SAW II

14 mars, 2014

Ingen rast, ingen ro. Det här med långsam uppbyggnad och psykisk spänning är ingenting för uppföljaren till Saw, Saw II börjar direkt och det är bara att hålla sig i armstöden och försöka djupandas med magen.

Kräsmagade och/eller random känsliga personer stänger nog av filmen innan titeln syns i bild med vita bokstäver mot svart bakgrund, kanske inte för klegget i sig, mer för att känslan är allmänt omysig.

Men tänk vad minnen kan luras ibland. Jag minns Saw 2 som en supervärdig uppföljare till en i princip prickfri första film, jag minns den som spännande som tusan, som jätteläskig, som BRA. Nu när jag ser den gäspar jag nästan käkarna ur led. Visst har den sina sköna scener, visst har den fortfarande ett kreativt tänk men mycket av det otäcka med upphovsmannen Jigsaw (Tobin Bell) försvinner när man vet hur han ser ut. Detta ständiga gissel för all typ av skräckfilm. Fantasin är alltid otäckare än verkligheten.

Manuset följer den redan nu så kända “Saw-mallen”. Människor som gjort ont/fel/ingenting hamnar i sammanhang som mest kan liknas som kreativa tortyrceller, dom får gåtor att lösa och om gåtorna löses rätt/tillräckligt snabbt överlever personen, om inte – bajbaaaaaaaj.

Saw II är beskaffad med väldigt mycket snabba klipp, alltså det är vääääldigt mycket mer MTV-bajsnödigt än första filmen och det är hög musik som innefattar trumslagsliknande ljud på metalliska fat (gör svinont i öronen om man ser filmen med lurar vilket jag först tänkt göra men struntade i då jag gärna vill bibehålla min hörsel någorlunda intakt).

En sammanfattningsvis ganska irriterande film men inte på något sätt dålig. Den har några minnesvärda scener och med tanke på att jag vet vad som komma skall framöver så är filmen ändå – som Erik skulle ha sagt – “helt okej”.

Originaltitel: Saw II

Produktionsår: 2005

Regissör: Darren Lynn Bousman

Manus: Leigh Whannell och Darren Lynn Bousman

Budget: Ca 4 miljoner dollar

Bodycount: 9 döda

Mest kreativa scen: Sprutor i stora lass. Vidrig scen. Det svider överallt bara att titta. Aj aj aaaaaaj. Och slutet är bra. Slutet är riktigt bra.

.

.

{ 4 comments… read them below or add one }

filmitch mars 16, 2014 kl. 01:12

Ettan är bäst sedan faller serien snabbt. Två stora misstag görs tycker jag:
MTV–klippningen som du nämner och att de rör till handlingen i sin iver att överraska tittaren med tvister så mycket att filmerna i stora sjok består av förklarande återblickar.

Svara

Fiffi mars 16, 2014 kl. 08:36

filmitch:
Betygsmässigt går det (konstigt nog) inte enbart nedåt för mig (som du kommer bli varse under veckorna framöver) men att någon uppföljare ska kunna bräcka toppen-originalet, det kan bara inte gå.

Svara

filmitch mars 16, 2014 kl. 10:17

Vad jag kan minnas (med stor risk för ihopblandning) gillar jag filmer med udda nummer i serien lite mer.

Svara

Fiffi mars 16, 2014 kl. 12:49

filmitch:
Hmmmm. Intressant. 🙂

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: