FILMÅRET 1996

Nu är vi framme vid ett riktigt KANONÅR i filmhistorien, det kommer nästan lite dreggel ur mungipan här.

 

10. Trainspotting
(Regi: Danny Boyle)

Den gick från en fullfjädrad femma till en fuktig fyra när jag såg om den förra året men oavsett vilket så har Trainspotting en given plats på min lista. Jag tycker väldigt mycket om Danny Boyle, jag tycker om alla filmen han gör bara James Franco inte är med – på cykel.

.

.

.

9. Jägarna
(Regi: Kjell Sundvall)

Skulle jag göra en topp-10-lista med dom bästa svenska filmerna genom tiderna så skulle Jägarna definitivt ha en plats även där. Den är otroligt bra tycker jag. Rolf Lassgård har aldrig varit bättre, Lennart Jähkel är allt annat än mysig och Kjell Sundvall visade var skåpet ska stå.

.

.

.

8. From dusk till dawn
(Regi: Robert Rodriguez)

Vilken åktur det var att se From dusk till dawn på bio! Jag såg den på premiären och folk bara skrek när filmen en bit in helt och hållet ändrade skepnad. Till min stora glädje visade det sig att den fungerade minst lika bra att se på ny VHS, på söndertittad VHS och senare på DVD.

.

.

.

7. Alla säger I love you
(Everyone Says I Love You, Regi: Woody Allen)

Det kan vara ganska tufft såhär års, det är många som lider av kylan och mörkret, som känner sig lite ensamma och trassliga i själen. Jag har inget universalhjälpmedel för att lösa detta tyvärr, jag kan inte ta fram solen även om jag skulle vilja men jag kan tipsa om en glad liten bagatell till Woody Allen-film som fungerar som balsam för själen i alla fall för mig. Idel kända ansikten trallar och dansar och sjunger om kärlek och jag tycker det är alldeles ljuvligt.

.

.

.

6. Den engelske patienten
(The English Patient, Regi: Anthony Minghella)

Innan jag fattade grejen med Ralph Fiennes tyckte jag Den engelske patienten var skräp. Nu tycker jag den är fantastisk. Eller rättare sagt – Ralph Fiennes är fantastisk!

.

.

.

5. Juryn – A time to a kill
(A time to kill, Regi: Joel Schumacher)

Underhållning för både hjärtat och hjärnan, det är Juryn det. Tankeväckande för att vara Hollywood, en perfekt film att se med sina halvstora barn, Sandra Bullock och Matthew McConaughey är ett perfekt par på film och blev det även i verkligheten efter inspelningen. En stund i alla fall.

.

.

.

4. Fargo
(Regi: Ethan Coen och Joel Coen)

Fargo är en nästintill perfekt film tycker jag, en av bröderna Coens absolut bästa och en given 5/5 men när det vankas årsbästalistor spelar betyget egentligen ingen roll. Nu är det bara magkänslan och det goda minnet som får regera och då blir det ”bara” en fjärdeplats för denna film vilket säger mer om styrkan hos filmåret 1996 än om Fargo.

.

.

.

3. Long Kiss Goodnight
(The Long Kiss Goodnight, Regi: Renny Harlin)

Det är en tajt toppstrid detta år, fyra kanonfilmer som slåss om medaljerna och Renny Harlins actiondängare Long kiss goodnight får bronsmedaljen. Geena Davis är svincool och Samuel L Jackson har aldrig varit mer udda klädd. En film att se, se om och se om igen.

.

.

.

2. Porträtt av en dam
(Portrait of a Lady, Regi: Jane Campion)

Filmisk njutning. Galet bra film. Jag älskar Nicole Kidman. Har du inte sett filmen, gör det. Släpp fördomarna om kostymdramer och låt Jane Campion och hennes utsökta scenografer ta dig in i en värld du aldrig vill ut ifrån.

.

.

.

1. Primal Fear
(Regi: Gregory Hoblit)

Ja vad ska jag säga, jag vet faktiskt inte det. Jag kanske borde stamma fram min förklaring eller helt enkelt göra som Richard Gere på bilden och peka med ett småläskigt pekfinger mot alla som är tveksamma till min förstaplacering. Primal Fear är en av dom filmerna jag sett flest gånger genom alla tider. Det kanske är lätt att avfärda den som vilket rättegångsdrama som helst men hey, Edward Norton! När filmen kom var han en nykomling, en okändis och det kan man inte säga att han är nu men jäklar vad han briljerar i denna film. Gåshud!

.

Bubblare: Bound, Mission Impossible, Evita, Independence day, Kingpin, Daylight och The Rock.

.

Idag skriver några fler av mina bloggvänner om detta finfina filmår. Här nedan finns länkar till deras bloggar. Vill du kolla upp fler av mina listor, klicka här.

Rörliga bilder och tryckta ord

Fripps filmrevyer

Filmitch

Flmr

Spel och film

Movies-Noir

BOUND

En femme fatale med höga klackar, lockigt hår, knallröda läppar och sexig hes röst faller för en rörmokarflata med perfekt kropp, putande läppar, linne utan BH och byxor utan skärp.

Så skulle man kunna beskriva Bound.

Ett intrikat bisexuellt våp med smurf-röst förför en lesbisk kvinna med trasigt och sorgsamt inre.

Så skulle man också kunna beskriva Bound.

Kvinnor som beter sig som män alltid gjort är en tredje beskrivning. Kvinnor kan både jävlas, luras, förgöra, förstöra, blåsa, flåsa, gå bakom ryggen, bete sig som svin, utnyttja, hata, vara psykopater, schizofrena, kåta, skitiga och allmänt knepiga.

På många sätt är Bound en intressant film. Det är en simpel historia om maffiapengar, om små män som tror dom får värsta cojonesarna av makt, en snygg brud och en puffra och det pungbråck dom tvingas brottas med när dom upptäcker att dom blivit lurade hela tiden.

Jag gillar mycket med den här filmen. Jag gillar stämningen, jag gillar manuset och jag gillar att filmmakarna fattat vilken superb scenografisk effekt utspilld väggfärg är. Jag gillar även den skådespelare som jag förstått att många retar sig på: Gina Gershon. Hon är grym här! Skitsnygg och tuff och handlingskraftig. En kvinna som både utstålar liggvänlighet och jag-kan-montera-ihop-din-IKEA-garderob-snabbare-än-du-hinner-säga-ägglossning.

Tyvärr finns det vissa element med filmen som jag tycker är riktigt svaga. Jennifer Tilly är en. Maken till jobbig röst har jag sällan varken skådat eller hört och tyvärr – för mig – är det ett irritationsmoment jag inte kan bortse ifrån. Men den som inte funkar alls är Joe Pantoliano som Ceasar, Violets (Tilly) mafiososnubbe. Han är alldeles för….ingenting….för att jag ska bli rädd för honom. Han är en nobody. Han pratar fånigt, beter sig konstigt, utstrålar en omanlighet som hans karaktär inte borde göra. Jag skyller därmed allt negativt på en felcastad Pantoliano och ger filmen godkänt, med en guldstjärna fastklistrad därefter.