REALITY

15 november, 2014

Många verkar tycka att det tråkigaste som finns är att höra andra berätta om sina drömmar. Jag är benägen att hålla med om det är människor jag inte känner som vill lätta sitt hjärta, däremot kan jag tycka det är spännande att höra om jag själv skulle vara inblandad på ett hörn. Ska man däremot utforma nån form av universell sanning så verkar drömberättande vara ett stort no-no.

Det är nu det blir klurigt. Tänk om man är militant anti-dröm-la-la-la-jag-vill-inte-höööööra-människa och samtidigt ett stort fan av den franske regissören Quentin Dupieux, hur tusan löser man det om man vill se Reality? Ja inte fan vet jag, jag är ju som sagt inte tok-anti. Haha. Så känns det nu. Pilutta er alla ni som inte förstår storheten i drömmar och vad man kan göra av dom, Quentin Dupieux gjorde nämligen en hel film, bara sådär, pah-bam.

Det är vad jag tror i alla fall. Tror. Säker kan man inte vara, speciellt inte när det handlar om Monsieur Dupieux, men hur ska man annars kunna förklara en film som Reality som inte går att förklara? Handlingen är precis som en dröm, lika ologiskt logisk, lika full av häpnadsväckande vardagsdramatik, lika spännande som färglös.

I Dupieux värld vet man aldrig vad som ska komma, vad man ska få se och han vänder och vrider på allt som är ”normalt” då inget ”normalt” har en plats i hans universum. Jag älskar hans universum! Jag vill vara kvar där ett tag till. Jag älskar känslan av att jag inte förstår och jag lyckas släppa sargen (aka mitt kontrollbehov) och bara följa med. Jag följde med så mycket i Reality att jag gjorde något jag aldrig gjort förut, jag avstod filmen jag skulle se efteråt (The Humbling) för att få hänga kvar i känslan resten av kvällen och jag ångrar mig inte för en sekund.

Betyg om man jämför Reality med Quentin Dupieux:s andra filmer Rubber, Wrong och Wrong cops:

Betyg om man jämför Reality med alla andra filmer i världen:

Det finns en chans kvar att se Reality på Stockholms filmfestival, imorgon eftermiddag. För mer info och biljetter, klicka här.

Jag såg filmen med Christian, Jimmy, Jojje och Henke och när deras recensioner publicerats hamnar länkarna här.

Movies-Noir

Fripps filmrevyer

Jojjenito

 

 

 

{ 2 comments… read them below or add one }

Movies - Noir november 15, 2014 kl. 13:39

Jag gick ju vidare och såg Surprisefilmen några timmar senare och det visade sig vara klart misslyckat för egen del (p.g.a. filmen). Då kände jag också att jag gärna hade fått vara kvar i Reality en stund till. För Reality gillade jag. Utan att vara bekant med Quentins tidigare filmer var det skönt att slängas in i en annorlunda värld. Inte för crazy och med rätt gnutta humor hela tiden. En film jag kan tänka mig att se om helt enkelt.

Svara

Fiffi november 15, 2014 kl. 15:07

Movies-Noir:
Tråkigt att du tyckte surprisefilmen var så medioker, det hade kanske behövts en riktig högtempo-toppenfilm för att funka efter Reality?

Det ska bli kul att höra vad du tycker om hans andra filmer när/om du ser dom 🙂

Svara

Leave a Comment

{ 1 trackback }

Previous post:

Next post: