SPECIES – HOTET FRÅN RYMDEN

29 augusti, 2014

När en film leder till en annan kan man hamna lite varsomhelst.

Kombinationen av att nyligen ha sett Ben Kingsley i Sexy Beast, min nu stillade längtan efter att se om Puppet Masters samt filmspanartemat Det kryper och krälar gjorde att jag hamnade i soffan framför Species, en film jag inte sett sen den kom 1995.

Jag vet helt ärligt inte var jag ska börja men med en mördaralien i en supermodells kropp kanske? Det är vad filmen handlar om. En slingrig maskliknande organism som gömmer sig i först Michelle Williams söta flickkropp och sedan i Natasha Henstridges vackra modelldito. Ben Kingsley är en forskare, Xavier Fitch, som tillsammans med doktor Laura Barker (Marg Helgenberger), doktor Stephen Arden (Alfred Molina), en snubbe (Forrest Whitaker) som jobbar som “empat” (nån slags medium?) samt kan-han-vara-polis-eller-CIA-agent-eller-vad Preston Lennox (Michael Madsen) försöker hitta denna supersnygga mördarmaskin innan det är för sent och innan hon lyckas reproducera sig.

Det är nämligen ingen match för en donna som henne att gå in på första bästa bar och ragga upp precis vem som helst. Män visas inte direkt som tänkande människor i den här filmen, det är vandrande reptilhjärnor. När menstruationsblod hittas på en plats där “varelsen” varit och de jagande snillena ska spekulera fritt kommer dom fram till att “eftersom hon har mens just nu kan hon fortplanta sig – JUST NU”, men hur dom kommit fram till att denna alienkvinna rent fysiskt fungerar precis i motsats till alla andra kvinnor förtäljer inte historien. Å andra sidan, vem förväntar sig logik i denna typ av film?

Species är ännu ett exempel på film som är fullt tittbar på grund av skådespelare som vet vad dom pysslar med. Manuset är under all kritik, dialogen är skrattretande och med sämre skådisar hade filmen känts som en spoof. Effekterna pendlar mellan nollbudgetkänsla och riktigt bra men det känns att filmen har nästan tjugo år på nacken.

Jag kan inte säga att betyget är särskilt starkt men en tvåa är den värd, den är långt ifrån genomusel.

{ 10 comments… read them below or add one }

Captain Charisma augusti 30, 2014 kl. 09:38

Whitaker må spille en av tidenes mest udugelige karakterer i en film. Han sier alt som er åpenbart i denne filmen, han er filmens klovn. Han får seerne i det minste til å le og riste på hodet.

Svara

Fiffi augusti 30, 2014 kl. 18:02

Captain Charisma:
Hahaha, du har helt rätt, hans karaktär är verkligen helt oduglig.

Svara

filmitch augusti 30, 2014 kl. 10:42

Såg om den för ett år sedan och den var verkligen inte så bra som jag ville minnas att den var men vi hamnade på samma betyg.

http://filmitch.wordpress.com/2013/08/13/species-1995-usa/

Svara

Fiffi augusti 30, 2014 kl. 18:06

filmitch:
Tänkte du nåt på det Captain Charisma skriver om här ovan, om Forrest Whitakers karaktär?

Svara

filmitch augusti 31, 2014 kl. 10:49

Jo delvis men filmen hade sin beskärda del av märkliga handlingar och repliker. Kanske då främst Kingsleys replik att de ville gör varelsen till en kvinna då hon skulle bli mer foglig 🙂

Svara

Fiffi augusti 31, 2014 kl. 15:23

filmitch:
Haha, tänk så fel han hade 😉

Svara

Sofia augusti 31, 2014 kl. 09:21

Nu tror jag knappt att jag sett Species sedan den begav sig men jag vet inte om jag skulle hålla med om “långt ifrån genomusel”. Michael Madsen ser ut som en slagen hundvalp och Forrests insats består i att gå in i ett badrum som dryper av blod och med darrig stämma säga “I sense something bad happened here”

Svara

Fiffi augusti 31, 2014 kl. 15:24

Sofia:
Minns du det citatet, tog du det ur minnet? Det är tjugo år sen Sofia!!??!! Då MÅSTE den ju ha varit i alla fall….okej? 😉

Svara

Sofia september 1, 2014 kl. 16:07

Så om du kommer ihåg The Room om tjugo år innebär det att den är ok? 😉

Svara

Fiffi september 1, 2014 kl. 20:48

Sofia:
Hahaha, jaaaa 😉

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: