HORRIBLE BOSSES

15 oktober, 2011

Dom tre polarna Dale (Charlie Day), Nick (Jason Bateman) och Kurt (Jason Sudeikis) har inte enbart sin vänskap gemensamt, dom har alla tre absolut vidriga chefer. Nu snackar vi inte bara om människor som hamnat på fel plats i livet och därför inte fixar att leda ett företag, det här är psykopater, galningar, idioter som beter sig som avskum och speciellt mot sina anställda.

Nick jobbar åt David Harken (Kevin Spacey). Han har slavat på sitt jobb i åtta år med en chefspost och eget kontor som den stora hägringen men givetvis snuvar Harken honom på jobbet. Dale är tandsköterska och jobbar åt tandläkaren Julia Harris (Jennifer Aniston), en kvinna som tagit sexuella trakasserier på jobbet till sitt hjärta och jobbar stenhårt på att utveckla detta till en konst, med Dale som försökskanin.

Kurt hade världens schysstaste chef (Donald Sutherland) tills han fick en hjärtattack och dog och firman ärvdes av sonen, den mest psykiskt instabila, totalt obildade och knarkige man världens skådat (Colin Farrell) som DESSUTOM har en Robin Hood-frisyr som borde ha gett frisör-och-sminkfolket på filminspelningen det dagliga gapskrattet.

Nick, Dale och Kurt kommer i alla fall på att den enda lösningen på deras problem är att ha ihjäl sina chefer. Jaja, det är inte speciellt genomtänkt eller verklighetstroget eller någonting alls men det är ganska kul faktiskt. Ganska. Det kunde ha varit väldigt mycket roligare men det är precis sådär trivsamt puttrigt och fnissigt filmen igenom men det blir aldrig hysteriskt. Inga knasbolleskratt som inte slutar, inga gråtande ögon, inga kramper i mungiporna MEN det gör inget tycker jag. Det är en samling karaktärer spelade av skådisar i yppersta världsklass, vad tusan ska jag gnälla på? Att historien är ojämn? Ja det är den men samtidigt pendlar den inte mellan 5:a och 1:a utan mellan en stark 4:a och en stark 2:a och det är inte tokigt alls.

Charlie Day (som spelade den störsköna polaren i Going the distance) är verkligen precis det komiska geni jag skrivit om förut här på bloggen MEN hur mycket geni han än är så är han begåvad med rösten från helvetet och när han är med så mycket i bild som här och när han pratar så oavbrutet som han gör här så kan det bli aaaaaningens too much av Charlie Day.

Jason Bateman är en personlig favorit (som alltid) och Jason Sudeikis är jättebra på att spela vanlig snubbe som är humoristisk på ett ganska subtilt sätt men det är Jennifer Aniston som får mig att göra vågen – naken – i soffan. SATAN så befriande det är att få se henne i en helt annan roll än den snälla girl-next-door-typen hon alltid spelar, hon har till och med LUGG här! Såg hon sämre ut skulle man/jag/alla med lätthet kalla henne tantslusk, gummluder, vidrig kärring (osv osv) men hennes oklanderliga utseende gör att hon klarar sig, hon blir en sexy babe fast med en äcklig övergreppstwist. Det hade aldrig funkat om hon var snubbe.

[film4fucksake har skrivit om filmen här och Movies-Noir har skrivit sina åsikter här.]

 

{ 6 comments… read them below or add one }

Movies - Noir oktober 15, 2011 kl. 19:18

Håller med i det mesta du skriver, tyckte inte heller filmen var hysteriskt rolig, men fungerar bra som underhållning för stunden. Många karaktärer och ett bra tempo rakt igenom. Och håller med om Jennifer Aniston, skönt att se henne i en lite annorlunda roll som hon även funkar i.

Svara

fiffi oktober 16, 2011 kl. 00:03

Movies-Noir:
Det måste ha varit svinkul för henne att spela den där rollen och få vara sådär överdriven och utåtagerande för en gångs skull. Hon gör det dessutom kalasbra och jag hoppas att det inte är sista gången vi får se henne i nån annorlunda roll. Hon kan ju. 🙂

Svara

filmitch oktober 16, 2011 kl. 02:08

Jovars helt ok film men jag trodde den skulle vara liiite roligare, men jag är mycket svårcharmad när det rör sig om komedier.

Svara

Fiffi oktober 16, 2011 kl. 10:14

filmitch:
Fast med den här laguppställningen är det självklart att man tror att filmen ska vara SUUUUPERKUL, kanske den roligaste av dom alla och det är den ju inte.

Svara

Pladd oktober 16, 2011 kl. 02:47

Jag trodde det var ännu en standardroll för Aniston. Jag hade alltså fel, men då har jag en anledning att se filmen. Inte illa. 🙂

Svara

Fiffi oktober 16, 2011 kl. 10:16

Pladd:
Det här är en nollprocentig Aniston-standardroll och filmen är helt klart sevärd även om du enbart ser den pga henne. 🙂

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: