KILLER JOE

Jag måste bara ta det från början.

Det här är en film som Markus från filmpodcasten Har du inte sett den? höjt till skyarna. Han gav den 5/5 och kallade den ”årets bästa film”.

Jag vet att det finns några därute (*host*) som kanske inte alltid håller med om Markus definition på vad en ”awesome film” är och jag vet också att jag inte är en av dessa. Om man ser till oss som ingår i Filmspanarna så får jag ibland känslan av att det är jag och Markus som står varandra närmast vad gäller syn på underhållande filmer, vilket rent objektivt borde vara en omöjlighet. Det borde liksom krocka, vi borde tamejtusan slåss på träffarna, jag borde om jag ser till kön, ålder och fördomsanalys ha mer gemensamt med till exempel Jessica och Sofia än med Markus, men jag tror faktiskt inte det är så. Projekt X-Hemmafesten får ses som undantaget som bekräftar regeln.

Så med den vetskapen i bakhuvudet är det inget konstigt att jag blir lite sugen på att se ”årets bästa film” även om den beskrivs som a totally twisted deep-fried Texas redneck trailer park murder story. Låter najs va? Mysigt, gulligt och underhållande efter en tung arbetsdag? Tillåt mig småle eller kanske hånskratta en liten stund för det här är så långt från mysipys och gulligull man kan komma. Totalt jävla beckmörker är vad det är.

Chris (Emile Hirsch) behöver pengar. Han är skyldig nån snubbe en massa dollars, hans morsa kastade ut honom efter ett bråk (hon stal hans knark) och han åker hem till pappan (Thomas Hayden Church) och hans nya trashiga fru (Gina Gershon) där även syster Dottie (Juno Temple) bor. Pappan har inga pengar att låna Chris men dom kommer tillsammans på en lysande lösning på problemet: mamman/ex-frun är ju ingen höjdare till människa och hon har en livförsäkring på 50000 dollar. Att döda henne skulle lösa allt men dom vill inte mörda henne själva. En torped Chris känner till tar 20000 dollar för besväret, det blir 30000 över. Alla nöjda, alla glada, utom möjligtvis den döda kvinnan. Torpeden kontaktas och Killer Joe Cooper (Matthew McConaughey) gör entré i deras liv.

Att beskriva filmen innebär djupa suckar för det är banne mig inte lätt. Jo, att beskriva är lätt men jag har precis fått inblick i några jävligt trasiga människors liv och det är inte helt lätt att acceptera att white trash-människor faktiskt finns överallt och att dom i många fall inte tänker som oss ”vanliga” just för att dom inte har det så vanligt. Hela deras värld är skev, dom kan inte bete sig, har inga sociala färdigheter, inga pengar, inga jobb och det är otroligt lätt att döma när man själv har allt. Nu är inte Killer Joe ett drama i samma anda som till exempel Winter´s Bone men känslan jag får i kroppen är densamma. Jag orkar inte riktigt ta in eländet för det är bara för mycket. Här blir det dessutom mycket av allt, av våld, blod, bråk och intriger. Jag kommer dessutom ha svårt att äta kyckling ett tag framöver.

Jag tycker inte Killer Joe är årets bästa film men jag tycker det är en bra film. Matthew McConaughey gör ett svinäckligt porträtt av Joe och Gina Gershon är mitt i prick som white-trash-fru. Det är nästan så det luktar underlivssvamp genom rutan.

Jag tror inte det här är en film som passar alla men jag tror många kan uppskatta den för precis vad den är: en inblick i ett liv som kan få vilken svennebananfamilj som helst att känna sig som grevar och baroner. Åtminstone får filmen mig att känna mig rik – på mycket. Hjärnceller till exempel.

(Killer Joe är regisserad av William Friedkin, mannen bakom Exorcisten. Bara en sån sak.)

16 svar på ”KILLER JOE”

  1. Om du vill ha en fight så är jag på! Fan va kul att du gillade Killer Joe! Jag älskar mörkret i filmen. Väldigt mörk humor också, skrattade du någon gång under filmen?

    Ja, det kommer det ta ett tag innan man kan äta friterad kyckling igen…

  2. Markus:
    Har du nån ide om vad vi ska slåss om? 🙂

    Ja, jag skrattade, kunde inte låta bli fast det kändes liksom helt fel. Men det bara bubblade upp, typ när han slog sönder hennes näsa :/ Skrattade du (säg ja nu annars känner jag mig helt störd)?

  3. Ni är fan knäppa! (Och extrema)
    Jag kände inte för någon karaktär och det bubblade absolut inte i mig när de slog sönder varandra. Skådisarna var awesome dock. Emile Hirsch påminde lite om Heath Ledger tycker jag.

    1. Johan:
      Det var ju så kolsvart, så vidrigt alltihop så skrattet liksom bara kom några gånger. Menar du att du inte tyckte det ”slog över” en enda gång?

      Vad gäller Emile Hirsch så är det nog han och Joseph Gordon-Levitt som får dela på rollerna som ”borde” ha varit Ledgers. Samma skådespelartyper liksom.

  4. Haha, jag tyckte filmen inte var något speciellt första timmen eller så. Men sista halvtimmen är en fröjd att skåda! Man skrattar ju som bara den, det är helt sjukt och underhållande, precis som man vill ha det. Årets bästa film blir det inte, men mest underhållande alternativt sjukaste är inte helt omöjligt.

    Matthew McConaughey är riktigt skön och jag tycker alla förutom Emile Hirsch spelar riktigt bra (hans karaktär är den tråkigaste bör tilläggas).

    Mer om vad jag tyckte om Killer Joe som jag gav en stark trea.

    1. Movies-Noir:
      Skönt att läsa din kommentar, nu känner jag mig aningens mer ”normal” 😉 En stark trea från dig är ju dessutom ett högt betyg.

  5. Haha, inte ligger vi väl sååå långt ifrån varandra i filmsmak? Eller var Halloween-temat spiken i kistan som Stallone påbörjat? 🙂

    Låter som att Killer Joe eventuellt drar samma skiljelinje mellan skrattare och icke-skrattare som det olyckliga huvudskottet i Pulp Fiction.

    1. Sofia:
      Njaaaaa, nä kanske inte så olika i filmsmak, om man ser till vilka filmer vi tittar på, men kanske lite längre ifrån varandra sett till vilka betyg filmerna får. Ibland. Inte alltid såklart. Generalisera är alltid vanskligt.

Lämna ett svar till Fiffi Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.