FILMÅRET 1991

1991. Ett år med en handfull riktiga fullfräsarfilmer, fullpoängare, för att inte säga KLASSIKER i toppen. Överlag känns det som ett riktigt bra filmår och trots att årtalet är så pass nära 80-talet så andas filmerna på min lista inte 80-tal alls skulle jag säga. Mer 90-talet när det är som allra bäst.

Så nu beger vi oss in på min lilla lista och kikar på mina favoritfilmer från året. Håller du med mig?

10. Fisher King
(The Fisher King, Regi: Terry Gilliam)

Robin Williams gör en KANONROLL som den hemlöse Parry och Jeff Bridges är inte ett dugg sämre som tofsprydd radio-DJ. Jag är normalt sett inte överförtjust i Terry Gilliams filmer men som jag ser det är detta hans hittills bästa. Den gör liksom lite ont. Jag gillart.

.

.

.

9. Delikatessen
(Delicatessen, Regi: Marc Caro och Jean-Pierre Jeunet)

Visuellt fantastisk är den såklart, Delikatrssen. Alla Jeunet & Caros filmer är det. Konstverk. Egna små världar. Härligt att få bege sig in där en stund men oftast ganska skönt att komma tillbaka till sin egen verklighet igen när filmen är slut.

 

.

.

.
8. Hur mår Bob?
(What about Bob?, Regi: Frank Oz)

Psykisk sjukdom är ingenting att skratta åt men när den visualiseras på detta sätt med Bill Murray som den sviiiiinjobbige Bob Wiley och Richard Dreyfuss som hans psykoterapeut Leo Marvin så kan jag inte låta bli att roas. En film som håller för många omtittar. Men fi fan vad jobbig han är, Bob.

.

.

.

7. Jungle fever
(Regi: Spike Lee)

En gift svart arkitekt  (Wesley Snipes) med ett av filmvärldens coolaste namn – Flipper Purify – har ett förhållande med sin sekreterare Angie (Annabella Sciorra). Att han är otrogen är kanske inte släktens och vännernas största issue, att kvinnan är italienska kan vara snäppet värre. Det här är en film som tar upp rasism och fördomar på ett (då) nyskapande sätt. Spike Lee har skrivit och regisserat filmen och i mina ögon var det inte bara Terry Gilliam som pekade detta år, Spike med!

.

.

.

6. Stekta gröna tomater på Whistle Stop Café
(Fried green tomatoes, Regi: Jon Avnet)

Den ultimata TJEJFILMEN! Så blev det när jag i september 2010 gjorde en enkät bland mina närmaste och sedan började jag klura. Tjejfilm? Vad ÄR det för nåt egentligen? Är det inte supertöntigt att dela upp filmer i tjej-och-killfilmer? Jag lyckades få ihop tre killar och tre tjejer – och tillika filmbloggare – som såg  filmen och skrev sina tankar om den – inkognito! Här kan du läsa texterna. Kan du gissa vilka som tyckte vad? Var det tjejerna eller killarna som gav filmen bäst betyg? (Och Sofia, Rasmus, Johan, Sara och Steffo – minns ni detta?)

.

.

.

5. Frankie & Johnny
(Frankie and Johnny, Regi: Garry Marshall)

Mysigt så det förslår. Romantiskt så det kokar över. Jag blir alldeles varm i själen av den här filmen OCH av Al Pacino i bandana. Historien kändes inte riiiiiiktigt lika het när jag såg den på en teaterscen med Philip Zandén och Ulla Skoog. Undrar varför.

.

.

.

4. Skönheten och odjuret
(The beauty and the beast, Regi: Gary Trousdale och Kirk Wise)

Det finns bara två filmer jag sett tre gånger på bio. Forrest Gump och Skönheten och odjuret. Behöver jag säga mer?

.

.

.

3. Terminator 2 – Domedagen
(Terminator 2 – Judgment day, Regi: James Cameron)

Kanske den bästa actionfilmen som någonsin gjorts? Behöver jag säga mer?

.

.

.

2. Thelma & Louise
(Regi: Ridley Scott)

Filmer som förändrat ens liv bleknar liksom inte. Jag tror Thelma & Louise räddade mig från kanske inte ett helt liv med fel kille men väl ännu fler veckor, månader, ja, kanske till och med år. Ibland behöver man en spark i baken – och ibland bara ett spontant biobesök för att fatta grejer.

.

.

.

1. När lammen tystnar
(The silence of the lambs, Regi: Jonathan Demme)

Clarice Starling, Hannibal Lecter, Jodie Foster, Anthony Hopkins, musiken, allt det sjuka äckliga, allt det spännande krypande, det psykologiska spelet, seriemördarvidret. Filmen är banne mig perfektion – and I looooove it!

.

.

Bubblare: Inga alls faktiskt.

.

Fler filmbloggare publicerar sina topplistor för 1991 idag. Klicka på namnen för att komma till respektive blogg.
Filmitch
Flmr
Fripps filmrevyer
Jojjenito
Movies-Noir
Rörliga bilder och tryckta ord

FRANKIE & JOHNNY

Kåkfararen Johnny (Al Pacino) är precis utsläppt från finkan och behöver ett jobb. Då laga mat är i princip allt han kan söker han jobb som kock på ett ordinärt amerikanskt lunchhak.

Hans servitriskollega Frankie (Michelle Pfeiffer) är en rätt tradig uppenbarelse. Hon verkar inte särskilt nöjd med varken sig själv eller sitt liv och hon känner sig ensam. Johnny tycker hon verkar spännande och ger sig tusan på att komma innanför både hennes skal och trosor, kosta vad det kosta vill.

Javisst är det romantiskt, det är romantiskt så man dööör. Al Pacino är hjärtekrossare de luxe och Michelle Pfeiffer är kalas i rollen – om man lyckas bortse ifrån att hon knappast är så beige som rollen egentligen kräver.

En kvinna som Michelle Pfeiffer skulle inte behöva gå ensam många meter om filmen vore verklighet, även om hon hade fotriktiga skor och håret uppsatt i en inte alltför nytvättad tofs och Al Pacino kanske inte skulle ha riktigt lika lätt att lägra brudar som han har på film.

Bortsett från det är Frankie & Johnny ett alldeles underbart romantiskt drama som tål att ses mååånga gånger.