn besannades till viss del, jag tycker fortfarande att han är ett mycket svagt kort i en rollista vilken-som-helst och han klarar definitivt inte av att bära en huvudroll på sina axlar. Kanske även han skulle prova på att regissera istället?

Övriga skådespelare – Michelle Monaghan, Morgan Freeman, Ed Harris (med flera) – hjälper filmen att bli helt okej, kanske även med ett plus i kanten men någon The Town är den inte. Inte för mig. Däremot skulle jag gärna se om den om nåt år eller två. Kanske växer den vid en omtitt? Nånting säger mig att det kan bli så.

14 svar på ”GONE BABY GONE”

  1. Det var som tusan, jag hade nog satt en peng på att du skulle ha sett denna för länge sedan. Men det är klart, med svårartad Affleck-aversion är den svår att välja 😀 Kompetent gjord men inte så mycket mer tyckte jag. Behöver jag säga att boken var bättre? 😉 Just det där att göra mamman till en riktigt osympatisk karaktär ger det hela en intressant vinkel.

    1. Sofia:
      Haha, jadu, det finns en del såna här ”måstefilmer” som jag medvetet undvikit men det kommer en dag då även dessa hamnar i spelaren 🙂
      Jag kan tro att boken var bättre, att den var mycket bra till och med. Det är ju en spännande historia.

  2. Jag såg om Gone Baby Gone och tyckte den blev bättre, så helt omöjligt är det inte att så även blir fallet hos dig. Den kunde dock ha varit bättre utan Casey och med en lite annan utgång. Stör mig helt klart på Casey, även om det är värre i t.ex. Jesse James om jag inte missminner mig.

    The Town 4/5
    Gone Baby Gone +3/5
    Argo 3/5

  3. Själv tycker jag att Gone Baby Gone är Afflecks bästa film som regissör, vilket säger en hel del då jag gillar alla tre filmerna väldigt mycket. Den är spännande, tänkvärd och väldigt vacker på något sätt. Sen har jag ju inga problem med Casey heller 😉 Håller dock med om att handlingen svajar lite, intrigen känns lite överkonstruerad.

    1. Viktor:
      Såg du Gone Baby Gone innan du såg The Town och Argo? Jag tror nämligen att jag kaaanske skulle ha tyckt aningens mer om den här filmen om jag sett den före The Town. Fasiken, The Town är verkligen GRYM!

    1. Jojjenito:
      Min syn på saken: Casey Affleck fick huvudrollen tilldelad sig (pga bror), en huvudroll han bär på sina axlar men axlarna är för veka och rollen trillar av. Hade han haft kralliga axlar och fått huvudrollen pga begåvning och inte svågerpolitik hade han fixat rollen alldeles perfekt OCH då haft även filmen på sina axlar. Nu kan han inte ha filmen där, nu läggs filmen på dom andras axlar istället. 🙂

  4. Smart, välspelad o välregisserad film. Tyckte mycket om den. Inte minst för Casey Affleck , som bara växer o växer…ingen svågerpolitik där inte! Bara en talangfull skådespelare vars år helt klart ser ut att bli 2013 (Ain´t Them Bodies Saints)

    1. Snowangel:
      Hundraprocent svågerpolitik. Inte en chans att Casey knipit rollen om någon annan människa på jorden regisserat filmen. Punkt.

      😉

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.