THE HUMAN CENTIPEDE 3

Jag firade mig själv på mors dag med en skål härligt söta jordgubbar och The Human Centipede 3. Because I´m worth it…..eller nåt. Typ.

Jag kunde inte låta bli att tänka på mammorna bakom männen i filmen. Tom Six mamma, hur har hon det? Hur känns det att läsa om sin son på IMDb, att han är en regissör och manusförfattare känd (endast) för The Human Centipede, The Human Centipede II och  The Human Centipede III och så fortsätter hon läsa mer matnyttig information som att hans favoritfilmer (föga förvånande) är Brakfesten, Idioterna, Crash, Salò eller Sodoms 120 dagar och Fitzcarraldo, att han gillar vapen, har en mops som heter Nigel plus att han är ”curryholic”.

Jag tänker på Dieter Lasers mamma, mannen som spelade Dr Heiter i första centipede-filmen och som faktiskt – där – gjorde nån form av bestående intryck för den filmiska eftervärlden. Nu sitter jag och hoppas att hans mamma inte längre är i livet för skådespelarinsatsen han bjussar i denna tredje film gör INGEN mamma glad, DET kan jag lova. Han skriker i princip oavbrutet plus att man får se hans slemmiga gubbtunga i bild ungefär 1000% mer än vad man bett om.

Och sen har vi Laurence R. Harvey, HANS mamma skulle jag inte vilja byta med. Maken till otäck karl har jag sällan skådat. Att han hade det tvivelaktiga nöjet att spela äcklet Martin i andra centipede-filmen gör sitt till för min syn på honom, här är han en annan typ av vidrig man upp-pimpad med en fruktansvärd hitlermusche.

Det är mycket snack och liten verkstad när det kommer till filmens handling. Att göra en gigaaaaaaantisk mänsklig tusenfoting bestående av fångar i ett helt fängelse kan kanske kännas lite kittlande för oss med skadade hjärnor men när det där Dieter Laser-aset bara fortsätter och fortsätter skrika filmen igenom känner jag att det räcker med EN tusenfoting. En stor jävel. Som äter upp det där vrålande överspelande mans-avskredet en gång för alla.

Som film betraktad är The Human Centipede 3 så erbarmligt utförd på alla sätt att det inte kan bli tal om ett betyg ens. Omdömesmässigt hamnar den i samma kategori som Göta Kanal 3 och Flying Virus. Det är bland det sämsta jag någonsin sett i filmväg.

Filmitch och Filmparadiset har också sett denna episka rulle.

THE HUMAN CENTIPEDE 2 – FULL SEQUENCE

Jadu. Var ska jag börja? Vilken ände ska jag börja nysta i?

Om jag äter smörgåsbord på Finlandsbåten och jag hör bordsgrannarna högt och excentriskt proklamera att choklad-puddingen är den godaste och mest välsmakande chokladpuddingen dom någonsin ätit så tror jag kanske på dom, i alla fall tills jag fyllt min egen tallrik och tar första tuggan och känner att det är finskt lösbajs jag silar mellan framtänderna.

Ibland känner jag mer än annars att jag behöver bilda mig en egen uppfattning om saker och ting och speciellt när det handlar om nåt som ”alla” säger är det godaste/bästa/snyggaste/ballaste som finns, eller som i det här fallet när vi snackar om uppföljaren till ”vääääldens äckligaste film”: The Human Centipede 2.

Den här gången handlar det inte om en klinisk kirurgsadist utan om en tjock parkeringsvakt vid namn Martin (Laurence R. Harvey). Han ser ut lite som om man fyllt Gollum med ister via en cykelpump i analen, lite Engla-mördaren Anders Eklund möter Marty Feldman, ja lite så på ett ungefär. För att uttrycka det milt: han ser inte så vidare värst trevlig ut.

Att detta är en uppföljare har manusförfattaren och regissören Tom Six löst på ett kreativt vis: denna Martin är i det närmaste besatt av den första filmen. Han tittar på den oavbrutet och han har bilder från filmen inklistrade i ett fotoalbum som han gömt under madrassen eftersom han fortfarande bor hos mamma och han vill inte att hon ska se vad det är som får honom att vilja masturbera medelst grovt sandpapper. Förutom denna film så har Martin två hobbys: att döda folk som parkerar i p-huset som han vaktar (och sedan spy lite och/eller behöva använda sin inhalator) och att drömma om att förverkliga den RIKTIGA tusenfotingen, den med tolv personer i rad.

Om Martins dröm går i uppfyllelse? Jorå. En film blir inte bannlyst i England helt utan anledning. Är då filmen så obscen att den förtjänar detta öde? Jag vet faktiskt inte.

För det första så är filmen inte i närheten av så äcklig som jag hade förväntat mig. När det skrivs spaltmeter om hur sablans vidrig filmen är så är det klart att jag någonstans tror att det är sant och visst är vissa scener motbjudande men jag vet inte om den är så mycket värre än en del andra filmer jag sett. The British Board of Film Classification skriver:

The principal focus of The Human Centipede II (Full Sequence) is the sexual arousal of the central character at both the idea and the spectacle of the total degradation, humiliation, mutilation, torture, and murder of his naked victims. Examples of this include a scene early in the film in which he masturbates whilst he watches a DVD of the original Human Centipede film, with sandpaper wrapped around his penis.

Javisst, grabben runkar sönder ballen med 40-papper men det är ingenting som grafiskt visas i filmen. Jag får se hans glansiga glosögon och jag får se honom riva sönder ett sandpapper men ingenting mer. Nu är den visuella upplevelsen av detta ingenting jag direkt saknar att ha i min minnesbank men det känns lite konstigt att just denna scen tas upp som en av anledningarna till att den totalförbjöds eftersom ingenting av detta faktiskt syns i bild.

Dom sista tjugo minutrarna är däremot ett formidabelt MAYHEM, det är ett bajskalas av guds nåde för sällan har väl en stor tratt nedtryckt i svalget och ett par liter laxermedel gjort mer ”nytta”. Martin framstår mer och mer som en mycket sjuk man och återigen förklaras det på film med den obligatoriska idiotmorsan, den kontrollerande gamla mamman som vägrar kapa navelsträngen. Nåja, hon tvingades till det till slut.

Jag kan inte med bästa välvilja i världen säga att det här är en BRA film men jag tycker inte den är helt igenom rutten. Fotot är snyggt liksom många av effekterna, däremot är filmen inte vare sig läskig eller underhållande. Den är liksom bara ett stort antiklimax, precis som sin föregångare.