Hobert-helg: ÖGAT

1 oktober, 2011

Den eviga singelkvinnan Ingrid (Lena Endre), den rättrådiga och modiga barnmorskan från Spring för livet, har träffat en man. Fredrik (Samuel Fröler) är en svärmorsdröm personifierad. Han är generös, han är snygg, han är rik som ett troll efter att ha uppfunnit en slags kamera/bevakningssystem som kan användas i rör och tunnlar och det kanske viktigaste: han är upp över öronen TOKFÖRÄLSKAD i Ingrid.

Fredrik bjuder in alla deras vänner och bekanta på fest i sitt slottsliknande hus och överraskar Ingrid till middagen med förlovning. Alla jublar och Ingrid och Fredrik mest av dom alla. Morgonen efter vaknar Ingrid sådär bubbellycklig i magen som man kan vara när alla bitar i livet liksom fallit på plats. Hon går ut i köket, ser att kaffebryggaren är påsatt och genom fönstret ser hon Fredrik i sin Volvo burna iväg i en himla fart. Hon har ingen aning om var han tar vägen och på kvällen när dom ska gå teater med Catti (Camilla Lundén) och Mick (Göran Stangertz) dyker Fredrik inte upp. Väl hemma igen blir hon mött av polisen och en präst. Fredriks skor och plånbok har hittats på danmarksfärjan. Han har hoppat. Han har tagit livet av sig.

Ingrids liv rämnar, såklart. Hon sörjer på ett sätt man inte önskar sin värsta fiende och det är svårt för Catti och Mick att veta vad dom ska göra för att hjälpa henne. Så dyker ett VHS-band upp i Micks brevlåda. En film föreställande Mick och Ingrid, filmad i Fredriks hem efter hans död.

Ögat handlar om dödssynden avund förklädd i svartsjukans illaluktande underkläder. Hur mycket koll kan jag ha – ska jag ha – på någon annan människa? Kan jag veta ALLT om någon annan och måste jag det för att våga släppa in någon i mitt liv?

Det är ganska stora och viktiga frågeställningar som poppar upp i skallen när jag ser filmen men vid halvtid (ungefär) händer det något. Filmen liksom….dör. Jag börjar reta mig på uppenbara fel, till exempel så stör jag mig som fan på att en vuxen man kan gömma sig under ett litet litet bort med spetsduk utan att bli upptäckt och det är fler såna alldeles för enkla missar i filmen som gör att spänningen och filmmagin försvinner och jag blir en analyserande nörd i soffan istället för en nagelbitande cineast.

Skådisarna är över lag och precis som vanligt bra men Samuel Fröler pendlar mellan lysande och skrattretande överspel. Richard Hobert själv har tagit fram alla sina filmiska Hitchcock-kunskaper och försökt göra en klassisk thriller. Han lyckas i mycket med misslyckas med detaljer. I en riktig Hitchcock-film finns inga missar, det finns inte utrymme för det. Utan dessa klantigheter hade betyget blivit högre för det ÄR bitvis spännande men jag köper inte larvigt ologiska luckor och rena dumheter, inte i denna typ av film.

{ 8 comments… read them below or add one }

Movies - Noir oktober 1, 2011 kl. 16:00

Hmm, denna har jag faktiskt för mig att jag sett en gång i tiden. Visades på TV någon dag. Minns inte mycket så har svårt att säga vad jag tyckte 😉 Lämnade uppenbarligen inga direkta spår efter sig…

Svara

Fiffi oktober 2, 2011 kl. 02:18

Movies-Noir:
Visst har den gått på TV ett par varv och det är kanske ingen film som ger varken bestående men eller minnen men såååå dålig är den inte 😉

Svara

Sofia oktober 2, 2011 kl. 09:12

Kan bara haka på intigheten, först när jag läste din text insåg jag att jag faktiskt också sett den, trots att jag var övertygad om motsatsen.

Svara

Fiffi oktober 2, 2011 kl. 11:57

Sofia:
Du mindes alltså inte ens Samuel Fröler? 😉

Svara

Sofia oktober 3, 2011 kl. 05:45

Svårt att säga, jag vet ju att han var med i filmen men något direkt minne kan jag inte påstå att jag har. Det var den där bilden du gav av grejorna på färjan som triggade minnet…

Svara

Fiffi oktober 3, 2011 kl. 08:07

Sofia:
Så han lever inte på sina gamla Skärgårdsdoktorn-intryck hos dig med andra ord? Du får ingen känsla av grå grovstickade tröjor och höstmys när du ser honom? 😉

Svara

Sofia oktober 3, 2011 kl. 10:18

Skärgårds….vadå? 😉

Svara

Movies - Noir oktober 2, 2011 kl. 16:52

Jag minns att jag sett den och dålig tyckte jag nog inte den var, men inte heller något utöver det vanliga om man säger så 😉

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: