Skräckfilmvecka: Spider Baby

31 oktober, 2011

Här, nu och idag börjar Skräckfilmsveckan på Fiffis filmtajm.

Varje dag till och med söndag kommer det dyka upp recensioner på olika typer av läskiga filmer, såna som är bra att samla på sig i Halloween-tider och först ut är en gammal kultklassiker från 1968, urmodern till alla inavlade-lantismonster-som-käkar-människor-filmer: Spider Baby.

Syskonen Elizabeth, Virginia och Ralph har alla tre nån slags sällsynt genetisk sjukdom som förvandlar dom till mordiska kannibaler genom en stadig förruttnelse av deras hjärnor och självklart bor dom i ett gammalt hus med tinnar och torn i utkanten av en liten byhåla.

Dom får besök av några avlägsna fisförnäma släktingar som vill bli deras förmyndare men ungdomarna känner på sig att släktingarna bara vill åt deras hus, deras enda trygghet i livet och det vill dom inte. Och när dom här syskonen tänker ordet INTE så gör dom det ordentligt. Släktingarna ska väck, dom ska dö och visst blir det en blodig natt.

Jag vet inte om regissören Jack Hill kände till Pippi Långstrump när han gjorde filmen men jag tror det för Elizabeth är en solklar Pippi-klon utseendemässigt. Ralph är kutryggad och efterbliven och är den som ser mest ut som om hans pappa, farfar och morfar är samma person. Virginia är den blodtörstigaste av dom, den som mest gillar att leka spindel och ta människor som byte i sitt nät. Hon har en ångestblick som är så obehaglig att när jag möter liknande blickar på tunnelbanan så byter jag vagn.

Nu kanske det är lätt att tro att det är är nåt skitäckligt, klaffsigt, spektakulärt kannibaldrama men så är inte fallet. Bara det att filmen är svart-vit gör att det mesta av den läskiga känslan försvinner (vilket är precis tvärtom mot till exempel Psycho) men filmen är faktiskt bitvis även lite komisk. Det känns som att regissören haft klara slap-stick-baktankar och den känslan gör filmen en anings spretig.

Summa summarum, det här är en skräckfilm som du inte behöver bli rädd för men den är intressant ur filmhistorisk synvinkel. Ibland är det kul att gräva lite och även om spaden inte slår i nåt gravfynd från vikingatiden så kan det alltid vara skönt för kroppen med fysiskt arbete ibland. Ja, ungefär så på´t ungefär.

[Idag börjar Skräckfilmsveckan även hos Filmitch och idag recenserar han Razorback.}

Här finns filmen.

{ 5 comments… read them below or add one }

filmitch oktober 31, 2011 kl. 20:37

Hörde talas om den här filmen på Psykotronisk videoblogg för första gången och den verkar onekligen intressant, blir nog av att titta på så småningom.

Svara

Fiffi oktober 31, 2011 kl. 22:59

filmitch:
Ha inte för höga förväntningar på att bli rädd bara 🙂

Svara

filmitch november 1, 2011 kl. 00:50

Det är ganska sällan jag blir det men förhoppningsvis kan jag åtminstone bli underhållen 😉

Svara

Sofia november 1, 2011 kl. 06:52

Huh, intressant. Hade aldrig hört talas om den här filmen förut. Tack för tipset, det är alltid spännande att försöka ta sig tillbaka till rötterna.

Svara

Fiffi november 1, 2011 kl. 09:19

Sofia:
Ja det är ju det ibland åtminstone 🙂

Svara

Leave a Comment

{ 1 trackback }

Previous post:

Next post: