Katastroffilmstisdag: THE DAY AFTER TOMORROW

21 juni, 2011

Roland Emmerich är en kille som kan det här med katastrofer på film.

Nu återvänder han ännu en gång till New York, staden som verkar ha gjort honom riktigt jävla illa nångång i barndomen. I Independence day var det utomjordingar som demolerade staden, i Godzilla var det ett japanskt muterat monster som la ägg i Madison Square Garden och nu kommer istiden till Amerika och även om det blir kallt som tusan i många städer over there så är det New York som är centrum, navet liksom, Staden med stort S, helvetet på jorden.

Jack (Dennis Quaid) är klimatforskare och pappa till Sam (Jake Gyllenhaal). Att han är en frånvarande och rätt kass farsa står klart ganska snart och där har vi en av fördelarna med Roland Emmerich-filmer: historierna är inte bråddjupa direkt och alla relationers plus och minus skrivs oss på näsan så vi inte ska missa nåt. Till och med amerikaner ska kunna slappna av i biofåtöljen och låta cellen vila.

Alla katastroffilmers måste-ingredienser finns med här: föräldrars sentimentalitet och ork att flytta berg för att rädda sitt barn  (fast i detta fallet är det Jack som går från typ Washington till New York iförd snöskor i 120 minus), storsvulna vyer över raserade städer, ungdomlig förälskelse, en hund och som grädde på moset: en cancersjuk pojke. Ovanpå allt detta kan du plussa civil olydnad i stora format då bibliotekets böcker används som ved!  Vojne, vojne, DÅ är det verkligen ILLA!

The day after tomorrow är en sån film som faktiskt går att se i reklamfinansierade kanaler då varken reklamen i sig eller en långpratade ringande släkting gör någon direkt skada. Det är en lättsam och rätt underhållande axelryckning, inget mer än så.

 

{ 11 comments… read them below or add one }

Henke juni 21, 2011 kl. 09:54

Jag håller helt med din analys och magkänsla. En solklar tvåa alltså. Vad fick dig att höja betyget ett snäpp? Crush on Dennis Quaid? eller JG?

Fånigaste scen: Helikoptrarna som fryser ihjäl uppe i luften.
Mäktigaste scen: När oljetankern kom glidande in längs gatorna på Manhattan.

Svara

Fiffi juni 21, 2011 kl. 12:00

Henke:
Jag kan inte ge den en tvåa då det är en film jag sett X antal gånger. Filmer som jag ger en tvåa ser jag helst inte/ytterst sällan om.
Så det beror inte på vare sig Quaid eller Gyllenhaal. 😉

Svara

Henke juni 21, 2011 kl. 17:07

Japp, helt enig. En film som man kan se om flera gånger är helt klart rekommenderbar, vilket är en måttstock för min trea. Frid.

Svara

fiffi juni 22, 2011 kl. 00:15

Henke:
Tur att vi är eniga 🙂

Svara

filmitch juni 22, 2011 kl. 12:02

Den här är en av de bättre Emmericharna. Inte för pompös, inte för smetig och faktiskt lite spännande. jag gillar när man vet att katastrofen är på G men JG har ingen susning. Man blir lite småfjantig och sitter oj oj oj kommer han att hinna? JG och DQ lyfter filmen har också sett den X antal ggr. Välförtjänt betyg.

Svara

fiffi juni 22, 2011 kl. 15:58

filmitch:
Så du tycker (om jag läser mellan raderna) att denna är bättre än 2012 (eftersom du inte gillar den)? Men att känna sig småfjantig framför TV:n är ett bra betyg till filmen, då bryr du dig ju om hur det går för killarna, vilket jag inte gör. Jag funderar mest på böckerna. Bokbål är inte min grej 😉

Svara

Sofia juni 22, 2011 kl. 20:19

Haha, bokbålet är det jag också blir upprörd över. Ffallt eftersom de fortfarande ha hundratals stolar och bord kvar att bränna upp. Sedan är det ju inte så där väldans troligt att man skulle komma åt en genuin Gutenbergbibel, den lär vara ganska så inlåst i ett magasin.

Ändå tycker jag att den här är rätt så underhållande och hur osannolikt den synnerligen snabba kylan är, är det snyggt och ibland till och med lite spännande.

Svara

Fiffi juni 22, 2011 kl. 22:44

Sofia:
Tänkte samma sak med stolarna och borden. Och bokhyllorna! 🙂

Svara

Sofia juni 23, 2011 kl. 08:52

Absolut! Dessutom brinner ju en bok upp på fem röda sekunder, så de bör inte ha fått ut så där värst mycket värme ur dem ändå…

Svara

Fiffi juni 23, 2011 kl. 11:19

Sofia:
Det är ju synd att dom inte tänker på sådana uppenbara felaktigheter när resten av filmen är så himla verklighetstrogen ;D

Svara

Sofia juni 23, 2011 kl. 19:20

Jamen, självklart är det ju sådant man fastnar på, inte att en vägg av kyla rör sig typ 200 knyck i sekunden 😉

Svara

Cancel reply

Leave a Comment

Previous post:

Next post: